Leve republiken, leve demokratin

SvD skriver om på vilka platser i Stockholm du imorgon har störst chans att få se en skymt av ett förbipasserande bröllopspar.
Följandes det goda exemplet på nyhetsvärdering berättar jag här om den plats i Stockholm där du igår hade störst chans att få se stora bilar med förbipasserande bröllopsgäster i. Det var på Lindhagensplan. En rondell som aldrig utmärkt sig för några skönhetsvärden tråcklades igår ihop med blåvita polisband till ett makabert spindelnät där bilarna fastnade som flugor. Jag lyckades slingra mig igenom norrut, men de övriga sitter nog kvar där än, omgivna av ett tjog poliser i trogen väntan på statsbesök.

Men alla statsbesökare är inte helt pottränade ännu, vad demokrati och mänskliga rättigheter beträffar. Nordkorea, Eritrea, Sudan, Saudiarabien, Iran, Kuba, Libyen med flera diktaturer är representerade genom sina diplomater i kyrkan och på festen. Detta må vara uthärdligt för familjerna Sommerlath och Bernadotte som i de äldre generationerna visade en avslappnad förnöjelse i antidemokratiskt sällskap, men lite hänsyn borde tas till övriga gäster.
Hur ska det kännas för de borgerliga media och politiker vars fasa för Korea-kramare övergått i paranoid fobi?
Jag menar, de är ju rädda till och med för Ohly. Och han kommer inte att vara där - nu blir det rena rama verkligheten!

För att undvika huvudstadens andligt förpestade miljö funderade Politik och poesi på att ta med alla Kanins släktingar och vänner på en röjarskiva på Östersjön för att sedan, som efter en ond dröm, vakna upp i en republik.

Helsinki* väntar. Men midsommarplaneringen är viktigare. Kan inte komma ur stan fort nog! Önskar bara att de journalister som kletar i klasar på bröllopet påminner Eritreas ambassadör om något ännu mycket viktigare: att frige Dawit Isaak.

Bröllopsgästerna kan smälta maten till DN:s uppgifter om att det demokratiska stödet för deras odemokratiska elitklubb sjunker.

* fotot är lånat från Viking Line och jag hoppas de tackar för reklamen

Leken slut i Haga

En stor del av Sveriges kommuner avstår från att ge bröllopspresenter till Victoria Bernadotte med make. Några kommuner kör lågprislinjen. Växjö kommun har valt att skicka en blodbok ”som ska symbolisera kärlek till Hagaparken”.

Politik och poesi älskar Hagaparken med eller utan blodbok, men nu är en del av nationalstadsparken avstängd bakom staket och försedd med 60 övervakningskameror. För allmänheten är det tvärtom fotoförbud på vissa platser.
Fantasieggande lekställen som Ekotemplet och de så kallade ruinerna (grunden till Gustav III:s aldrig uppförda palats) betraktas som ”särskilda riskobjekt” där SÄPO kan ingripa mot besökarna.

Leken är slut - där fjärilar fladdrade och trubadurer från Bellman till Lundell besjöng friheten.

78 000 kvadratmeter park är avstängd och övervakad. Som en eftergift åt oss som håller fast idén om att nationalstadsparken var vårt eget strövområde har en bred, rak gångväg anlagts, istället för den tidigare slingrande stigen under dolsk grönska som var så typisk för engelsk-park-stilen.
Fortfarande har ingen velat svara på var biltrafiken för familjen Bernadotte & entourage ska gå och vilka vägar som läggs om för dess skull.

Debatten kom igång för sent, säger Martin Hansson, Mp Stockholm, och Johanna Graf, S i Solna, är bekymrad över att det inte gått att resonera med SÄPO. För ett år sedan skrev Lars Ohly, V, en debattartikel i frågan, och under hela tiden har Politik och poesi legat på med återkommande inlägg, brev till ansvariga myndigheter och hänvisningar till namnlistan Haga ska vara park. Den har för närvarande 237 underskrifter, vilket är alldeles för lite.

Debatten kom igång sent, och vad värre är: det är inte mycket till debatt.
Artikeln om parken som jag hänvisar till finns inte ens på nätet. Så jag länkar till en helt annan artikel istället. Där får du veta namnen på alla Victorias tio brudnäbbar.

Är det möjligt att det är såhär folk vill ha det?
Jens Holm har ett mer hoppfullt scenario.

- - -
Läs Jonas Sjöstedt om centerns nya roll som kärnkraftsanhängare. De har gått en lång väg sedan de var våra kamrater i kampanjen för linje 3 i kärnkraftsomröstningen. Nu sågar de tidigare partiledarna Fälldin och Daléus centerns nuvarande ja-linje. Vi väntar på mediarapporteringen om uppslitande partistrider! Om Werner kritiserar vänstern blir det förstasidesstoff.

Ska vi leka prinsessa eller leka krig?

Monarkin bygger som bekant på att dess företrädare inte tar politisk ställning. Det ska kännas som hela folkets kung. En storhet oberörd av ideologiska konflikter.
Men monarkin är i sig ett konservativt ställningstagande. Och föreställningen om en konfliktfri sfär där vi alla bara är svenskar, är ett nationalistiskt ställningstagande.

Som om det inte räckte med denna medfödda markering har Victoria Bernadotte, till yrket kronprinsessa, nyligen tagit ställning i en verkligt het och mycket obehaglig utrikespolitisk fråga, nämligen den svenska närvaron i krigets Afghanistan. Bernadotte och hennes fästman besökte militärbaserna och uttryckte oreserverat stöd. De är imponerade, uppskattar soldaternas arbete och önskar dem lycka till.

”Victoria är mycket insatt” säger hennes värdfolk på militärbasen berömmande. Men tydligen inte tillräckligt insatt för att fatta när hon blandar sig i politiska stridsfrågor ett valår, vilket är skandalöst.

Som den käcka prinsessa i tiden hon är passade Bernadotte på att provköra stridsfordon också. Vilket bara är osmakligt av en kvinna som inte ens kan ta sig fram till altaret på egna ben.

Politik och poesi har tidigare varit republikansk, utan att rikta kritik mot familjen Bernadotte som individer. Men den inställningen kan komma att omprövas.

För mer text och bild, se Brit Rundberg hos Stockholmsvänstern

Urspårat enkelspårigt

Det är inte lätt att titta på teve numera. Inte om man vill se något annat än VM i fotboll eller SM i fjant.
”För SVT är bröllopet ett jätteprojekt, faktiskt det största någonsin sett till uppmärksamhet, prestige och antal kameror” konstateras i SvD.
När samtliga kanaler visar en stillbild på Stockholms slott och en nervöst leende reporter som upphetsat försöker förleda folket till kungafeber innan det unga paret ska troppa förbi, då börjar man allvarligt ifrågasätta vitsen med ett brett utbud. Om det breda utbudet vara så till förväxling lik den sovjetiska statskanalen: en bild på Kreml, någon som talar om vad vi ska tycka, och sen dockfilm som belöning.

Monarkin är en onödig och orättvis feodal kvarleva som görs bäst i att avskaffas. Detta och en hel del annat klokt säger Eva-Britt Svensson på Stockholmsvänstern.