Internationaldagen (nu med bild)

I Sigtuna, den tusenåriga vikingastaden inne i en vik av Mälaren, finns ett riktigt fint litet museum.
Oden i älghorn, den återgivning som blivit klassisk för generationer av skolbarn.
Bysantinska fynd som visar gammalt handelsutbyte, värdefulla yttre impulser, kulturinspiration.

Samt en tillfällig utställning av utsökta kurdiska dräkter i gethår, linne och silke.

I den nordiska trästaden finns kaféer med namn från Elsa Beskow som serverar chai med muskot eller strömmingsmacka, medan butikerna erbjuder GANT och hemslöjd. Sedan kör vi hem min lilla japanska bil förbi ett kinesiskt buddist-tempel på en industritomt i Rosersberg, och Jarlabankes bro i Täby.

Kultur är liv.

OFIRA

Vet du inte vad du ska göra på nationaldagen? Mitt förslag lyder: ofira!
På den tiden jag faktiskt firade den var det vardag. Flaggan hissades på skolgården dit vi gick ut och hade prisutdelning och sjöng. Hur trevligt som helst.
Men det räckte inte till för dem som har makten. Alla partier utom V och Mp bar på den skumma känslan av att vara trampade på tårna för att de inte fick gå på stan och vifta med flaggor på bästa arbetstid. Så de pådyvlade oss en helg, en arbetstidsförlängning, och en manifestation som enbart göder den växande nationalismen.
Ofira, alltså.

Vet du inte hur du ska göra när du ofirar? Mitt förslag lyder: läs Jessica Kempes två utmärkta artiklar om nationalism, konst och kultur!
Ett intresse för de sköna konsterna låter oskyldigt humanistiskt, men i Sverigedemokraternas (och andra nationalisters) fall avslöjar det den nära bindningen till rutten rasbiologi.
Numera kallas ras för kultur, men andan är densamma: separera och isolera! Det som nationalisterna tror är medfött svenskt ska vårdas och pysslas om. Resten ska fördömas, och det görs med besked. Gränsöverskridanden kallas osunt, urartat.

”Sverigedemokraternas särartsindelning är ingenting annat än ett - - försök att komma förbi herrefolksrasismen och det gamla rasbegreppet genom att pressa in kulturen och mänskligheten i en trendig ekologi.”

Men nationaldagen har väl inget med rasism att göra? Den är väl bara en trevlig folkfest?
Det skulle den ha kunnat vara om folket fått festa bäst det ville.
Krampartade påbud om identitet och stolthet hör hemma i helt andra ideologier än dem som de stora partierna säger sig företräda.

Se också Jens Holm om ett eventuellt samarbete mellan M och fascisterna

Ja eller Nej, EU eller Europa

Ja eller nej till Europa var en egendomlig rubrik på en debatt om EU. Men det tog Ohly itu med på en gång: Man kan inte säga nej åt en geografisk enhet! Vi säger nej till att ge bort makten till byråkratin i Bryssel, unionen är ett system utan demokratisk kontroll.

Det var alltså EU-debatt mellan Lars Ohly (V) och Jan Björklund (Fp), på gamla fotbollskrogen Kvarnen på Södermalm. De började med miljöfrågorna. Björklund tycker att Fp är ena hjältar på koldioxidkrav, och Ohly påpekade att man kan kräva hur mycket som helst men i EU är ändå miljön underställd den fria rörligheten för företag.

Björklund pläderade för medborgarnas fria rörlighet, och Ohly höll i och för sig med, men påpekade att den enbart fungerar med kollektivavtal, annars leder det till lönedumpning och ökade klyftor. Om detta hade Björklund inget annat att ta till än att ”ett parti som skickade hyllningstelegram till öst-Europas kommunistiska diktaturer vill nu inte ha deras arbetare här!”
Som Ohly sa, ett nytt lågvattenmärke i debatten. Han hade just sagt, och upprepade, att fri rörlighet är progressiv men att det måste råda rättvisa villkor!
Björklund ville gärna prata frihet. Inte rättvisa.

-Är ni för sänkta arvoden för EU-parlamentariker? frågade moderator (en från varje parti).
- Ja, svarade Ohly.
- Ja, svarade Björklund.
- Men ni röstade ju för höjningen! var Ohly på som en flugsmälla.
Moderator sa att dethär var bara en ja-nej-fråga, så Björklund måste få svara som han tycker.
Det tyckte vi vänsterpartister var ganska roligt. Klart att karln får svara som han tycker. Vad spelar det för roll om hans partigängare röstar så som unionens stora tycker?

Ohly pratade demokrati, miljö och feminism. Björklund gick i barnskor, valde personexempel, vädjade. Sen hittade han ett till synes starkt kort som fick folkpartisterna att jubla: "Vänstern kräver respekt för folkomröstningen om emu men dom vill ha en ny folkomröstning om Sveriges utträde ur EU! Vem är det nu som inte visar respekt?"
Ja inte är det vänstern. Som aldrig krävt någon ny folkomröstning om Sveriges medlemskap. Däremot om Lissabonfördraget.

- Vi tror på samarbete, vi vill samarbeta! ropade Björklund med närmast magiska övertoner.
- Vi är inte emot samarbete vi heller, sa Ohly torrt. Under demokratiska former.

Det märktes att vi var på en gammal fotbollspub eftersom vi i publiken ropade BRA och JA och även BU när det passade oss. Men folkpartisterna hade släpat med sig plakat in på Kvarnen, som om de tänkte begå någon tillståndsvidrig demonstration. Det såg lite lustigt ut.

