Fattigdomen är kravet

Hörde ettpar minuter Sahlin i teve. Bra minuter.* Hon är tuff, den tjejen. Utfrågarna tjatade om arbetslöshetsersättningen, om den inte borde vara lite lägre för att tvinga folk att söka jobb, och Sahlin sa, ungefär som jag minns det:
"Människor är inte så förfärligt olika. Det kan inte vara så att alla vi som har jobb och klarar oss bra stimuleras av mera pengar medan alla de andra måste stimuleras av mindre pengar!"
Nej, så kan det inte vara. Det är någorlunda riktigt att vi som tjänar hyfsat lever på hoppet om nästa individuella förhandling - men det är falsk matematik och galen psykologi att tro att den som tjänar ballonger och bonus har råd att göra bort sig i hopp om fallskärm medan den som inte tjänar någonting känner sig stimulerad av mindre än ingenting.
Men utfrågaren fortsatte: Måste man inte ställa krav?
Då borde Sahlin ha svarat, men gjorde inte: Jo absolut. Du, jag eller vem som helst borde testa att dra oss fram med två barn på lägsta a-kassa.

Det är fattigdom som är själva kravet.
De fattiga måste klara sig och sina barn. De rika måste dela med sig.

Men idag ser det ut som om Alliansen skulle klara hem ett val till på illusionen att de fattiga är Dom Andra och att Dom Andra är ointressanta.
Största lockelsen inom Alliansen är Reinfeldt, mannen som faktiskt aldrig gör någonting fel. Utmanaren Sahlin är en tuff tjej, och det har aldrig varit någon vinnande egenskap.
- - -
Mer om Dom Andra:
På ett möte med diverse kommunrepresentanter hörde jag att: ”Etnisk representativitet bland personalen har vi inte kollat upp. Det kostar för mycket att köpa den statistiken, och så har det väl inte hänt så mycket sen sist heller.”
Häpp! Bordet runt kunde vita och tämligen välavlönade personer konstatera att mångfald och antidiskriminering är för dyrt. Och antagligen misslyckas…

Mer om Sahlin:
Tänk så roligt det vore att få en statsminister som två gånger i samma radioprogram har sagt ”jag tycker Helena Duroj har rätt”. Det hände under en integrationsdebatt för jag vet inte hur många år sedan. Men tänka sig hur fint hon fick till det!
- - -
* Sahlin sa också en del som inte var riktigt lika bra, det finns återgivet i länken. Villkoren som gäller i den fria sociala bloggosfären är att om jag inte länkar till gam-media anses jag inte skriva något intressant. Gäller exempelvis Skogspoesi

Utopisk kommunist

”Vi kan inte fortsätta skattesänkarracet. Välfärd måste få kosta,” sa Lars Ohly. Han sa också att ja till betyg i år 7 är ett offer för vårt goda rödgröna samarbete. Något som verkar klokt och orevolutionärt, eller hur.

Dock är det denne man som avhånas, avslöjas och avfärdas som kommunist. Vilket han är, var eller har varit. Men inte ens ledarskribenter kan väl tro att en man som säljer ut betygen i år 7 redan under valrörelsen kommer att inrätta Nya Stasi så fort han klämmer ner baken på en ministertaburett?

Därför bör någon annan än ledarskribenter tala om kommunism. Så det blir väl jag då, jag som åtminstone är kommunist, tillika emot betyg (dock har dessa tu ting intet med varandra att göra). Jag fick i förra veckan mig påpekat att om man förnekar terrorn i Sovjetunionen gör man samma sak som den som förnekar Förintelsen.
Instämmer i påpekandet, förutom en petig kommentar: Det finns hela organisationer av fläckvis historisk beläsenhet som jobbar febrilt för att finna tecken på att Förintelsen aldrig skulle ha ägt rum, men det finns ingen organisation och mycket få individer som seriöst ifrågasätter brott mot mänskligheten i raden av misslyckade socialistiska stater. Själva förnekandet är lika fel, men där organisationer är farliga är ensamma stollar just bara - stollar. (Om man nu har ett förtroende för kraften i människors organisering. Vilket man har, som kommunist.)

Varför fick jag överhuvudtaget påpekandet? Inte hade jag förnekat förtryck och terror, inte någonstans. Men jag hade använt ordet kommunism i positiv bemärkelse. Det tycker jag är försvarbart eftersom kommunism betyder A/ ett klasslöst samhälle, egendomsrättens upphävande, statens bortvittrande, och fördelning efter behov.
Alltså en samhällsform som ingen någonsin har sett; en utopi.

Men språket är en konvention och verkligheten ofta en fråga om majoritetsförhållanden. Därför betyder kommunism B/ förakt för oliktänkande, despotisk terror, arbetsläger och utsvältning av föreställda ”klass”fiender.

Ingen av betydelserna är fel. Men det uppstår långsökta översättningsproblem mellan dem.
Faktiskt är det ungefär som med ett annat ord av diskutabel status i vårt språk: FITTA.
Fitta betyder A/ fuktig strandäng, eller B/ det kvinnliga könsorganet.

I båda fallen gäller att de som använder betydelse B, den nuvarande gängse, klarar sig utan förvåning eller harmsna blickar. Men den som är kommunist i ordets gamla betydelse A, den är lika tokig som den som går ut och betraktar dimman över fittan en augustinatt.

Betrakta dimman vill jag ofta, men då kallar jag inte strandäng för fitta.
Kommunist vill jag också vara, i den äldre wikipediska betydelsen, och jag fortsätter att använda ordet åtminstone på min födelsedag.

Kampen om ordet fitta som våt strandäng lär inte ha varit särdeles politisk och om det någonsin fördes strider om ordet så är de glömda sedan medeltid.
Maktkampen om ordet kommunism som utopi må vara över, men den är inte helt glömd. Inte så länge ordet har kraft som anklagelse och existerar som utopi.

- - -
Sjöstedt skriver ideologiskt om det politiska klimatet i svensk ekonomisk debatt ”när Konjunkturinstitutet är diskussionens vänsterytter”.