Det är viktigt, inte tal om annat, att studera migrationsmönster och de politiska-ekonomiska faktorer som underlättar det frivilliga flyttandet och lindrar det ofrivilliga. Lika viktigt som att verka för sådana politiska reformer som bidrar till ett integrerat samhälle.
Men Sverige har tre statliga myndigheter som arbetar med människors flyttningar:
Migrationsverket, Boverket och Glesbygdsverket. Man kan inte påstå att frågan
är underprioriterad. Till skillnad från det följande, som sällan hörs från
socialdemokratiskt håll:
- Hur tacklar vi de frågor som följer av ohämmat kapitalistiskt frispel?
Göran Dahlström menar väl. Han vill ge människor på flykt en chans, och
vill se ett större gemensamt ansvar inom den europeiska unionen. Då är det dags
för nästa bekymmer:
- Hur gör vi upp med frågor som följer av unionens satsning på murbygge runt
ett kolonialt, rasistiskt tankegods? När Dahlström beskriver situationen i Katrineholm är det problem som känns igen, och vi är helt överens om att alla landets kommuner bör ta ett ansvar och att de statliga bidragen inte räcker till. Men det är socialdemokratisk regionalpolitik som har bidragit till den ojämna fördelningen av arbetsplatser och bostäder över landet.
Sedan talar Dahlström om risker. Risken att Katrineholm ”skiktas” – idag är där alltså jämlikt? – och risken för något han kallar ”köksbordsrasism” – som om det funnes en speciell sorts rasism hemma hos hyggliga människor. Dahlström sätter sig väl in medborgarens känsla av att någon annan får för mycket, men om medborgarna då väljer att stirra på somalierna istället för på bankirerna så handlar det faktiskt om rasism, oavsett bordet.
Slutligen kommer Dahlström fram till vad som verkligen är ”risken”. Nämligen att Sd växer till trede största parti i nästa val. Socialdemokraterna måste ta initiativet säger han. Men märkligt nog inte inom arbetsmarknadspolitik, välfärdspolitik, utbildning eller regionalpolitik, utan när det gäller att ”få upp frågor om migration och integration på bordet”. Som om de inte hade varit där länge, på köksbord och skrivbord och sammanträdesbord!
Vanföreställningen att detta är något som inte talas om, är en punkt som Sverigedemokraterna har fört upp på dagordningen. Från dem kommer också Dahlströms slutkläm: ”Kasta inte ordet rasism i ansiktet på varandra så fort olika åsikter diskuteras.”
Det vill säga, analysera inte migrationsfientlig politik alltför noga...
Är det fler punkter ur nationalisternas program som lokala S-politiker vill låna in som en försäkring inför nästa valrörelse, då har vi all anledning att tala om risker!
Även Dödsmaskinen har bloggat
