Borgerliga barnhatare

Regeringen verkar för att varje människa som kommer till Sverige ska arbeta och försörja sig själv. Regeringen har ett förslag på gång som innebär att varje inflyttad person ska kunna försörja sin familj och kunna erbjuda lämpligt boende – för att alls få leva ihop med dem.

Tänk dig ett svarthårigt litet barn som inte kan koncentrera sig och knappast lär sig någon svenska fastän hon eller han sitter av viss tid i skolan, och springer av sig resten. Vet du vad det barnet svarar när hon ska försöka förklara varför hon inte arbetar?
Han eller hon tänker på sin familj. Pappa som är i landet där de skjuter folk. Eller mamma som stannade kvar för att ta hand om mormor, men nu är mormor död och mamma kanske ska komma hit. Eller kanske inte. Bröder och systrar som barnet såg för sista gången på gatan, under razzian, under demonstrationen när de sköt, under stenkastningen. Ja de tänker på mormor också, om hon ännu inte har dött.

Ett barn behöver föräldrar, och föräldrar som saknar sina barn och vuxna syskon eller är oroliga över sina gamlingar presterar inte heller maximalt, vare sig på anställningsintervjun eller jobbsökarkursen eller det livsviktiga jobbet där de för första gången ska testa sina nyvunna språkkunskaper.

Gör det själv. Flytta utomlands, ta emot nyheten om att din syster sitter i fängelse, kamma dig och visa framföttterna på arbetsmarknaden!

Några gånger under min kringliga karriär har jag sett barn som fått en nystart, gjort små storverk på kort tid, börjat tala svenska och delta i aktiviteter så det lyser om dem. Vad har hänt? Pappa, mamma eller syskonen har kommit till Sverige. De bor tillsammans igen.
Det är sådant som frigör hjärnceller.
Trygghet är kreativt!

Regeringens politik är mot Barnkonventionen och mot Europakonventionens rätt till familjeåterförening. Regeringens politik är mot skola, kunskap och chansen till egen försörjning. Regeringens politik är mot människor.

Politik och poesi återkommer i ärendet.