Hallå, liberaler sökes!

Språktest är inte konstigare än grönt kort för golfare, menar en kolumnist i SvD. Hela spalten talar hon sig varm för betydelsen av att kunna språk.

Vår främsta kommunikationsmöjlighet. I vardagliga situationer. När demokrati utövas.
Jaa, jag kan bara hålla med. Förgäves väntar jag på slutknorren: varför det är nödvändigt att testa och kontrollera människor så att de inte lömskt håller sig undan denna värdefulla kunskap. Men det får jag inte veta denhär gången heller. Kolumnisten är bara ute efter att visa att Fp bryr sig. Vi andra är, med hennes logik, emot att människor lär sig språk.

Det är en osjyst debatteknik, men inte ovanlig. Det som verkligen är ovanligt idag är liberaler - den gamla sorten, som trodde på individens inneboende kraft och var emot statlig kontroll av medborgarna.

Populär nyhet

Ohly är den minst populäre partiledaren - men snälla tidningen, försök komma på något som gör mig förvånad. Undersökningen gjordes hösten -05, det år då klappjakten gick. Nu, de opinionsmässigt känsliga månaderna -06 är det viktigt att väljarna får veta. Om en enda röstberättigad person inte skulle ha förstått att Ohly är impopulär, bör de omedelbart underrättas.

Men såg ni att det var ett litet uppåthak där på vänsterns skala? Efter Schymans ofantliga offentliga popularitet vars fall var stort, kom det en pyttesväng uppåt för Hoffmann. Jag minns inte att väljarna någonsin fick veta det när det var aktuellt. Tvärtom minns jag att hon offentligt och medialt utpekades som rand i tapeten.

Alla som blir partiledare har vissa egenskaper gemensamma. De måste ha vinnarskalle, något tjurhornigt knotigt, lagom skygglappsförsett. Att konstatera det är inte politikerförakt - fråga Zlatan om han kommit dit han kommit genom att visa personlig empati?

Varför ska då dessa partiledarvarelser vara så himlens populära? Jovisst, det ligger i själva partilederiet. Populariteten är en arbetsuppgift att lösa på ett sätt som framstår som naturligt. Eftersom Ohly har både vinnarskalle och charm skulle han ha kunnat lösa den, om han fått åtminstone samma chans som en lågpanna till yankeepresident.

Som oppositionell natur har jag aldrig varit partiledarkramare. Endast media kan få mig till det.

IG till Kd

Även Kristdemokraterna har slängt sig in i integrationsdebatten. Snart kommer deras storstadsprogram, med en garanti för att förbättra svenskkunskaperna. Ingen får lämna skolan utan att kunna svenska.

Hur det ska gå till? Dendär karln som man aldrig kommer ihåg vad han heter, Kd:s ledare, medger att han inte riktigt vet. Det var väl tur det åtminstone. Om dendär karln... Hägglund! - hade suttit och knipit om receptet under alla dessa år av lingvistisk och pedagogisk forskning skulle jag ha blivit riktigt gramse på honom.

Som det nu är blir jag bara trött av att höra ännu en borgerlig politiker av mindre format säga att "nu är det detta som ska gälla". För fullt så dumma är de inte att de menar det som en trollformel för bättre skolresultat. De menar det som utpekande av andra politiker som ointresserade av kunskaper, enkannerligen svenska sådana.

Visserligen framgår det tydligt av läroplanen att alla ska lära svenska. Men betygsnivån Icke Godkänd finns kvar. Och det är skolan som sätter den på barnet. Här har vi den, signalen att det är godtagbart att grundskolan lär ut för lite.