Före festivalen har det varit debatter om det politiska innehållet, och om formerna för såväl kamp som reklam (plus en i mina öron akademisk diskussion om begreppet q). Dessa diskussioner är ett sundhetstecken. Det är inte vaktparaden vi talar om, det är en folkrörelse vars livskraft blir synlig genom debatter.
Vissa av diskussionsfrågorna har jag rätt klara uppfattningar om. Men sålänge jag inte deltar i Pride, varken som deltagare eller aktivist, är det självklart att rörelsen ska lösa sina egna konflikter.
Så resonerar inte Kristdemokraternas ungdoms ordförande Sara Skyttedal. Hon lyckas i en debattartikel samtidigt såga evenemanget (”agendan verkar handla om att skapa en bild av hbt-personer som en översexuell, gapig och allmänt avvikande grupp”) och tala om hur det borde genomföras och med vilka motiv. Detta trots att hon inte ens är engagerad utan konsekvent omnämner arrangörer och deltagare som ”de”. Vidare anser hon att Pride och dess syfte måste ”dryftas”, och här påbörjar hon ett dryftandet som hon tydligen inte tilltror arrangörerna.
Skyttedal anser att de sexuella
minoriteterna utnyttjas av Pride. Inte är jag främmande för att en del
människor blir utnyttjade i den rörelse där de gått med – det är så
verklighetens folk ibland fungerar – men vem tror hon att ”de sexuella
minoriteterna” är, och på vilket vis offras de av en veckas föreläsningar och
festligheter som förhoppningsvis berör deras livsvillkor?
KDU-ordföranden vill göra om hela Pride. Den ska inte vara vänster, vilket jag inte ens
visste att den är trots att jag deltagit vid tidigare tillfällen. Den ska inte
vara provokativ, och verkligen inte politisk, eftersom politik är ”klåfingrigt”
och sex är privat (mot vilket många offer för klåfingrigt sex nog har en del
att invända). Så vad föreslår hon? Tja, en gammal skolplansch kanske skulle duga för Skyttedals syfte: ”övertala medelsvensson om att hbt-personer är som alla andra, med reservation för sin sexualitet”.
I KD-ungdomens värld är alltså en
fiktiv medelsvensson per definition hetero och ”som alla andra”. Och hela
hbtq-rörelsen är också ”som alla andra” bara de håller sitt sexliv privat! Tala
om att definiera sin omgivning utifrån sex...
Men vi andra, vi som är mer som oss
själva och som vill leva våra unika liv som homo, hetero, bi, trans, queer,
alltihop eller inget av det – vi är i KD-världen synliga enbart som
provokatörer.
Brist på normer och fasta punkter är
vad KDU ser som de värsta riskerna i dagens samhälle. Som tröst ska ordföranden
få litet av den varan:
1. Goda normer är: att ta ansvar för
sin egen grupp och inte för andras, att avstå från att komma med lösningar som folk inte har bett om, att diskutera med människor på deras egna premisser och
inte över deras huvuden2. En fast punkt är: Människor är olika
Till sist en fråga: VAD är det för fel
på en programpunkt med namnet Fittan i teori och praktik? Provokativt, anser
Skyttedal.
Det kanske hennes fitta är, men se min den
är precis som alla andras, hehe. 
