fredag, december 11, 2009

Uppretade muslimer och poeter

För några år sedan blev två av mina kolleger osams. En av dem, Ali, fick då höra att han kanske har svårt att samarbeta med kvinnor, han som är muslim.
Ali blev ännu mer förbannad än han redan var. Jag glömmer aldrig hans rytande: ”Jag är inte muslim, jag är socialist för helvete!”
Till saken hör att Ali inte var så lätt att tas med alla gånger. Han var lynnig och ojämn i humöret. Somliga är det. Den aktuella konflikten förvärrades alltså rejält när andra förirrade sig på kulturella sidospår.

Tänkte på det idag när jag läste om ateisten som blev muslim i Flamman.

- - -
Sveriges poeter kan ännu stå raka i ryggen. Knappt en tredjedel av de tillfrågade ställer upp på att skriva kärlekspoesi till prinsessbröllopet (eller love poems till princess weddingen som det väl heter på nystockholmska).
Liljevalchs-chefen som kom upp med idén tycker det är ”lite larvigt att folk är så känsliga”.
Men folk är framför allt olika. Om han tycker det är festligt att gå emot sina övertygelser och fjanta bort sitt yrkesuppdrag behöver inte landets kulturarbetare tycka detsamma.
Lite larvigt att inte inse det, faktiskt.

Dahlgren har samlat vassa citat från poeterna.

För övrigt anser jag att Haga ska vara park

torsdag, december 10, 2009

Oemotståndliga erbjudanden och odrickbar cognac

Annars läsvärda Bokhora skriver på nyhetskvarnen en uppmaning till landets poeter att ”inte följa strömmen och tacka nej” till att dikta för prinsessbröllopet.
Bokhora arbetar seriöst för att lyfta poesin, men här tycks hon inte ha större respekt för poeterna än att utgå ifrån att ett ställningstagande mot kungahuset beror på följsamhet.
Med tanke på det märkliga exempel Bokhora anger kanske det verkligen beror på följsamhet i ett enskilt fall, en person som inte låter som en poet.
Oavsett vilket kan hyllningsdikter aldrig bli ett fräckt och frimodigt tilltag.

Bokhora avundas England som har hovpoeter av rang och ett kungahus med smak. Jojo, det är med nöje jag minns ett gammalt kungareportage där det gick ut på att kungen tänkte bjuda norska kungahuset på balettpremiär. Kung Olav hade plågat Karl-Gustaf med opera, så nu skulle han hämnas, han som var ”van vid” balett tack vare sin danskultiverade lillasyster.
Lite kul var detta för en balettoman.
Men uppriktigt sagt – vad rör det oss?

Bokhora slänger fram att det kanske var kungafamiljen som Hägglund tänkte på när han myntade sitt uttryck Verklighetens folk.
Eftersom de har "dålig smak” gubevars!
Eftersom Victoria gillar ishockey och Gyllene tider.
Det är "svennebanankultur”, enligt Bokhora, och det framgår att kungahuset inte borde ha den.
När en kulturbloggare ger så tydliga klassmarkörer råder inte gyllene tider.

Nyhetskvarnen beledsagar Bokhoras artikel med denna fråga:
"Merparten av Sveriges författarelit tackar nej till att skriva kärleksdikter inför Victoria och Daniels bröllop. Sviker de kungahuset?”
Efter det behöver ingen längre undra på vems sida kvarnen befinner sig.

Cognac-fråga, igen*. Så var ska jag börja:
Sviker författarna kungahuset?
Hur definierar du ”sviker”? Har författarna tidigare lovat kungahuset något?
De författare som tackat nej, har de missförstått frågan?
Var frågan en uppmaning, ett erbjudande du inte kan motstå?
Om så, vad är då kungahuset för slags ”familj”?

40 mille kostar upprustningen av Haga slott. Vi har fortfarande inte fått reda på hur mycket av parken som Familjen tänker lägga under sig, så skriv föralldel på namnlistan Haga ska vara park.

Tack till Aktuellt från ett kafébord för tipset

* En fråga som inte rättvist kan besvaras, exempelvis "Har du slutat dricka konjak om morgnarna?" enligt A Lindgren

Genomfört vallöfte inget för väljarna

Jag brukar inte fästa större avseende vid opinionsmätningar. Men den senaste, som ger regeringsmakten till den rödgröna oppositionen, är ändå glädjande. Efter en period när det såg ut som om statsministern inte kunde göra fel har det äntligen hakat upp sig.

I SvD tror man att Reinfeldt försummat inrikespolitiken medan han ägnat sig åt att ”leda EU genom finans- och klimatkriser”.
Den sagan, du! Snipp snapp snut, så hade Fredrik räddat klimatet åt kontinenten!
Man orkar inte ens bli trött.

Resultatet i SCB-mätningen kan ha påverkats av Vattenfall-skandalen eller Saab-kollapsen. Den genomfördes nämligen före sjukförsäkringsstriden, alltså innan borgarnas friskhetsfascism och vurm för tvångsarbete uppenbarades.
Å andra sidan har de faktiskt bara gjort vad de sagt att de ska göra.

Folks misstro mot politiker blir till ett ännu större problem om de börjar rösta på tvärs. ”Vi tar Moderaterna, de säger att de ska förstöra sjukförsäkringen men det är nog bara valfläsk” - vaa!?

- - -
Replik ur filmen Regnet i Provence:
”Gnäll på politikerna du bara. Det är iallafall inte lika effektivt som att hålla på med politik!”

onsdag, december 09, 2009

In i samhället

Flyktingpolitiken måste ändra riktning. En rödgrön regering måste föra en politik som är rättssäker, som ger människor skydd undan förföljelse och överensstämmer med de internationella konventioner som Sverige har undertecknat. Men det räcker inte att släppa in flyktingar i landet. Vi måste också släppa in dem i samhället.
Så skriver Lars Ohly och Kalle Larsson i GP. Läs den för att se Vänsterpartiets förslag i flykting- och asylfrågor.

Avlyssnat:
En flicka och hennes far i videobutiken. Flickan:
- Javisstja, Mohammed ska ringa dej!
- Va? säger pappan irriterat. Du känner väl ingen sån!
- Meh! Min NO-lärare ju. Han måste prata med dej.
Den naturliga frågan vore vad NO-läraren har att ta upp med föräldern. Men pappan suckar tungt och säger efter en laddad paus:
- Va är det för typ? Var kommer han från?

Apropå konsten att komma in i samhället ens med en naturvetenskaplig och pedagogisk högskoleutbildning.