Extremisterna

Aftonbladets Ungt Val visade på en obehaglig framgång för Sverigedemokraterna och andra icke-demokratiska partier. Det kan vara ett skevt resultat som uppstått ur medveten röstbombning, men behöver inte vara det.

På ledarplats resonerar Aftonbladet (0607) om tiga-ihjäl-möjligheten. Skribenten anser att vi inte har rätt att ignorera de högerextrema, en fullkomligt rimlig uppfattning. Men att vägra diskutera med dem är också en rimlig uppfattning. Exemplet Frankrike visar dessvärre att ingen av metoderna fungerar: inte att tiga ihjäl dem och inte att diskutera med dem. Eftersom både martyrskapet och legitimiteten stärker dem, så länge tillräckligt många människor håller med om vad de säger. ”Ut med högerextremisterna i ljuset. Då framstår de exakt så korkade som de är” menar ledarskribenten. Visst. Men en del väljare tycker att det är bra.

Då menar jag inte att väljarna är korkade. Jag menar att de och vi alla delar en nationalistisk ryggmärgsreflex, och att det är den som ständigt tigs ihjäl. Lena Mellin skriver samma dag i Aftonbladet
”...det politiska etablissemanget inte törs ta upp de problem som människor upplever av segregationen och invandringen. --- En debatt om det multietniska och mångkulturella samhällets problem riskerar att explodera.”

Det vill säga, hon citerar i stort sett Sverigedemokraterna. Bekräftar myten om Problemet som ingen talar om. Då är det inte konstigt att folk tror att det är riktigt.
- - -

Dag för någt mycket värre

Jag kunde just tro det. När vi kom tillbaka möttes vi av den svenska fanan, ty vår lilla stad firar svenskheten på sina gröna ängar. Firar den svenska demokratin och mångfalden, hycklar regeringen.
Hemma i byn märktes inget särskilt. Bönderna hissade flaggan, det gör de på alla röda dagar och på många fler bemärkelsedagar där emellan. Roligast var det år grannen skulle få hem fabriksny Cadillac och i sin glädje hissade stjärnbaneret. Nåja, det gick inte hem i alla gårdar. Själv har jag hissat flaggan på midsommarafton, på skolavslutningen. När det var fest.

Men det som var fest igår är skumt idag. När vi går ned på kvarterskrogen möter vi barnfamiljer som viftar med svenska flaggor över barnvagnarna på väg mot närmsta öl. Någon har påbjudit flaggviftning, och så fort går det - ett år!

Behöver jag erinra om Kristna Axén-Olins hatiska artikel i SvD 5 juni? Jag tänker inte citera den, jag tänker så att säga inte ens tiga ihjäl den. Det kan andra göra, avfärda henne som moderatvärsting. Men kom ihåg att den regering vi samarbetar med har genomfört nationaldagsreformen, tillsammans med värstingarna.