Fascismen är
nationalistisk, konservativ och hierarkisk. Fascismen styr människor genom att
spela på rädsla och erbjuda fantasier om en tidigare guldålder.
Den som tror att fascismen kännetecknas av
uniformer och piskor ser bara gammal rekvisita. Modern fascism är ordinär
kostymbärare, när den får något att säga till om, och dess väljare ser ut
precis hur som helst.
Borgare vill gärna tro att enbart fula,
feta, ointelligenta arbetare är fascister. Denna missuppfattning kan bara
förklaras med deras urgamla klasshat.
Det är därför borgare inte är någonting
att hoppas på i motståndet mot fascism. De kommer alltid att tycka sämre om en
stark, solidarisk arbetarrörelse än om en stark, hierarkisk fascism. Det är
deras gigantiska historiska felsteg, ett som de är determinerade att inte
förstå.
Idag är inte arbetarrörelsen stark. Solidariteten är i det närmat sönderslagen av borgerliga utförsäljningar, och vänstern anklagar sig själv för att inte ha kommit ut
med rätt berättelse. Idag skulle borgarna mycket bekvämt kunna
resonera som i 30-talets Tyskland, fast tvärtom. Då sa de, låt Hitler ta hand
om kommunisterna så tar vi hand om Hitler sedan. Det lyckades inte. Idag borde
de säga, låt vänstern ta hand om fascisterna så tar vi hand om vänstern sedan. Men de säger det inte, trots att det mycket väl och dessvärre skulle kunna
lyckas. Istället överväger de kommande regeringssamarbete
med fascister och kallar det demokrati; en företeelse som de uppenbarligen inte
heller har förstått.
Borgarnas pissminkar
till medlöpare i media har i alla fall förstått en sak: det är inte de svaga de
ska ge sig på denhär gången. Det sköter fascisterna så bra själva. Medlöparna
ger sig på de goda!
När du säger något klokt eller
medmänskligt är det ”godhetssignalering”. Vilket antyder att du skrytsamt
håller upp (falska) ädla känslor för att få poäng. När du talar om FN:s
deklaration om de mänskliga rättigheterna kallas det utopi, poesi eller – efter
70 år och över 200 internationella undertecknanden – för ”kontroversiella
uppfattningar” som i demokratins namn måste få motarbetas.
När du hjälper en annan människa i nöd
uppfattas det som att du köpt dig en må-bra-biljett Det bygger på uppfattningen
att i grunden är vi alla egoister, en i och för sig legitim uppfattning som går
igen i vissa moralläror men som verkligen inte kan utmålas som generell
sanning.
FN-deklarationen har helt enkelt fler
underskrifter än egoistmoralen.
Låt oss komma ihåg det.
De som idag i tal
och skrift hjälper fascismen är inte nödvändigtvis fascister själva. Men vad hjälper
det? Fega egoister gör världen ont även om de är oorganiserade.
Det enda som hjälper är att organisera
godheten. En solidarisk arbetarrörelse. Humanistiska lagtolkare. Frisinnade liberaler.
Gröna världsförbättrare. Kristna människovänner. Vilka som helst hyggliga
människor kan inte längre bara tycka bra saker för sig själva. Vi behöver inte
prompt gå ihop med varandra, bara med några
andra!
”Sörj inte.
Organisera!” sa Joe Hill, vilket citerades många gånger efter katastrofvalet i
USA.
I lika mån gäller: Frukta inte. Organisera!
Eller ur evangeliet: Ängeln sa till dem,
Var inte rädda.
Vi har orsak att sörja. Det finns skäl att vara rädda.
Men vi har ingen som helst anledning att inte gå samman för mänskliga
rättigheter.
