Högern hjärta fascismen; vår dystra historia

Du minns inte. Inte heller jag. Men vi är skyldiga att hålla reda på det. Det är vår historia, Europas historia, EU:s. Vår historia av draksådd, vårt koloniala arv.

     Låt oss hoppa till 1900-talet.

När kommunister och nazister slogs på gatorna i Tyskland var högerns inställning: låt Hitler ta hand om kommunisterna så tar vi hand om Hitler sedan, höhöh.

     När kommunisterna redan var fängslade och Hitler inte lät sig tas om hand var högerns aktiva handling att rösta för diktaturen. Socialdemokraterna la ner sina röster. 

     Borgarklassen är medskyldig. De har inte bett om ursäkt. Istället gör de om det.  

   

Ett tag såg det ut som att de åtminstone lärt sig att inte göra om det på samma sätt. Eftersom det inte finns kvar några kommunister uppfanns begreppet vänsterextremister. Dit räknas, enligt vänsterns uppfattning, autonoma våldsförespråkare. Enligt högerns uppfattning, allt till vänster om godsägare Göran Persson. Enligt fascisternas uppfattning, allt utom de själva (alltså: Amnesty, Svenska kyrkan, stora delar av läkar- och advokatkåren, förskollärare som gått en jämställdhetskurs, hygglon som ger pengar åt romer osv). 

     För bara några år sedan betraktades vänsterextremister och sverigedemokrater som lika tunga kålsupare, underförstått att de kunde ta hand om varandra så tar högern hand om hela landet sedan, höhöh.

     Men när vänsterextremisterna inte längre var spännande och landets röstberättigade medborgare inte lät sig tas om hand, då sprack det.

     När det går bra för fascisterna finns ett val: att kämpa emot eller hänga på.

     Högern, samhällets elit, de rika, de som regerar exportindustrin och sticker med skatten, de som har alla tänkbara resurser – de valde att hänga på.

Ali Esbati har i en status på fejsbok beskrivit sambandet mellan högern och fascismen kusligt väl: ”Nästan uteslutande män, förstås. Personer som har det rätt så gott ställt, samtidigt som de är aggressivt kränkta över att människor som de instinktivt ser som underlägsna vågar ta sig ton. Det är verkligen kärnan i proto-fascistisk reaktion: revanschism uppeldad av faktiska och inbillade hot mot egna, faktiska, privilegier. Och den blir så farlig om vi ser på den politiska kompositionen. Både i Sverige och Norge är det anmärkningsvärda den alltmer sömlösa sammanvävningen av ’traditionell’ höger och högerpopulistiska/högerextrema miljöer.”

Esbati fortsätter med att personer från Timbro och Avpixlat kan ha olika åsikter om mycket, men att det är rasismen som binder dem samman. Och att utvecklingen går försvinnande fort. Esbati exemplifierar med att moderaten Hanif Bali betedde sig på ett sätt så att han förut ombads lägga ner på twitter men idag får tala om hur man når ut i sociala medier. Mitt exempel var att kålsuparteorin inte längre behövs. Vad betyder ”förut”? Vi talar om två-fyra år.

Men vi lever post Upplysningen. Förnuftet måste segra. Den småsinta revanschismen kan inte så till den grad fördunkla hjärnor och själar.

     Dock skriver Esbati:

”Det är naivt att tro att det finns en bortre gräns för hur mycket rasistiskt tankegods som kan dammas av och aktiveras vid behov.”  

Just det ja - det vi inte minns, det är vi skyldiga att hålla reda på. 

Det är vår historia, Europas historia. 

Här finns ingen gräns för hur mycket rasism som kan aktiveras.

Religionen som vapen eller Nationalisterna ockuperar både skola och kyrka

Sverige räknas som ett av världens mest sekulariserade länder. Religionen är en privatsak och att vårt skolsystem ska vara sekulärt borde vara självklart. Men i förra veckan fattade riksdagen det smått sensationella beslutet att religiösa inslag ska få förekomma på skolavslutningen.
     En skum allians av höger och liberaler med kristna och nationalister körde över regeringen i den frågan.  

Det började med skolavslutningens lokalisering. Om den får äga rum i kyrkan, eller ej. Vilket den alltså får, eftersom det i de flesta kommuner saknas allmänna, gratis samlingslokaler. Att ateister och icke-kristna fann lokalen obekväm gick att förhandla om lokalt – tills nationalisterna tog över och gjorde kyrksittningen till en fråga om patriotism.  

     Så fort det blev fastslaget att det är fullt lagligt att låna kyrkor till sekulära aktiviteter stod det klart att det inte längre handlade om att lösa ett utrymmesproblem, utan om att flytta fram bisarrt traditionella positioner. Kanske medverkan av en präst också? Kanske lite bön och psalmsång?
     Det självklara svaret är nej. Skolan är sekulär. Men som sagt: regeringen kördes över. Alliansen lät sin minsta medlem bestämma och lånade fascistiskt stöd för denna maktdemonstration.

Var är liberalerna? är en stående fråga i Politik och poesi. När tänker de uppföra sig som liberaler? Sedan när har liberaler ställt upp för ensidig religiös påverkan under skoltid? (Att det är en enda religion det handlar om visas av Kristdemokraternas engagemang.)

     Sverigedemokraterna framställer sig gärna som sekulära när det handlar om att stoppa svartskäggiga våldtänktsmän framfart med sharialagar. Men lite söndagskristendom passar fint om den kan få utlänningarna att känna sig ovälkomna när de går på sommarlov.

Samtidigt börjar man undra hur vidskepliga folk egentligen är. Minns ni Sd:aren som trodde att man blir muslim av att äta halalkött? Något i den stilen uttryckte ateister och muslimer redan när det gällde lokalen. Där kunde de bara inte gå in! – som om de misstänkte att magisk kraft utdunstade ur krucifixet. Är det likadant med Kristdemokraterna? Inbillar de sig att vi får fler kristna om böner läses över deras huvuden?

     Sedan har vi de som inte tar religionen på allvar överhuvudtaget. De genomdriver lugnt ett provokativt och förnuftsvidrigt förslag med argumentet ”det skadar ju ingen, det är högtidligt och fint”.
     Förskona oss från detta trams! Religion är vare sig skrock eller dekor – men att den kommit att uppfattas så är väl ett tecken så gott som något på att vårt samhälle verkligen är sekulärt. Och så ska vara; vi må leva med avarten.   

Flera inom vänstern tror nog idag att vi kristna har vunnit en seger. Men långt ifrån! Detta är inte en tävling!

     Att använda religionen som tillhygge för att skada har praktiserats genom många krig i historien. Men nu ser vi riksdagsledamöter göra det, i ett sekulärt samhälle. Sådant kan man kräkas på.
     Nationalisterna har sett till att göra det obehagligt för folk de inte gillar. Borgarna gick med på det för att sänka regeringen.
Såhär var det på utbildningsutskottet i april