Makten över barnen

I sin famösa artikel skriver folkpartisterna: ”Det finns självfallet en målkonflikt mellan å ena sidan föräldrarnas rätt att bestämma över uppfostran av sina barn och å andra sidan barnens rätt till en allsidig undervisning. Enligt internationella konventioner har familjen rättigheter att låta barnen gå i skolor som överensstämmer med deras religiösa och filosofiska övertygelse.” Sedan går Fp inte närmare in på det, utan hänvisar till valet av privatskola.

Men jag tror den dag måste komma då vi på allvar problematiserar föräldrars rätt och makt över sina barn. Då gäller det inte bara några uteblivna idrottslektioner, utan barnets hela liv. Barn som lever på gränsen till vanvård, barn med svåra sociala och psykiska störningar, barn som anmäls gång på gång hos socialtjänsten – som efter en utredning tvingas konstatera: vi hade förslag, men föräldrarna tackade nej.

Kanske måste fler barn omhändertas. Kanske måste föräldrarnas rätt att välja och välja bort inskränkas. Men det är en explosiv politisk fråga som innebär djupa ingrepp i individens frihet och strider mot EU:s och FN:s konventioner. Därför kanske vi ska ha det som vi har det. Det vill säga, att en del föräldrar gör precis som de vill. I den situationen är förhandling den enda metoden att ta till.

Liberala tvångslagar

Har jag minnesförlust eller har jag jobbat i och med grundskola sedan 1978? Under den tiden borde jag, enligt Folkpartiet och en avhandling, med stöd av lagen ha befriat en femtedel av flickorna från diverse undervisning, enligt DN.
Jag är glad att Fp denhär gången grundar sina förslag i forskning. Men avser avhandlingen flickor som inte deltar eller flickor som fått formell befrielse?

Som skolledare har jag mött barn av båda könen som inte deltagit i vissa undervisningsmoment. Det har varit:
- luciatåg och julpyssel (muslimer, Jehovas vittnen)
- biofilm (pingstvänner)
- fotboll, cykling (muslimer från landsbygden)
- rockmusik (muslimer, Jehovas vittnen, pingstvänner, katoliker)
- tema fred på FN-dagen (Jehovas vittnen)
Jag har också mött föräldrar till flickor som accepterat idrotts- och simundervisning endast under vissa förutsättningar. Till exempel att man särade på flickor och pojkar, eller ändrade den reglementsenliga klädseln.

Inte vid någon av dessa förhandlingar med föräldrarna har det handlat om befrielseparagrafen. Utgångspunkten är alltid att skolan är obligatorisk och alla barn deltar. Men då uppstår situationen när den enskilda individen försöker värja sig mot makten; ett sant liberalt dilemma.

I varje sådant fall försöker vi finna barnets bästa. Ovsett politisk majoritet har skolan givits uppdraget att behålla brukarnas förtroende. Därför var varje uppgörelse i godo en framgång i mina professionella ögon. Barnet var kvar i skolan. Föräldrarna litade på oss. Kanske började ta emot råd.

I politiken kan vi strunta i somliga brukares förtroende och införa tvång. Somliga brukare anpassar sig kanske. Andra kommer inte att lyda under några omständigheter. Men är anpassning och lydnad det vi i första hand vill uppnå? Och vad gör vi med dem som inte följer lagen? I DN-artikeln framstår det som en lösning att de föräldrar som avser att använda sig av EU-rätten att välja uppfostran för sitt barn, de må söka sig till privatskolor. Det kallar jag att lägga sig platt för fanatismens och kapitalismens påbud.


Mest spyr jag på DN:s schablonrekord i rubriken. Att få in orden tvinga, invandrare, flickor och sex i samma mening är en slaskpressbedrift.

Underbar och älskad av alla, och i politiken går det också skitbra!

Det är inte klokt: “Vi tittar inte på medelinkoms­ter, vi tittar på vårdbehov”, säger hon.
Hon som inte är klok heter Reinfeldt. Inte statsministern, utan den som Stockholms läns väljare i sin sfinxlika gåtfullhet överlämnade makten över liv och död till.

Reinfeldt är det moderata landstingsrådet och ansvarar för Vårdvalet (=vårdgivare får välja sina patienter).
Nu har det blivit så uppenbart orättvist att till och med konservativa SvD reagerar. Nu har det kukat ur så till den grad att till och med det icke-revolutionära Skånes modell anses vara mer träffsäker (= du kan få träffa en läkare).
Då är Reinfeldts förklaring:
– Vi tittar inte på medelinkoms­ter, vi tittar på vårdbehov.

