Som man frågar...

Intervjufrågorna i försvarshögskolans studie av Rosengård bekräftar första intrycket att Avdelningen för Hot- och Terrorismstudier har en bestämd utgångspunkt för sitt sökande. ”Internationella studier pekar på en växelverkan mellan islamistisk extremism och högerextremism. Huvudsyftet med studien är dock att belysa den islamistiska extremismen. ”

De som har intervjuats är: två representanter från polismyndigheten i Skåne län, tre representanter från Säpo, två representanter från närpolisen i Rosengård, fem representanter från socialtjänsten, fyra representanter från skolan, fem representanter från akademiska världen och slutligen nio representanter från områden som arbetar mot utsatta ungdomar och brobyggande verksamhet. Med viss lättnad noterar jag att även skolungdomar fått tala för sig, med något annorlunda frågor – även om jag undrar vem som har att göra med vilka tevekanaler de ser på hemma?

Här är några av frågorna som myndighetspersonerna fick ta ställning till:
? Vilka drivkrafter ligger bakom radikaliseringen (hat mot samhället/västvärlden, kriget i Irak, personliga negativa erfarenheter, osv.)?
? Vilka miljöer handlar det om? Källarmoskéer, skolor, fängelser, gäng o.s.v. Vilken inriktning (Shia/Sunni, Salafister, Wahabister etc.) tillämpas?
? Hur ser den omgivande miljön ut (invandrartätt, segregerat, hög kriminalitet, hög arbetslöshet, stark upplevd känsla av utanförskap, dåliga skolor o.s.v.)?
? Finns det några märkbara skillnader mellan olika grupper av invandrare beroende på etnisk härkomst, vilka stadsdelar de slår sig ner i, hur gemenskapen folkgrupperna sinsemellan ser ut (skiljer sig somalierna från irakierna t.ex.)? Kan du ge exempel på hur detta spelas ut?
?Finns det tecken på att kvinnor utsätts för påtryckning av extremistiska individer eller åsiktskontrollanter (att de ska bära slöja, ändra sitt beteende etc.)? Finns det områden där detta förekommer?
? Vilka grupper anses mer benägna till radikalisering? Är grupper som härstammar från konfliktdrabbade länder mer benägna än andra att bli radikaliserade, eller är det konvertiter som utgör den största gruppen?

Märk att hat mot samhället/västvärlden framställs som en känsla, något som ”bara är”, ett kollektivt moln. Medan negativa erfarenheter är personliga, individuella, och utanförskapet är något ”upplevt”. Och att etnicitet behandlas som en förklarande variabel.

Däremot tror jag det finns annat av intresse i rapporten, bland annat jämförelserna med Köpenhamn och Amsterdam. Nedslitna områden med en uppgiven och i vissa fall aggressiv befolkning är ett europeiskt problem.

Här är rapporten.

Skåneterrorn

Varför sätts Försvarshögskolan, av alla institutioner, att göra en sociologisk undersökning i Rosengård? En blick på SR visar att utredningen gjordes av avdelningen för Hot- & terrorismstudier - vilket onekligen låter som att på förhand veta vad man vill finna. Nu får utredningen kritik från Centrum för mellanösternstudier vid Lunds universitet, men jag är inte säker på att Mellanöstern är närmaste referenspunkt heller... var är urbanforskarna?

Vad minister Sabuni kommer fram till efter att ha tagit del av utredningen är att det är oacceptabelt att trakassera kvinnor och minderåriga. Bra, då är vi överens om den saken.

I Rosengård (och på fler ställen) finns säkerligen en grogrund för radikal islamism och andra antidemokratiska strömningar. De uppstår lätt hos människor som är chanslöst utanför och uppfattar sin situation som hopplös.

Några enfaktorlösningar finns inte, så Sabuni föreslår åtgärder inom skola, socialtjänst och polis. Gott så – men hur är det med arbete och demokrati? Så länge människor hindras från att försörja sig, diskrimineras bort från arbets- och bostadsmarknad, bemöts med rädsla, obehag eller oförstående deltagande, så länge kommer de att försöka hitta andra utvägar, egna utvägar.
Det finns desperata lägen när självständighet innebär att mina dåliga lösningar är bättre än dina goda.

