Sedan år 2005 har nationaldagen 6 juni varit helgdag. Innan dess firades nationaldagen på Skansen, i skolor, av idrottsföreningar och andra. Men det räckte inte till för konservativa borgare som länge velat göra dagen till helg. På 90-talet fick de med sig Socialdemokraterna på detta, och även Vänsterpartiet ställde sig positiva eftersom man såg möjligheten att sekularisera en av kyrkans helger. När reformen var färdig för beslut år 2004 röstade dock V nej, tillsammans med Miljöpartiet, efter viss intern diskussion.
Här följer
information om bakgrunden till nationaldagsreformen, hämtad ur debattartiklar som jag skrev i Flamman och Invandrare & minoriteter år 2004.
6-juni-utredningen
När 6
juni-utredningen tillsattes var uppdraget att lösa genomförandet av ett redan
fattat beslut. En helgdag skulle införas – men hur skulle det ske utan att
näringslivet skadades? Eftersom resultatet var givet bestod utredningen (SOU
2004:45) mest av ekonomi och jämförelser av hur olika datum skulle slå.
Enligt SOU var ingen av de företrädda remissorganisationerna
”särskilt intresserade eller entusiastiska” över riksdagens beslut att göra
6juni till helgdag. Men det fanns ett beslut som prompt måste genomföras.
Därför krävdes en
motiverande brödtext. Men istället för normal utredningsprosa presenterades en
serie antaganden om vad vi svenskar kanhända tänkte och kände. Det främsta motivet till
helgdagsfirandet var ”en nationell identitet”. Visserligen erkände utredarna
att detta fenomen är svårt att definiera, men de påstod ändå att en nationell
identitet ”blir allt viktigare” för oss, svenskarna som de talade för. Och på
grund av identitetens föreställda betydelse borde vi ”hitta tillfällen att fira
det vi är stolta över i Sverige”.
Som exempel på gemensam källa till
stolthet föreslogs idrotten, föräldraförsäkringen eller mångkulturen. Också språk,
historia, kulturarv och samhällssystem räknades upp som delar av den
”nationella identitet” som antas skänka oss denna ”stolthet”.
Utredningen gav inga förklaringar till vad som gör dessa företeelser svenska,
eller vad vi svenskar, enskilt eller kollektivt, har utfört för att åstadkomma dem. Att de är svenska och att "vi" är stolta var underförstått.
Detta är samma sorts rent intuitiva
resonemang som man kan finna i Sverigedemokraternas program.
Utredningen menade
också att den nya helgen rentav kan vara ett led i integrationspolitiken,
eftersom människor med rötter i andra länder ”behöver stärka den nationella
identiteten för att forma sin framtid i Sverige”. Man ansåg att nationaldagsfirandet
var ett sätt att verka för ”stoltheten över att leva i Sverige”. Där fanns
också med en mening om att Sverige behövde en festdag eftersom alla andra
länder har det. På ett ställe
beklagade utredningen att det under en tid skulle ha varit ”fult” att använda
den svenska flaggan. Några belägg för påståendet fanns inte.
Arbetstid och religion
Den arbetsfria
dagen gavs till svenska folket i utbyte mot annandag pingst. Det var aldrig en fråga om att belöna det
svenska folket med åtta lediga timmar! Den viktigaste, och svåraste, uppgiften
för utredningen var att beräkna hur den nödvändiga helgdagen skulle göra minst
skada för näringslivet. Den nationalistiska aspekten av det hela beaktades
överhuvudtaget inte utom i den korta motivtexten, som ju var positivt nationalistisk.
Innan beslutet
fattades om att instifta en ny helgdag (som det kallades, fast det var fråga om
att byta ut en helgdag) fanns en oro för att ledigheten på 1Maj skulle
ifrågasättas. Dock vågade sig utredarna inte på den dagen. De skrev defensivt
att det blivit något av en folklig tradition att fira våren denna dag. Inte ett
ord skrevs om att 1Maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag.
Huvudutredare var Anita Gradin,
socialdemokrat.
När flera tänkbara
dagar värderats stannade utredarna för att annadag pingst var den som kunde
bytas ut, eftersom aktiva kristna remissgrupper, däribland katolikerna, angav
synpunkten att trettondagen för deras del var en mer omistlig dag för kyrkligt firande.
Eftersom annandag pingst var en fast dag
(måndag) och nationaldagen är rörlig, innebär det att den då och då kommer att
infalla på lördag-söndag. Vilket i sin tur innebär att vi måste arbeta mer,
inte mindre. Kärnan i V:s argumentation mot, var att vi aldrig kommer att
ställa upp på en arbetstidsförlängning; två dagar på sju år.
På www.nationaldagen.se
finns ingen information om utredningen eller beslutsfattandet. Där står bara
att dagen sedan år 2005 är arbetsfri helgdag och en massa förslag om hur den
kan firas.
