Som förr inleder vi bloggåret med en återblick på läsupplevelserna under året innan. År
2017 innehöll mycket läsning av skiftande slag. Här en översikt:
Skönlitteratur: Del 1-2 i Ferrantes beundrade romansvit från
Neapel gör inte så starkt intryck. Visst är det skickligt – men iskallt. Pia Hintzes Tokyo blues är en må-bra-roman
om en svensk kvinnas anpassningssvårigheter i den japanska huvudstaden och
samtidigt en provkarta över allt du kan träffa på från pappersvikning till sexhotell.
Den som varit i Tokyo finner något att njuta av på varje sida.
Biografi: Laura Ingalls Wilder skrev en självbiografi, Pioneer girl, innan
hon med dotterns hjälp gjorde Lilla huset-serien till välförtjänt succé. Nu
finns Pioneer girl utgiven med foton och kommentarer så att barnböckerna får
relief. Frågan vad som är sant eller osant är inte den viktiga, utan hur en
författare behandlar sin upplevda verklighet för att göra litteratur. Samtidigt
ett porträtt av en stark personlighet under en brytningstid i Förenta Staterna.
(Varning för libertarianism.) George
Adamson levde nästan hela sitt liv i östra Afrika och har skrivit boken My Pride
and Joy. Titeln är en sällsynt lyckad ordlek: hustrun hette Joy och pride betyder
också lejonflock, och livsberättelsen genomsyras av stolthet, glädje, Joy och de
lejon som Adamson socialiserade till ett naturligt liv. Kueglers Djungelbarn skildrar en unik barndom i Papua-Nya Guinea, där
en missionärsfamilj så sent som på 80-talet samspelar med byborna med djup
humanitet och humor.
Historia: Marte Michelet skildrar i Det största
brottet hur Förintelsen utspelades också i Norge. Denna vedervärdiga historia har
inte berättats förr, eftersom man i Norge inte gärna vill tänka på att det inte
endast var tyskar som var förbrytare. Wendy
Holtons Överlevarna följer tre unga kvinnor under Förintelsen, tre kvinnor
som har det gemensamt att de var och en föder ett barn som överlever befrielsen. En
ohygglig bok om det fullständigt otroliga.
Politik: Ovanligt nog är det
politiska böcker som varit kanske de största upplevelserna. Vänsterpartiet gav till sitt
hundraårsjubileum ut antologin Ett kollektiv av röster, en rik och vacker bok
om arbetarrörelsehistoria med feministiskt fokus. Intervjuer, dikter, korta biografier,
politiska krav – allt vävs av skickliga redaktörer samman till en storslagen
duk, och det skulle jag säga även om jag inte själv medverkade. Orrenius är en utmärkt journalist som
med Skotten i Köpenhamn har lyckats med ett enormt område: högerextremism,
islamism och – konst! Konstnären Lars Vilks rör sig genom hela boken,
missförstådd och obegriplig, utmanande och feg, Vad är konst, var går
gränserna? Och vem är extremist, i vilken miljö föds hen, vilka är likheterna
mellan extrema miljöer? Orrenius följer upp varje tråd, har inte alla svar men
tecknar en viktig samtidsbild med konstnärlig touch.
För att vara lite praktisk
ska jag tillägga att Österbergs Resultatanalys i skolan också var bra. Har haft
användning för den i jobbet åtminstone.