Det var några frågor som aldrig ställdes. Inte dagsaktuella, men viktiga för den som tror att debatten gällde Europa:
Har unionens företrädare gjort upp med sin historia?
Är borgarna stolta över Europas historia?
När kommer ursäkten för kolonialismen från EU:s starka medlemmar?
eller, innan någon kryssar:
Vilka folkmord förknippar du i första hand med Europa och hur tänker du hantera skuldfrågan?

Se även Vänsterpartiet

Om det nu blir så

Det är olämpligt, klumpigt, fel och förbannat skadligt för det rödgröna alternativet.
Men om det nu blir så att majoriteten spricker i Sundbyberg, då beror det på socialdemokrater som bara inte kan låta bli.

Finns det allmännyttiga bostäder att sälja så gör man det.
Medan man försäkrar att just det är det bästa sättet att försäkra vår lilla stad om ett blandat boende i alla kommundelar.
Att utförsäljning skulle vara enda villkoret för nybyggnation säger inte ens fastighetsbolaget.
Det är socialdemokrater som säger det, därför att det motiverar att de precis bara gör som de behagar.
Just en snygg uppfattning om samarbete.

Varenda förbaskade liten hyreslägenhet som ska byggas i denhär lilla stan har Vänstern förhandlat fram.
En och annan försäljning har vi också gått med på. För att de framstått som ekonomiskt nödvändiga eller för att vi fått något i utbyte. Det är vänsterns uppfattning om samarbete: båda parter ger och tar.

Allt är inte klart ännu. Det kanske inte blir utförsäljning. De kanske inte ger bort makten.
Men om de gör det, om det nu blir så, kan Alliansen i hela Stockholms län tacka S för den goda kakan.

Se även en erfaren kvinna ur Hyresgäströrelsen om att ”Säga en sak och göra en annan”

Lördagsrösta

Innan du går och röstar på söndagen kan du passa på redan under lördagen att lägga din röst mot nationalism och monarki.
En enkel politisk manifestation som går ut på att du stannar hemma och sköter dig själv.
Delta inte i det offentligt påbjudna nationaldagsfirandet!

Jodå, alla skäl att festa är mig välbekanta: det är ju bara här i kommunen, vi välkomnar ju de nya svenskarna, det är ju bara en folkfest, det är ju...
Det är bara nationalistiskt dravel som borgarna + S genomdrev till priset av en arbetstidsförlängning!

Om du bara tänker gå ner på torget och käka sockervadd och vifta med ballonger ska du iallafall veta varför du gör det.
Orsaken till nationaldagsfirandet var - avundsjuka. I regeringens proposition stod: ”Alla andra har”.
Den ståndpunkten är inte precis något att vara stolt över, eller hur.

Söndagsrösta!

Ideligen plingar sms-tonen. En uppmaning att rösta i valet till EU-parlamentet, helst förtidsrösta.
Får en obehaglig misstanke att kamraterna tror att jag ska dö före valdagen.
Jag instämmer absolut i att du ska gå och rösta. Men jag tycker du ska vänta tills på söndag så att du kan passera biblioteket där jag står med vänsterns valsedlar. Fyra timmar utanför ett stängt bibliotek är tundra om inte väljarna fylkas.

Jag brukar inte citera Engström på Fokus, men denhär veckan har han en poäng. Han menar att det låga intresset för EU-parlamentsvalet beror på att folk ”redan har röstat. De har redan valt vilka som ska företräda dem vid EU:s sammanträden, nämligen de nationella regeringarna. - - Europas folk tycks kort sagt ha begripit det som bara EU-kommissionärer /med flera/ vägrar att få in i skallen: att EU inte är någon federal statsbildning.”
Däremot håller jag inte med Engström när han jämför EU med FN till det förras fördel. Men det är en annan sak.

Människor i allmänhet är inte politiskt oengagerade. De gillar att rösta – så länge det framstår som meningsfullt. Meningen med EU-parlamentsvalet ligger på ett mer överfört plan: att rösta in de bra så att de dåliga blockeras.
Du som inte vill ha en federal statsbildning och inte vill se fler lyxarvoden i Bryssel, du bör rösta på en vänsterpolitiker.
Till exempel Eva-Britt Svensson som du kan läsa mer om här

Enda vänsterbloggen om kor?

Det var kosläpp i helgen. Sann pingsthänryckning när korna, överrumplade av frihet, skumpar ut i hagen!
En äldre granne menar att det inte är något märkvärdigt. Minsann förr i världen då var det minsann kosläpp i var och varannan gård minsann.
Jovisst. Det var då. Nu för tiden lånar man in biffkor för att hålla landskapet öppet, en båda-vinner-lösning om biffodlaren har för lite mark. Nu för tiden finns det förskolor ända nere i Stockholms län som åker på studiebesök till den glada tilldragelsen.

Bondeyrket är fortfarande mycket speciellt, även efter strukturomvandlingarna, och lika osäkert. Sidoinkomster är nödvändiga, och studiebesök är en sådan.

En annan är den exotiska sortens rum-med-frukost som kallas bo-på-lantgård. I synnerhet för barnfamiljer kan det vara underbart att komma till ett levande lantbruk med kycklingar och kattungar.
Att köpa äggen i närmsta butik är visserligen smidigare. Men en klok värdfamilj investerar i några sprätthöns som förbättrar lokalfärgen, eller reparerar de gamla trekantiga kaninburarna. Den som så att säga klär ut sig till sig själv har något som stadsbarnen får tro att de hjälper till med.

Jag gillar båda-vinner-lösningar. Och jag är glad att fortfarande få se en kohjord tumla som vildtoringar över öppen hagmark.