Klassamhället avslöjat i Förenta Staterna

När jag arbetade på Södertörns högskola hade jag förmånen att få höra en gästföreläsning av Robert Putnam, den store statsvetaren från USA. Han talade då om hur det moderna samhället slits sönder av bristande tillit mellan människor; det sociala kapitalet minskar, vilket på sikt undergräver demokratin.

     Det var oerhört imponerande att höra en forskarstjärna tala fritt, kunnigt och humoristiskt. Något stördes jag av att det usa:nska småstadslivet beskrevs som stereotyp idyll, men i allt väsentligt var jag med.

Nu har Putnam publicerat en boken Our kids, recenserad här. Den usa:nska drömmen har blivit falsk! Forskaren har sett verkligheten: alla kan inte lyckas i livet. 

     Hindren för att komma sig upp socialt heter – som alltid – kön, ”ras” och klass. Idag framför allt klass, det vill säga ekonomiska och bildningsmässiga tillgångar. Familjen som tillgång eller hot.

     Skolan lyckas inte kompensera för föräldrarnas brister, och valet av skola förstärker skillnaden som finns redan i bostadsområde.

     

Det visste vi kanske? Ja, men det har aldrig skadat att få vetenskaplig underbyggnad. Valet 2010 kunde vi inom vänstern luta oss mot Jämlikhetsanden. Om Putnam kan spela samma roll är kanske ändå tveksamt, med den betoning av konservativa familjenormer som jag anar i recensionen.

     Recensenten för sin del väljer att utnämna boken till ”berättelse”, just den som socialdemokratin behöver för att få kraft till sin avsomnade rörelse. 

Sd glömmer gamla goda ultravåldet

När jag var ung tillbringade jag en och annan valborgshelg på Gröna Lund. Inte för att jag minns mycket av det. Alla ansikten såg ut som i spöktåget, några spydde och några grät. Vad jag minns var att det gick lättare att ta sig fram om man höll en pojke i handen. Så jag höll massor av pojkar i handen. Bara som lotsar på den slingriga vägen till mina vänner som jag förstås hade tappat bort, liksom lotspojkarna hade tappat sina. Kläder och saker gick sönder runt omkring oss och bastanta poliser och vakter såg till att vi kom upp på en nattbuss så småningom. Som borttappad flicka var det nödvändigt att ha någonting av rätt kön vid sin sida.

När jag blev vuxen och bodde i småstaden-nära-storstaden hade jag ibland svårt att ta mig hem. Då var det match på Råsunda. Utklädda män i olika storlekar hade vrålande tagit över det offentliga utrymmet. Det gick inte att åka tunnelbana. Det gick att köra bil, men inte att parkera. Poliser var inkallade från hela Svealand för att försöka bringa lugn i det fullkomligt normala helyllesvenska vanvett som pågick omkring min förortsbostad. 

     Vänner i Dalarna klagade över att de inte kunde anmäla inbrott eller lägenhetsbråk. Poliserna var utskickade som huliganvakter.  

Givetvis har jag läst nyheter om julbråk, midsommarbråk, sönderslagna familjer, drunkningsdöd och fyllebilar i snöstorm. Givetvis vet jag att polisen och räddningstjänsten har extra beredskap under våra stora svenska högtider.

     Men för Sverigedemokraterna är detta nytt. Det har aldrig hänt någonting i dethär landet innan människor började fira Ramadan.

”Fastemånaden har också kommit att präglas av vandalism, bilbränder, våld och upplopp i de svenska förorterna” skriver Sd i ett pressmeddelande.

     Egendomligt nog märkte jag aldrig av det under mina många arbetsår i Rinkeby-Tensta. Visst brann det bilar ibland (och ännu fler i Norsborg där majoriteten av de boende är kristna) men inte särskilt under fastemånaden. 

     Sd anmärker på att skolbarnen blir trötta av fastan. Min tanke är att också bilbrännarna blir det. De tar en paus. Det är vad Ramadan går ut på.

De trötta skolbarnen är ett reellt problem, som både skolsköterskor och imamer bearbetar. Men att påstå att Ramadan ”präglas” av någonting som helst annat än att folk äter för lite, är lögn. På grundval av denna lögn kräver Jimmie Åkesson ” skärpt polisberedskap under de kommande veckorna”.

     Det är oanständigt. Det är förföljelse på grund av religion.

     Det är ingenting annat och ska inte kallas någonting annat än förföljelse. 

     Det är ett riksdagsparti som ägnar sig åt det.