Sedan
år 2005 har nationaldagen 6 juni varit helgdag. Innan dess firades
nationaldagen på Skansen, i skolor, av idrottsföreningar och andra. Men det
räckte inte till för konservativa borgare som länge velat göra dagen till helg.
På 90-talet fick de med sig Socialdemokraterna på detta, och även
Vänsterpartiet ställde sig positiva eftersom man såg möjligheten att
sekularisera en av kyrkans helger. När reformen var färdig för beslut år 2004
röstade dock V nej, tillsammans med Miljöpartiet, efter viss intern diskussion.
Här
följer information om bakgrunden till nationaldagsreformen, hämtad ur de
debattartiklar som jag skrev i Flamman och Invandrare och minoriteter 2004.
6-juni-utredningen
När
6 juni-utredningen tillsattes var uppdraget att lösa genomförandet av ett redan
fattat beslut. En helgdag skulle införas – men hur skulle det ske utan att
näringslivet skadades? Eftersom resultatet var givet bestod utredningen (SOU
2004:45) mest av ekonomi och jämförelser av hur olika datum skulle slå.
Enligt SOU var ingen av de företrädda remissorganisationerna
”särskilt intresserade eller entusiastiska” över riksdagens beslut att göra
6juni till helgdag. Men beslutet var fattat och måste genomföras.
Därför
krävdes en motiverande brödtext. Men istället för normal utredningsprosa presenterades
en serie antaganden om vad vi svenskar antogs tänka och känna. Motivet till
helgdagsfirandet var ”en nationell identitet”. Visserligen erkände utredarna
att detta fenomen är svårt att definiera, men påstod ändå att en nationell
identitet ”blir allt viktigare” för oss, svenskarna som de talade för. Och på
grund av identitetens föreställda betydelse borde vi ”hitta tillfällen att fira
det vi är stolta över i Sverige”.
Som exempel på vad gemensam källa till
stolthet föreslogs idrotten, föräldraförsäkringen eller mångkulturen. Också språk,
historia, kulturarv och samhällssystem räknades upp som delar av den
”nationella identitet” som antas skänka oss denna ”stolthet”.
Utredningen gav inga förklaringar till vad som gör dessa företeelser svenska,
eller vad svenskarna har utfört för att vara stolta över; det var
underförstått.
Detta är samma sorts rent intuitiva
resonemang som man kan finna i Sverigedemokraternas program.
Utredningen
menade också att den nya helgen rentav kan vara ett led i
integrationspolitiken, eftersom människor med rötter i andra länder ”behöver
stärka den nationella identiteten för att forma sin framtid i Sverige”. Man
ansåg att nationaldagsfirandet var ett sätt att verka för ”stoltheten över
att leva i Sverige”. Där fanns också med en mening om att Sverige behövde en
festdag eftersom alla andra länder har det. På ett ställe beklagade utredningen
att det under en tid skulle ha varit ”fult” att använda den svenska flaggan.
Några belägg för detta fanns inte.
Arbetstid och religion
Den
arbetsfria dagen gavs till svenska folket i utbyte mot annandag pingst. Det var
aldrig en fråga om att belöna det
svenska folket med åtta lediga timmar! Den viktigaste, och svåraste, uppgiften
för utredningen var att beräkna hur den nödvändiga helgdagen skulle göra minst
skada för näringslivet. Den nationalistiska aspekten av det hela beaktades
överhuvudtaget inte utom i den korta motivtexten, som ju var positivt nationalistisk.
Innan
beslutet fattades om att instifta en ny helgdag (som det kallades, fast det var
fråga om att byta ut en helgdag) fanns en oro för att ledigheten på 1Maj skulle
ifrågasättas. Dock vågade sig utredarna inte på den dagen. De skrev defensivt
att det blivit något av en folklig tradition att fira våren denna dag. Inte ett
ord skrevs om att 1Maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag.
Huvudutredare var Anita Gradin,
socialdemokrat.
När
flera tänkbara dagar värderats stannade utredarna för att annadag pingst var
den som kunde bytas ut, eftersom aktiva kristna remissgrupper, däribland
katolikerna, angav synpunkten att trettondagen för deras del var en mer
omistlig dag för kyrkligt firande.
Eftersom annandag pingst var en fast dag
(måndag) och nationaldagen är rörlig, innebär det att den då och då kommer att
infalla på lördag-söndag. Vilket i sin tur innebär att vi måste arbeta mer,
inte mindre. Kärnan i V:s argumentation mot, var att vi aldrig kommer att
ställa upp på en arbetstidsförlängning; två dagar på sju år.
-
- -
På
www.nationaldagen.se finns ingen information om utredningen eller
beslutsfattandet. Där står bara att dagen sedan år 2005 är arbetsfri helgdag
och en massa förslag om hur den kan firas.