”Kommunen måste ges förutsättningar att motverka subkulturer som föder politisk och religiös extremism” säger forskarna enligt SvD. Men subkulturer påträffas i alla trånga sociala kretsar. Somliga går ut på outrerade dryckesvanor eller pikant kostymering. Andra har våld och övergrepp som gemensam nämnare - jag tänker främst på barnporrnätverken. Åter andra samlas kring den politiska eller religiösa extremism som pressas fram ur usla livsbetingelser.
Även om subkulturen är förstärkande och stödjande (någonstans ska man ju få det!) är det själva livsbetingelserna som måste förändras för att människorna ska göra det.

En socialdemokratisk lokalpolitiker talar i samma artikel om utbildning och arbete, och å andra sidan trångboddhet och fattigdom. Han verkar ha överblick över sitt område, han pratar inte hot och terrorism utan vill ”mobilisera de goda krafterna” som han verkar veta ungefär var de finns. Han har rätt. Det är endast lokalt ett sådant arbete kan drivas, via de mötesplatser som ger hopp. Det är mikronivån.

Vänsterpartiet talar i sitt pressmeddelande om makronivån, alltså de reformer som ger likvärdiga livsmöjligheter.

Vad som hittills inte framgått är vilka åtgärder minister Sabuni vill vidta.

Självklar högerpopulism

Elisabeth Svantesson är ordförande i den moderata integrationsgruppen. I DN kommer hon ut med både självklarheter och högerpopulistiska idéer. Alla ska arbeta, alla ska omfattas av svensk lag… javisst? Emotsagd av ingen begagnar Svantesson det sedvanliga rasistiska debattknepet med låtsasmotståndarna; de som hindrar folk från att arbeta och utestänger dem från demokratiska samhället, och detta av "snällhet"!

Svantessons skiss till immigrationskontrakt går enligt artikeln inte ut på annat än att tydliggöra ömse sidors skyldigheter. Ett sådant kontrakt är inte helt obefogat, det är därför vi från vänsterns sida flera gånger har påpekat att en flykting ska vara personligt delaktig i sin introduktionsplan, att samhället ska kunna ställas till svars om till exempel språkundervisningen inte håller måttet, och att introduktionen ska likna arbete så mycket som möjligt.

Arbetet går man som bekant till varje dag, annars får man ingen ersättning för det. Men få av oss skriver under på det när vi får anställning. Vi förväntas förstå det ändå. Med utlänningarna är det en annan sak. Dem är det bäst att hålla efter.
Jag tvivlar på att man som exempelvis telefonist i Bangladesh kan sitta och softa hemmavid, men Svantesson tycks tro det.

På samma sätt är det med lagarna. Immigranterna ska skriva på att de tänker följa dem. Så att det blir tydligt, så att de förstår. Såvitt jag vet finns mycket få laglösa vildmarker kvar, så jag antar att även utlänningar är bekanta med att man ska rätta sig efter lagen. Därför borde SFI ha som samhällsuppdrag att förklara de vanligaste lagarna. Men borgarna har tidigare föreslagit en lätt-SFI som går ut på att slå i sig de viktigaste jobbglosorna. Det blir man inte samhällsmedborgare av.

Det vackraste kommer sist. ”Det får aldrig finnas någon tveksamhet om att Sverige är ett land där kvinnor är lika mycket värda som män” – vilket vi har anledning att betvivla varenda avlöningsdag, varenda tidningsläsning, varenda shoppingtur – och ”där värdeord som jämlikhet, jämställdhet och arbetslinje har en reell innebörd”.
Inget ont om arbetslinjen, men den är realpolitik. Att som Svantesson upphöja den till värdering på jämlikhetens nivå låter som en skiss av den ideala slavstaten: några arbetar, andra är jämlika.

Förintelsen är en

I samband med förintelsedagen 27 januari öppnar Forum för levande historia en utställning om massmorden på östfronten, i synnerhet i Ukraina. Patrick Desbois som mödosamt verkat för att få fram alla minnen och ögonvittnesskildrigar säger i SvD att vi borde tala om två förintelser, den östra och den västra.

