De fattiga och deras hundar

Fattiga barn i Sverige har det bättre än fattiga barn i Mocambique, och förresten vore de inte fattiga om deras föräldrar slutade röka. Det var väl ungefär vad Josefsson sa i teve igår. Man kan tycka annorlunda. Det gör Dagens Arena, och en kolumn i Aftonbladet

För snart sextio år sedan var tongångarna inte mycket annorlunda. Fattigvårdslagen gällde ännu 1954 när författaren och syndikalisten Stig Dagerman skrev denna så kallade Dagsedel. Inte förrän 1956 hade vi skapat lagar som var början till den moderna välfärden. Den som idag är så ifrågasatt att dikten på nytt blir aktuell:  

Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
De kunde väl skaffa sig råttor,
som är skattefria och bra.

Nu sitter folk i små stugor
med dyrbara hundkreatur.
De kunde väl leka med flugor,
som också är sällskapsdjur.

 

Kommunerna bara betalar,

det måste bli slut på, ithy

att annars köper de valar

fruktar herr Åleby

 

Något måste beslutas

hundarna skjuts! Inte sant?
Nästa åtgärd: De fattiga skjutas
så spar kommunen en slant

 

(Stig Dagerman 1954)