Första Maj i Falun

Leve 1 Maj! I Falun går Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna denna solklara dag. En hel skolorkester tutar och trummar, och till en början ger det halvsekelgamla Barnens-dag-associationer, men snart kommer de igång med Internationalen och Arbetets söner.

I fanborgen ser jag till min bestörtning EU-flaggan, den som jag aldrig har stått ut med på grund av dess historielöst hånfulla begagnande av gula stjärnor.

Jag får höra att under de förberedande förhandlingarna om deltagare och märken, paroller och banderoller, var det naturligt nog ingen som kom att tänka på det självklara:

För S är det självklart att tåga med EU, för V att man inte gör det.
Glädjande nog är också FN-flaggan med i täten, vilket visar att S heltenkelt är bättre än vi på en sak: fanor.

Daniel Riazat från Ung Vänster håller tal mot alliansregeringen och för internationell solidaritet. Sedan promenerar vi runt en helgtom och tyst liten stad och försöker få igång sången. Vi är cirka 300 från två partier, och någon säger att sossarna inte på länge varit så många som i år, när det var samarrangemang. Om det är för att de gillar oss eller för att visa oss något vet jag inte. Hatkärleken mellan det stora och det lilla partiet är något vi får bära året om. Men att tåga upp mot Folkets hus till tonerna av Arbetets söner är om inte annat en klassisk djupdykning. Folkets hus som för övrigt inte har EU-flagg.

Kamp för rättvisa under lättsamma former. Det kan arbetets utslitna söner och döttrar unna sig en dag om året.

Kungliga presenter

Kungligheter får mycket små eller mycket stora presenter, säger fantasyförfattaren Pratchett. Små saker som graverade näktergalsägg, eller stora bångliga tingestar som sjuglasvagnar och hertiginnor.
Grattis Carl Gustaf! – så har vi det sagt. Jag missunnar ingen att få en födelsedagspresent.

Men jag är djupt kritisk till att Victoria får en stor bånglig tingest som Haga slott utan att någon funderat över följderna. Enligt Expressen (papper) var hon och fästmannen ”glada som barn” och har redan börjat fundera över inredningen – ett exempel på såväl smak- som aningslös journalistik med tanke på de generationer barn och vuxna som haft utflykter i Haga som kärt nöje, men som kommer att vistas där under bevakning i fortsättningen.

Redan nu står vakter vid slottet dygnet runt, förmedlar annons- och skvallerorganet Mitt i Sundbyberg (papper). Då frågar man sig hur politikerna i grannstaden Solna reagerar på detta kommande ingrepp i medborgarnas kultur- och friluftsliv?
Jo med stolthet och glädje. Stora famnen. En äkta prinsessa i stan!

Moderaten joddlar om stärkt varumärke och mer turism. Men frågan är vad turisterna ska titta på i fortsättningen, om de inte som tidigare kan flanera mellan kulturminnena i Haga. ”Vilken annan stad kan visa upp något sådant” säger M, som om en prinsessas bostad vore ett sagans underverk och hennes blotta närvaro skänker glans åt Solna, en välordnad och trevlig men ganska utslätad gammal socken mellan trafiklederna.
Tyvärr stämmer även vänstern in i det hjärtliga välkomnandet. Man vill helt enkelt ha fler invånare - men har inte kommit på idén att Victoria kan köpia någon av de bostadsrätter som Solna har så gott om. Vad tillgången till parken beträffar ”hoppas” man att den inte försämras.

Hoppas kan man ju alltid göra. Mina förhoppningar skulle vara betydligt starkare om ansvariga politiker hade gjort en konsekvensbeskrivning över säkerhetsåtgärderna innan de börjar låna ut gratis representationsbostäder åt folk som mycket väl kan skaffa det själva.

Klara färdiga gååå!

"Jag behöver en kavaj till Första Maj!" messade maken. Så nu ligger den i packningen. Klara, färdiga, gååå! till 1 Maj, alltså. Liksom ifjol servar Politik och poesi med en enklare turlista:

