Nobelpriset i
litteratur är en allvarlig sak, inte alls ett medialt spänningsmoment i
vardagen! Därför ska du få veta vad jag anser om dem, det urval av de ärofullt
belönade som jag överhuvudtaget kan anse något om:
1907 Rudyard
Kipling – läst Djungelboken, filmen var bättre
1909 Selma
Lagerlöf – levt med denna inspirerade berättare och stenhårda skrivarbetare som
kanske nådde vårt språks högsta höjd med Jerusalemsviten (filmen var inte bättre
1913 Rabindranath
Tagore – läst någon dikt
1915 Romain
Rolland – präglades i tonåren av denne pacifist och idealist som gav mig i viss
mån besynnerliga uppfattningar om konst, Rhen och Europa, samt liv och död som
”Guden med de två mäktiga vingarna”
1916 Verner von
Heidenstam – läst några vackert ordvrängande dikter
1921 Anatole
France – läst en söt roman, Min väns bok
1923 W B Yeats –
hört dikter upplästa på engelsklektion
1925 G B Shaw –
läst Pygmalion och diverse nöjsamma aforismer
1929 Thomas Mann –
läst Buddenbrooks som var sämre än Forsytesagan, om än tidigare
1931 E A Karlfeldt
– läst allt av och om denne längtansfulle dalkarl som påverkat mitt sätt att se
på natur och tradition
1932 John
Galsworthy – läst Forsytesagan många gånger eftersom den är bättre än
Buddenbrooks, så kanske han lärde av föregångaren?
1936 Eugene
O’Neill – sett Alla Guds barn har vingar och blev berörd
1938 Pearl Buck –
läst Den goda jorden och blev inte så berörd som förväntat
1945 Gabriela
Mistral – läst och uppskattat dikterna
1946 Hermann Hesse
– tillbringat andliga gymnasieår med Glaspärlespelet, Siddhartha och annan
esoterika
1947 André Gide – försökt
läsa på franska, det gick sådär
1951 Pär
Lagerkvist – beundrat språket, blivit uttråkad, lagt på hyllan
1952 Francois
Mauriac – läst något och förmodligen förstått mindre
1954 Ernest
Hemingway – sett hans hus och båt på Kuba, läst en del men föredrar biografiska
notiser i böcker från tiden
1956 Juan Ramon
Jiménez – älskar idylldiktningen i Silver och jag, men hur kan det vara nobelprisklass
att gå och småprata med en åsna?
1958 Boris
Pasternak – sett Doktor Zjivago flera gånger, läste boken som trettonåring, det
var lite för tidigt
1962 John
Steinbeck – gråtit så mycket åt Möss och människor att jag inte vill ha mer med
dem att göra
1963 Giorgos
Seferis – läst lite dikter, tycker Ritsos borde fått priset
1964 J P Sartre –
läst mer av hans hustru
1968 Yasunari
Kawabata – gillar, men blandar ihop med Mishima
1969 Samuel
Beckett – sett, läst, inspirerats av och improviserat över Godot, och har jag
läst något mer kan det inte mäta sig med Godot
1971 Pablo Neruda
– läst och gillat en del
1972 Heinrich Böll
– levt med krigs- och efterkrigsskildringar, blivit bitter och kärleksfull i
försöken att förstå det tyska problemet med hans tunga, varma ögon
1974 Johnson &
Martinson – försökt läsa båda och blivit nedstämd
1976 Saul Bellow –
läst något spirituellt
1978 I B Singer –
läst något mustigt
1979 Odisseas
Elítis – läst lite dikter, tycker Ritsos borde fått priset
1980 Czeslaw
Milosz – läst, blivit imponerad av, glömt
1981 Elias Canetti
– som ovan! men det var något mångkulturellt som jag gillade
1982 G G Marquez –
läst och älskat, nu kan alla säga ”magisk realism” men på sin tid var det
verkligen precis så det var!
1983 William
Golding – alla har väl läst Flugornas herre? själv kom jag aldrig längre
1988 Naguib
Mahfouz – läst, och fått recension av kypare i Kairo: Ja han är okej när det
gäller gamla människor och gamla byar, men vår moderna stad kan han inte!
1991 Nadine
Gordimer – något vet jag att jag läste, för jag blev så glad över en kvinnlig
pristagare
1997 Dario Fo –
sett på scen i Rom, och när han tog emot priset i Rinkeby, stunder jag aldrig
glömmer
1999 Günter Grass
– läst och inte blivit berörd, ty han var inte som Böll
2002 Imre Kertesz
– fick mig att bättre förstå det vi alla andra måste försöka förstå, det som vi
måste läsa för att yttra oss om Förintelsen
2003 J M Coetzee –
läst Disgrace, inget fel på den
2006 Orhan Pamuk –
tagit mig igenom med möda, vilket var värt det för den som besökt Istanbul
2009 Herta Müller
– mycket svår författare som jag inte ens kunde börja förstå förrän jag läst
recensioner och artiklar, då blev det ursinnigt vackert och farligt
2011 Tomas
Tranströmer – pris till svenskar borde ha avståtts från Karlfeldt till nutidens
störste skald på vårt språk
2014 Patrick
Modiano – lät så intressant, var inte så intressant
2016 Bob Dylan –
lyssnat och tyckt om i många år
Så roligt att
hålla på med böcker, så svårt att utse pristagare, så oväntat när pjäser och musik
bryter in i läsningen. Astrid Lindgren hade varit en värdig pristagare ungefär
vid tiden för Ronja rövardotter (istället för Golding?) Idag är det berättelser utanför
EUSA som borde belönas.
