lördag, maj 24, 2008

Kvinnor och andra vackra saker

Läste Gellerfelts recension av Lundells senaste. Som varm beundrare av Lundells språk men kritiker av hans kvinnosyn studsar jag vid Gellerfelts formulering: ”Jag vet inte om Lundell även denna gång kommer att ådra sig feministiskt missnöje; ett och annat kan väl tyda på det. Men ändå är ju hans fascination av kvinnor, ­eller Kvinnan, av det slaget att han sätter henne på piedestal. Det är onekligen männen som ställer till det.”

Lundell är oförmögen att förstå detta, men jag gör ett försök till med Gellerfelt:
Som individ och kvinna och feminist och totalt piedestalapatisk skulle jag föredra att ställa till det (eller för den delen att få mina böcker recenserade). Att vara subjekt och konstnär, inte som musa eller modell inkluderas i ett drabbat eller dyrkat plural.
Skulle det göra ont i den sensitiva maskulina själen att skriva: Det finns kritiker som anser att Lundell har fel.

I Måns Ivarssons fullt ut godkända Lundell-biografi citeras en annan manlig kritiker som till ett tänkt och obekant kvinnokollektiv lovar att det går mycket bra att läsa Lundell och fortsätta kalla sig feminist! Inte ett ögonblicks reflektion över att kvinnor väljer själva vad vi vill läsa, gilla, anta och förkasta. Och kalla oss.

Men jag förkastar inte Lundell. Jag tycker han borde tala tydligare, gestalta bättre, fiktionalisera mer och för övrigt underhålla den underbara språkvärld han skapat. Han är bra. Men han är inte feminist. Skulle så vara, någon avart av särart som föreställer sig att väsendet Kvinna lever på Livmoder och Ungdomlig Skönhet.

Lundell och grabbarna Grus begär Kvinnan som vardagslyx på nivå med Vin och Sång, eller upphöjer henne till tillvarons svar på mannens fråga. Men att se henne som oberoende varelse är de inkapabla till.

fredag, maj 23, 2008

Två-tre-tungad liberalism

Läs Hanna, eller länken hon bifogar om juste kvinnohandel.
Det påminner mig om när jag var i Rotterdam och på en och samma dag såg uniformerade nazister, totalt bortflummade knarkare och utklädda horor som naturliga inslag i gatubilden. Våra värdar sa att naturligt var just vad det var: ”Här är vi liberala och toleranta, vi är stolta över att leva med det.” Under samma konferens ifrågasatte den norska delegaten och jag att den turkiske delegaten var inbjuden att hålla middagstalet om flerspråkighet, ty vad han menade var turkiska, grekiska, hebreiska och möjligen armeniska men absolut inte kurdiska som är förbjudet i Turkiet. Svaret från värdarna gick ut på att de såg sig och honom som liberala och toleranta medan norskan och jag var småskurna grinollar.

Grinig blir jag gärna när människovärdet kränks, när gaturummet blockeras av marschsteg och det går att köpa kravbefläckat kvinnokött.

torsdag, maj 22, 2008

Byråkrati hämmar knarkflödet

I vår lilla stad sändes just ut ett förslag till näringslivssamarbete. Kommunen ska förbinda sig att i alla lägen och alltid gilla allting som företagare gör och tänker göra.
Det är ganska fantastiskt. Imorgon kan jag starta stadens första bordell. Det är entreprenöriellt så det känns i hela kroppen. Eller tvätteri, eftersom vi har en liten insjö där vi kan slå ut blekmedel och smutsvatten. Kasino på lunchen har jag alltid saknat, särskilt i de mera nerdekade stadsdelarna. Det kan bygga på kuponger som a-lagarna kan kvittera ut på soc. Och när bilköerna står som stillast kan skolbarna springa mitt i gatan med fönsterskrapa och sedan leka börsen med förtjänsten på mattetimmen. Så blir nästa generation allt entreprenöriellare.

Nu kan vår lilla stad invända att det inte alls var tänkt så. Att jag läser på ett snedvridet och grinigt sätt. Den goda företagaren följer förstås alla regler beträffande miljö, hälsa, barnarbete osv.
Nja, då återstår en punkt i vårt envägs samarbete, det som går ut på att kommunen fjäskar aschlet av sig för att företagaren inte ska gå till grannen och komma undan några kronor i skatt. I den sista punkten står: kommunen ska undanröja alla byråkratiska hinder för företagande.
Häpp - vi går en rolig höst till mötes!

onsdag, maj 21, 2008

Info


Mer information på hemsidan.

Media och mänskligheten

Under början av 00-talet växte de antirasistiska rörelserna snabbt. Det ohyggliga 90-talet hade skrämt människor och det var dags att kämpa för människovärdet igen. Vänstern och de gröna var initiativtagare – högern var inte särskilt synliga.