Satt mänskan på MUF-möten hela 90-talet? Storstadssatsningens årtionde när det slutligen blev klart, om det inte varit det tidigare, med vissa korrelerande faktorer:
Ohälsa, låg inkomst, låg utbildning, arbetslöshet, nedsliten yttre miljö, och så utländsk bakgrund, hör ihop.

Reinfeldt kan föralldel strutsa bort inkomstskillnader tills hon storknar. Vårdbehovet, det kvarstår dessvärre. Efter hennes framfart kommer det sannolikt att öka.

Goda kristna

I en rapp artikel visar Naomi Klein på islamofobin i Förenta staterna. I kampanjens yra omtalas presidentkandidaten Obama omtalas som muslim, eller förses med attribut som vi lätt uppfattar som islamiska - och detta i en försåtligt anklagande ton som ska få väljarna att associera till Det Onda så att de röstar på andra kandidater; på vita kristna helylletyper som bara medverkar til att sprida falskt vittnesbörd.

Det är alltså bara ljug. Obama är kristen. Och det värsta är att han måste försvara - inte förklara, utan försvara sig med det. Viket bekräftar islamofobin. "Minst lika god kristen som vem som helst" betyder förstås att det vore fel att inte vara det.

Är det lustigt eller är det inte? Enda gången en kvinna eller en svartskalle kan bli vald är när de ställs mot varandra, och då måste en än värre skuld uppfinnas och påföras en av dem.

Israel inför rätta

Många väljare och andra intresserade tycker att Vänsterpartiet syns för lite utåt. Att det är svårt att urskilja vänster-alternativet i politiken. Men läs hemsida, bloggar och pressmeddelanden då!
Här är det Lars Ohly som med skärpa uttrycker ett viktigt utrikespolitiskt ställningstagande.

Det handlar om Israels agerande i Gaza. Där drabbas civila palestinier, inte minst barn.
Blockaden mot området svälter bokstavligen ut människor.
Raketer avfyras mot flyktingläger där det bor folk som redan har flytt, och inte har någonstans att fly vidare till.
Israels attacker innebär brott mot den fjärde Genève-konventionen. De som ansvarar för sådana övergrepp kan enligt internationell rätt ställas till svars.

- Omvärlden måste reagera! säger Lars Ohly. Ställ Israel inför rätta!

Svart till salu

Minns du reklamen för Nogger black? Antagligen inte. Minns du något så är det väl en onödig mediastrid om Centrum mot Rasism som skämt ut sig genom att kritisera reklamen för lakritsglass.
Pripp & Ölander skriver om fajten i senaste numret av Invandrare & minoriteter. CMR ansåg att glassreklamen gav nytt liv åt rasistiska stereotyper, och det tog hus i helvete. Motkritiken gick ut på att CMR gått för långt och gjort sig löjliga. Därmed var det fritt fram för alla andra att skämta om ras, sex och våld. Sånt som alla ”vi” tycker är roligt, ”vi” som vet precis var gränsen går.

Jag tyckte inte heller att CMR gjort årets mest sensibla debattinlägg. Öppen diskriminering och rasistiskt våld är viktigare att lyfta än en enskild reklamslogan. Å andra sidan ligger det nära konsensus att vara emot öppen diskriminering och rasistiskt våld. Den omedvetna stereotypiseringen och den nedlåtande raljansen är viktigare att lyfta, om man som CMR är en riksorganisation med detta som uppdrag.

”Hur kommer det sig att ett pressmeddelande om rasistisk utformning av reklam får väletablerade människor att förlöjliga pressmeddelandets innehåll genom att frossa i just ras-och sexskämt?” frågar sig Pripp & Ölander, eftersom de som passade på att nypa till var journalister, seriösa bloggare och även myndighetspersoner. CMR tycks ha ”yttrat sig på ett sätt som föranledde omedebar bestraffning från den svenska offentligheten”.

Det som ifrågasattes var något så bagatellartat som GB:s nyheter*, ett utspel av den arten som inte är intressant – förrän man ser motreaktionen.
Det verkar som om CMR:s övertramp bestod i att de dristade sig flytta rasismen ifrån rakade våldsverkare (som alla givetvis fördömer!) till svenskt kapital och svenskars omedvetna föreställningar.

* Ettpar år senare var det tjejer som uppmanade till bojkott av den gulliga rosa glassen Girlie. GB menade ingenting då heller!