Läget i Tyskland strax före
och efter nazisternas maktövertagande skildras föredömligt i Feuchtwangers bok
om familjen Oppermann, första delen i den så kallade ”väntsalstrilogin”. Författaren
skildrar den långsamma undergången för en grupp människor som inte vet hur det
ska gå – vilket författaren inte heller visste när han skrev det!
Väntsal.
Eller: Tåget ska strax gå, som min stora
bok om Europa heter.
Tågen gick. Vi vet vart de
gick. Hur det gick.
Läget i Sverige idag innebär
bland annat att det i Bromölla är förbjudet att be till Gud på jobbet. I en
liten skitkommun med 13000 invånare beslutar det nationalistiska styret om
inskränkningar i religionsutövningen, vilket ges nyhetsuppmärksamhet i hela
Sverige. Det kan vi åtminstone vara glada för: det reageras!
Det som skedde i
Feuchtwangers epos, det sker nu. Bokens figurer förefaller idag ätt
naiva, trots att vi själva just nu står och glor på gradvisa förändringar.
När flyttas gränsen? När ska
vi reagera?
Berlin var ingen liten skitkommun. Men det
som genomförs i svenska småkommunerna är pilotförsök som kan komma att omsättas
på riksnivå.
När ska vi reagera? När det gäller 13000 skåningar, eller när
”vi” drabbas?
Tågen gick, och vi vet hur
det gick.
Det började med
inskränkningar. Vissa människor får inte göra vissa saker. I
Bromölla; bönen. I andra kommuner; skolmaten, modersmålet. Det gäller ju bara vissa…
ett fåtal, visst.
När ska vi reagera?
I Feuchtwangers Berlin
reagerade inte ens de som drabbades. Inte till en början. De trodde att det
gällde… ja, ett fåtal. Eller bara dem med sämre klassbakgrund. De med bättre
klassbakgrund trodde att det gick att lösa genom individuella förhandlingar, eller
genom att vara ekonomiskt lönsam.
En liten tid gick det också att finna
lösningar, för romanpersonerna var det fråga om månader. Då hade de med sämre
klassbakgrund redan slagits på gatorna och fängslats.
I dagens Sverige har vi tid
på oss att reagera. Det handlar om småkommuner. I flera fall handlar det om beslut
som är rent symboliska, beslut som en kommun inte kan fatta. Just därför är det
nu vi måste reagera. Innan ett fåtal småkommuner blir en region eller
hela landet, innan fascisterna har lärt sig vilka sorteringsmetoder som
fungerar bäst. Vi måste reagera på sådant som händer ett fåtal människor, innan
det händer dig eller oss.
Låt oss inte skriva boken om hur naiva vi
var.
Låt oss läsa och skriva om Tåget ska strax
gå.
Låt oss hindra fascisterna, denhär gången.