Bara några år senare är det svårare att vinna opinion. Antirasismen har utmålats som ett inte bara vänster- utan extremvänsterprojekt*. Ingen utom möjligen boulevardpressen vinner på beskrivningar av nazimarsch och motdemonstration som ”gängbråk”.

När prydliga nazister marscherar i takt är det en del av deras strategi. Det är gott i sig, men när media berömmer deras ordnade led har de lyckats. Då framstår ett öppet avståndstagande vid sidan av som störande. Utanför marschen överges sedan den militanta disciplinen. Det är då nazisten provocerar eller slår ner homosexuella eller utlandsfödda.
AFA, som inte heller är någon demokratisk organisation, slåss med nazister och polis under aktionen/upploppet på gatan. Det är illa i sig. Men de går inte ut en en vardagkväll för att knacka hetero och blondiner.

Polisen ska hålla lugnet på gatorna. Det är ett viktigt och svårt uppdrag, och inte deras enda. Men det får inte leda till att uppdraget att förebygga eller stoppa hets mot folkgrupp glöms bort. Även media har släppt grundvärdet: detta handlar om mänskliga rättigheter. Inte om höger och vänster.
Men med insnörd huvudfåra-logik ser media bara unga våldsamma extremister som förstör vardagen för alla oss normo som bara vill ha det lite normalt.

Kom ihåg: Kristallnatten var inget tonårsproblem.
Och vem är terroristen? Samtidigt som pressen skrev som mest om de somalier som skickat pengar till Afrika, avslöjades ett av högerextremister hopstulet vapenförråd.

* Paradoxalt nog finns det också de som ser antirasism som trist, PK myndighetspropaganda. Jämför med förbittrade utifrånskildringar av feminismen som samtidigt statsreligion och könskrigshets.

tisdag, maj 20, 2008

Mer än ett trauma

Fyrtio år efter -68, borgarklassens trauma, kan det vara på sin plats att påpeka ett annat snart fyrtioårigt tidens tecken som oförtjänt kommit i skymundan.

Det är så att dagens nazistiska rörelser arbetar med en strategi som stammar från 1970-talet. Men det dröjde länge innan polisen började reagera på verksamheten. Vid ett bombdåd i Bologna år 1980 då hundra personer dödades, fick nynazismen uppmärksamhet för kanske första gången efter kriget.

Den nazistiska aktiviteten finns också i Sverige, inte minst kulturellt. Det var år 1993 som Bert Karlsson lanserade rockbandet Ultima Thule. Därefter blev svensk skivmarknad något av ett nav för vit-makt-musiken tack vare vår liberala lagstiftning.
Under 1990-talet begicks 13 mord i Sverige av nazister. Då tillkommer Lasermannen med ett mord och tio skadade. Han sågs som en "ensam galning”. Men även om Ausonius som individ var osällskaplig, var han långt ifrån ensam. Han var en del av en rörelse i tiden, och det är farligt att bortse ifrån det.

Men säpo-registreringarna dröjde.
Det var socialister, kommunister och anarkister som av polis och andra myndigheter betraktades som samhällsfarliga. Idag vet vi var vapnen samlades, vem som rustade för krig mot samhället. Det är vad polisen borde ha tagit reda på igår.

Vit-makt-retoriken är så vedervärdig att det är lätt att ta den för förvirring och lust att chocka.
Men sådant dör man inte av.

måndag, maj 19, 2008

Ursäkta, en kommunist

Det var de borgerliga i Tyskland som gav Hitler diktatorisk fullmakt.
Socialdemokraterna röstade nej.
Kommunisterna var redan fängslade.

Det var det svenska kungahuset som trodde och hoppades på tysk seger i andra världskriget.
Det var samlingsregeringen som släppte igenom de tyska transit-tågen.
Kommunisterna satt redan internerade.

Vi har bett om ursäkt.
Vi har inte fått någon.

söndag, maj 18, 2008

Hus i stan

Det sägs att Stockholm, förutom Östbergs stadshus, Asplunds bibliotek och Celsings kulturhus, saknar intressant och vacker arkitektur. Utan att vilja ge efter fallokraternas åtrå till monument kan jag ändå till stor del instämma.
Men Vällingby är isåfall ett lysande undantag. Från 1950-talets samlingslokaler kring bio Fontänen med sin neonskylt... till 2000-talets djärva, blänkande modehus.

Ta en tripp till Vällingby så länge det fortfarande är fräscht. Till skillnad från 50-talsbyggena tror jag inte modehuset håller för slitage.




Slå /ut/ barn

Vad Skolverket hade att säga om nytt betygssystem var... att de vill ha två steg för underkänt. När sakkunniga inte är intresserade av annan sakkunskap än den hur man bäst låtsas kunna definiera grader av utslagenhet hos en tolvåring är allt hopp ute.
Men hela fyrkantiga medelsverige nickar förnumstigt åt att få krypa tillbaka in i det bekanta förtrycket. Så ta föralldel fram rottingen också. Den verkar inte ha varit lika skrämmande som en pedagogik som ger människor redskap för tänkande.