I Göteborg samlas vänstern på Andra Långgatan kl 1315, och Lasse Ohly talar på Gustav Adolfs torg någon gång efter 1445.
I Malmö, min favoritstad, samlas man på Möllevångstorget kl 11 för att höra vänsterns EU-kandidater Hanna Löfqvist och Berivan Öngörur.
Linköpingarna samlas kl 12 vid Konsert & kongress och hör sedermera Kalle Larsson i Trädgårdsföreningen.
Stockholm brukar ha världens största demonstrationståg sådär på ett ungefär! Det börjar på Medborgarplatsen kl 12 och slutar i Kungsträdgården med hälsningar från grekiska Synaspismós och SEKO Sjöfolk samt tal av vår EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson och Ung Vänsters Tove Liljeholm. Att Blåsorkestern spelar Internationalen behöver knappast påpekas.
Örebroarna samlas kl 13 vid Skattehuset och knallar på till Stadsparken där partisekreterare Anki Ahlsten talar efter 1330.
Falun har samarrangemang med Socialdemokraterna, det ska bli intressant. Vi samlas på Stora torget kl 1030 och hör Daniel Riazat från Ung Vänster, sen är det firande på Gamla Elverket från kl 12.
Hudiksvall, en annan liten favo-stad, har samling i Rådhusparken kl 13 med tal av Alf Norberg m fl samt irländsk musik utanför Folkets Hus kl 14.
I Skellefteå går man i tåg från Odentorget kl 1345 och har möte i city mellan 14 och 15, sedan kommer SAP dit.
Umeå-vänstern samlas vid Mimerskolans fotbollsplan kl 11 och går till Rådhustorget där EU-parlamentarikern Jens Holm talar kl 12.
Så är vi uppe i Haparanda där Lena Tjäder och Pekka Hyötylä talar på Torget kl 1030.

Om du inte bor i någon av de här städerna, kolla Vänsterpartiet för fler orter där man tågar mot borgarstyre och kapitalism, för demokrati och socialism!

Dröm, hopp och moderater

Jag drömde en natt att min bil blev stulen, så att jag ringde försäkringsbolaget. De svarade att jag inte kunde få ut någon ersättning. Varför? frågade jag.
I drömmen svarade bolaget, med dendär förebrående tonen som antyder att detta är något alla borde veta:
”Ja vi höll ju på med såntdär förut, men det är ändrat sedan länge”. Jag frågade förstås av vilken orsak jag då betalat på min försäkring alla dessa år!?
Svaret i drömmen var: ”Jo men vi behöver pengarna, annars går inte företaget runt.”

Vet inte om den drömmen betyder något. Eller om det räcker med verkligheten.

Hjärtligt tack till Alliansfrittsverige som snabbloggade från Moderaternas konvent. Som konferensräv är det lätt att känna igen sig i minglandet, mumlandet, messandet. Här är några fina bitar:
Från moderat håll frågades retoriskt: ”Ska vi hålla i statsfinanserna eller göra av mer pengar än vad vi har?” Alliansfrittsverige kommenterar: ”Det kallas att låna pengar. Folk gör det. USA lånar. EU lånar. Sverige hånar.”
Eller: ”Moderaternas ’Historiehörna’ - läs om kampen mot den allmänna rösträtten!”
Eller: ”Arbetslöshet har varit lika populärt att tala om som egna erfarenheter av könssjukdomar.”

Efter detta kan vi behöva Estebans hoppingivande analys av opinionssiffrorna!

Homosexuellt nätverk

Efter att äntligen ha lyckats se dokumentärerna om Ebbe Carlsson i rätt ordning utan tekniktjafs är jag mållös - men tro inte att det hejdar ett inlägg.

Tydligen led mannen av någon störning, en bokstavsdiagnos eller mer själslig. Tydligen var det ingen som märkte det när ”odågan” (som en av kommentatorerna kallade honom) bufflade och charmade sig mot något som teve kallade makten men som bara var dess förbannade sällskapsrum!
Tydligen nöjde sig de högre nivåerna inom socialdemokratin med personlig bekantskap som fribiljett till hemliga uppdrag. Varifrån fick de idiotidén om att ens kompis också är bäst lämpad att vara ens kollega? Hos små barn kallas sådant beteende gränslöst, och oroar personalen. Inom den gamla socialdemokratin var partibeteckningen en merit i sig.
Tydligen gick det också an, för tjugo år sedan, att när man åker dit sätta igång med att skuldbelägga homosexualitet.
Ebbe som socialdemokrat, det var en fin kille om än lite övernitisk. Ebbe som homosexuell, se där den laglöse bedragaren!

Än idag går det att i vissa självbelåtna kretsar snacka sig fram utan andra meriter än fjäsk och bedyrad tillhörighet. Det går däremot inte längre att konspirera om homosexuella nätverk. Det kanske är dags att starta ett, ett mållöst subversivt sådant..!