Höjdpunkten

Det 500e inlägget. Sommaren har redan passerat höjdpunkten.

Stolt och onormal

En riktigt lyckad Pride önskas alla!
Första gången jag var på Pride gick jag som vakt vid Blatteflickornas- pojkarnas lastbil. Ungdomarna åkte i berusande festyra. Några av dem hade tagit betydande risker med familjer och nätverk för att våga stå här, och de fick många applåder. Jag hörde också den obetalbara kommentaren från en panikslagen åskådare: ”Nej Maria är inte sån, hon är från Chile!”
Andra gången var jag inbjuden som poesiuppläsare i Pride-huset. Det var mest mycket unga flickor i publiken, och bi-temat gjorde det till en av de mest entusiastiska uppläsningar jag haft.
Ännu ettpar gånger var jag med som hjälpreda i V-tältet, och blev då fundersam över den kompakta stämningen av kärnfamilj och barnalstring. Det ena unga paret efter det andra kom in i tältet, spände ögonen i oss, efterfrågade vår syn på äktenskap, provrör och adoption, och försäkrade att de är helt normala och bara längtar efter en baby!

Ingen kan begära att enkönade par ska vara på tvärs för att underhålla majoriteten, lika lite som urbefolkningen ska vara pittoresk åt turisterna. Men det stör mig att det normala fortfarande framstår som det högsta och mest åtråvärda stadiet.
Det är likhet inför lagen vi begär. Inte lagen om likhet!

Det är inte att undra på att även storföretagen i år passar på att visa sig på Pride. Det om något är normalt. Finns det marknad så finns det tid och intresse – har HBT-rörelsen alltså redan vunnit?

Nej. Se på statistiken över hatbrott. Hör på fåniga vardagskommentarer.
Manifestationen behövs, stoltheten behövs. Erövringen av det normala behövs.
Det blir tydligt när man tar del av ett otal homofoba blogginlägg.

Men sången om det speciellt unika särskilda måste vi ändå sjunga.

- - -
Andra som bloggat utan fobi:
Jinge
Hbt-sossen
och, för säkerhets skull, hela Aftonbladet

Heja Sverige friskt humör, det är det som susen gör!

Häpp – Lotta Gröning skriver historia! Ja hon skriver i vart fall om den: ”Det var socialdemokraterna och vänstern som banande vägen för Hitler på sin tid i Tyskland”.
Nej, som jag skrev den 19 maj var det ”de borgerliga i Tyskland som gav Hitler diktatorisk fullmakt. Socialdemokraterna röstade nej. Kommunisterna var redan fängslade. ”

Visst kan man långsökt få det till att arbetarrörelsen gjorde fel genom att misslyckas med sin påbörjade revolution. Inför en militaristisk tradition, svaga regeringar, ekonomisk kris och med gator kokande av politiskt våld var det så att vi föga ärorikt förlorade.

Varje gång vi förlorar banar vi väg för de enkla lösningarna.
Gröning kommer med en av dem: att "hylla fosterlandet".
Sverigedemokraternas knep, som hon uppenbarligen finner rekommendabelt.
Hon verkar tro att makt och motstånd är ett attitydfråga. Att det bara är den käcka fosterlandskänslan som saknas.
Mänska, försök samla tankarna!

- - -

Andra som bloggat:
Promemorian som bl.a. rätar upp Grönings totalmiss ang antisemitismen
S-info som bättrar på kunskaperna i tysk mellankrigshistoria

Berättigad tilltro?

I juni arrangerade Delegationen för romska frågor ett viktigt seminarium på Rosenbad. Huvudfrågan var: Hur ska den svenska staten kunna försonas med romerna, efter flera sekler av svåra övergrepp och diskriminering?

”I ett integrerat samhälle hyser individen berättigad tilltro till myndigheterna” är ett konstaterande vi gjort i Vänsterpartiet. Många romer ser än idag bara att myndigheterna förtryckt dem. Nu är det allt fler som anmäler diskriminering till DO, vilket kan tyda på att förtroendet ökar. Men utan uppmärksamhet och respekt försvinner det förstås igen.

Som delegationens ordförande Maria Leissner sa apropå pogromerna i Italien: ”Till skillnad från antisemitismen finns ingen skamgräns när det gäller antiziganismen.”

Bra biografier om roma-liv i Sverige:
I betraktarens ögon av Hans Caldaras
Nadia Taikon, tjejen från Tanto av Karine Mannerfelt och Ann Eriksson
samt en fackbok:
Den romska minoriteten i majoritetssamhällets skola av Christina Rodell Olgac

- - -

Rätt ska vara rätt: även Pastey har bloggat i ämnet
Och se, det tar sig: även Gröning, på sitt sätt

Ekande tyst protestvåg

I en liten vass kolumn skriver Irka Cederberg, författare med starkt engagemang för romer, om det italienska förslaget om registrering av folkgruppen. Hon knyter ihop förslaget med tidigare erfarenheter i Europa av syndabockstänkande, pogromer och folkmord.
Hon nämner också att inrikesminister Maroni värjer sig mot omvärldens protester.

Det gläder mig att det finns protester att värja sig emot. I svenska media har vi inte hört mycket av dem.

Var är nyhets- och ledarartiklarna? Var är reportrarna som dag för dag bevakar rasismens upptrappning i det härliga, hjärtliga kulturland där tusentals svenskar semestrar varje år? Var är tevesofforna där svenska parlamentariker pressas på aktuella ställningstaganden?

Nej, de lidanden som åsamkas den romska minoriteten är inte viktiga i gajés, majoritetens, ögon. Utom GP som hade en bra artikel i juni om antiziganismen, dess bakgrund och utbredning. Författare var – Irka Cederberg.
Men SvD använder en ledare till gnöl om kärnfamiljen och nyhetsplats till avslöjandet att vitpulvret i kaffeautomaterna inte är mjölk. Sinne för väsentligheter, på min ära.

- - -
Andra som bloggat om detta:
? ? ?