Desbois har gjort en förnämlig insats som nu visas på muséer världen över, och jag skulle inte verkligen inte vara påpekig om det inte vore för att jag faktiskt tror det är viktigt att se helheten; att den tidiga (östra) förintelsen var ett utprovande av metoder, innan den storskaliga (västra) förintelsen kunde komma igång.

Nazisternas Sonderkommando (specialstyrkor) hade på östfronten i uppdrag att oskadliggöra partisaner och medlemmar i kommunistpartiet. Till att börja med valde man att betrakta alla judar som kommunister, för att ge slakten ett sken av krigsinsats för rikets säkerhet. Sedan beordrades lokalbefolkningen (ibland en frivillig och energisk sådan) att hjälpa till vid insamling och uppställning. Grävandet gjorde offren själva, skjutandet stod SS för. Metoden fungerade någorlunda i de små byarna i lövskogen.

Hur markerna bär sig åt när det ligger för mycket halvruttet kött och jäser i dem insåg man inte på högre ort förrän långt senare när bödlarna i Treblinka protesterade. Nej, problemet på östfronten var att bödlarnas nerver inte höll. Många av dem blev illamående av en arbetsdags beskjutning av nakna, försvarslösa barn och gamla. Dessutom var det dyrt med ammunition, och ändå skulle mordmetoden komma att bli otillräcklig i större städer.

Som Desbois säger var mördandet i öster "primitivt och publikt", så det var arbetsmiljö- och effektivitetsskäl som fick naziregimen att återgå till sina experiment med avgasrör och förståndshandikappade, vars resultat senare nådde grotesk framgång i det storskaliga mördandet av judar, romer, homosexuella, kommunister, jehovas vittnen med flera...

Därför är förintelsedagen viktig. För att testa olika förståelseformer. Därför är Desbois’ och Forums utställning viktiga.

- - -

Annan fråga: Varför heter utställningen Holocaust by bullets? Tysk brottslighet som utspelades i Ukraina skildras i en fransk produktion för svenska besökare på en statlig upplysningsbyrå. Sedan när blev engelska myndighetsspråk i vårt land?

Mätt utan mat

Finns det någon mat i maten? Journalisten Mats-Eric Nilsson har i boken Den hemlige kocken samlat snuskiga fakta om alla kemikalier och falsarier vi tvingas sätta i oss för att hålla livsmedelsfabrikanternas vinster på topp.
Lite vatten i skinkan har man väl hört talas om. Och ingen trodde väl på allvar att det står ett hygglo och hackar pistagenötter ner i glassmaskinen. Men den hemlige kocken går mycket längre än så - hur långt visas av längden på innehållsdeklarationen. Det blir nästan ingen mat kvar i maten. Lite hånfullt är det att den som försökt vara nyttig med lättprodukter och vitaminberikning ofta är den som råkar värst illa ut.

Nilsson driver en motsägelse: att vi nu är så tillvanda att vi föredrar maskerade smakförstärkare framför den milda äkta aromen, och samtidigt att vi bara behöver andas över äkta vara för att känna skillnaden. Det må vara hur som helst med det - företagarna ska ändå inte kalla stärkelse, karamellfärg och en rad kemiska formler för jordgubbe!

Om du inte har läst boken startar SvD nu en artikelserie i ämnet, Mat och klimat,

Utan urskillning

fick rasistiskt material hem i brevlådan. Handskrivet och frankerat. Från Göteborg. Vad jag nu har gjort göteborgarna. Utom att med nöje läsa Fotolasses inlägg om att stadens tidningar behöver en redaktör med integritet, en Torgny Segerstedt.
Nä, allvarligt talat, utskicket är inte göteborgarnas fel. Utan de flitiga rasisternas.

På fotot syns Lars Ohly tala vid lördagens möte på Sergels torg. Där jag råkade höra en förfärlig replik. En man med ett barn kom upp ur tunnelbanan, och mannen gestikulerade mot torget och förklarade för sitt minderåriga sällskap: -Sådär ser antisemitismen ut idag, ser du.

NEJ
Såhär ser den inte ut. Såhär ser det ut när tusen pers protesterar mot Israels krigföring och blockad. Det tänker vi fortsätta med antingen vi smutskastas eller inte.

Fan ta alla – det räcker att få hem rasistskiten i brevlådan. Jag ska inte behöva bli ihopgeggad med den också.