"Den eskalerande konflikten i Honduras handlar om betydligt mer än bara en statskupp i en 'bananrepublik'"
Så lyder ingressen till en i övrigt balanserad utrikespolitisk artikel.
Tror du någon tidning skulle uttrycka sig så om det gällde ett land inom EU?
Tror du att de då skulle finna det nödvändigt med ett särskilt påpekande att det är en demokratifråga om presidenten körs ut ur landet?
Nej inom unionen har vi egna måttstockar även för det mest basala. Demokrati - och mat.
Se Lasses blogg om köttet som skulle ätas av någon sorts undermänniskor, men som av ett misstag hamnade på vår egen kontinent!
Men förfarandet vid köttexporten kan vara olagligt.
Liksom statskupper är det.
fredag, september 25, 2009
torsdag, september 24, 2009
Den osynliga krisen, det ogörliga upproret
All respekt till Göran Rosenberg! Vi är idag inte bortskämda med intellektuella som väljer att tänka något annat än det förväntade och uttrycker det på njutbart saklig prosa. Detta är just vad han gör idag i en krönika om den osynliga krisen.
Låt vara att jag inte är med på den inledande formuleringen att kapitalismens framtid stod på spel i Kungsträdgården åren 1968-69. Det gjorde den aldrig, och det vet Rosenberg också. Frågeställningen - om detsamma skulle kunna hända under nuvarande kris - är inte hans egen. Men han omvandlar frågan till: Varför märks inte den ekonomiska krisen mer, varför ser den inte ut att kunna förändra något när upprorsungarna för fyrtio år sedan blev så betydelsefulla?
För fyrtio år sedan var samhället en ”medial oskuld” enligt Rosenberg. ”Idag lever vi i ett genommedialiserat samhälle där inget verkligt har hänt o9m det inte har hänt i medierna, där vad som har hänt är det som synes ha hänt... I den mån krisen inte syns är det för att så många verkar för att något annat ska synas istället.”
Kunde inte sagt det bättre själv, även om jag har försökt. Kampen gäller vad som finns i människors huvuden - se där citerade jag mig själv. Eller ”kommersialismens hydra”, det var ett av mina favorithot en gång. Eller ”bilden blir är verkligare än verkligheten”.
Föralldel att vi lever i diskursen också, men det har inte jag kommit på.
”...Mediesamhället och dess aktörer /är/ ett växande hinder för vår förmåga att gemensamt förstå och hantera den kris som fortsatt existerar vare sig vi har fått syn på den eller inte.” Det var Rosenberg. Det var mediakritik.
För att inte cyniskt slå bort en kris som visst har påverkat åtskilliga människors liv vill jag tillägga: Oavsett om denna kris syns eller ej är upproret långt borta. Ty kommunikatörer, timbrotyckare och medjamsarmedia har bombarderat oss med ”informationen” att det bara beror på dig själv om du inte lyckas, att vi människor idag inte vill agera politiskt och att dagens unga skyr gemensamma aktioner. Bara så vi vet, alltså.
En bekväm värld att leva i för den som inte vill tänka. En obekväm värld för den som vill hålla ihop någon form av välfärd i sin vardag.
- - -
Detta var mitt niohundrade inlägg. Fram till tusen ska jag fundera på om Politik och poesi, detta muspip i mediabruset, ska fortsätta eller ej.
Glöm inte namninsamlingen Haga ska vara park!
Låt vara att jag inte är med på den inledande formuleringen att kapitalismens framtid stod på spel i Kungsträdgården åren 1968-69. Det gjorde den aldrig, och det vet Rosenberg också. Frågeställningen - om detsamma skulle kunna hända under nuvarande kris - är inte hans egen. Men han omvandlar frågan till: Varför märks inte den ekonomiska krisen mer, varför ser den inte ut att kunna förändra något när upprorsungarna för fyrtio år sedan blev så betydelsefulla?
För fyrtio år sedan var samhället en ”medial oskuld” enligt Rosenberg. ”Idag lever vi i ett genommedialiserat samhälle där inget verkligt har hänt o9m det inte har hänt i medierna, där vad som har hänt är det som synes ha hänt... I den mån krisen inte syns är det för att så många verkar för att något annat ska synas istället.”
Kunde inte sagt det bättre själv, även om jag har försökt. Kampen gäller vad som finns i människors huvuden - se där citerade jag mig själv. Eller ”kommersialismens hydra”, det var ett av mina favorithot en gång. Eller ”bilden blir är verkligare än verkligheten”.
Föralldel att vi lever i diskursen också, men det har inte jag kommit på.
”...Mediesamhället och dess aktörer /är/ ett växande hinder för vår förmåga att gemensamt förstå och hantera den kris som fortsatt existerar vare sig vi har fått syn på den eller inte.” Det var Rosenberg. Det var mediakritik.
För att inte cyniskt slå bort en kris som visst har påverkat åtskilliga människors liv vill jag tillägga: Oavsett om denna kris syns eller ej är upproret långt borta. Ty kommunikatörer, timbrotyckare och medjamsarmedia har bombarderat oss med ”informationen” att det bara beror på dig själv om du inte lyckas, att vi människor idag inte vill agera politiskt och att dagens unga skyr gemensamma aktioner. Bara så vi vet, alltså.
En bekväm värld att leva i för den som inte vill tänka. En obekväm värld för den som vill hålla ihop någon form av välfärd i sin vardag.
- - -
Detta var mitt niohundrade inlägg. Fram till tusen ska jag fundera på om Politik och poesi, detta muspip i mediabruset, ska fortsätta eller ej.
Glöm inte namninsamlingen Haga ska vara park!
onsdag, september 23, 2009
Vänta inte på historien för att lära
Ohly skriver i Expressen om hur Moderaterna medverkat till dagens ekonomiska kris. Efter att målmedvetet ha röstat för varje tänkbar avreglering av finansmarknaden har de nu bytt ståndpunkt och vill åter stärka regelverken. Det är tacknämligt.
Att haka upp sig på enskilda bonusar, hur flagrant oanständiga de än är, leder inte längre än till jakt på enskilda syndare. Kvar blir bankernas och finansinstitutens lust på snabba vinster, och den kan alltid fresta till lättsinnigt risktagande med andras pengar. Det är där regleringarna kommer in.
Marknaden är inte en naturlag. Den skapas av människor och människor behöver regler. Också ekonomer påpekar idag vikten av att lära av sina misstag.
Eller som en kamrat i Vänsterpartiet uttryckte sig omkring år 1999:
”Dom säger att vi ska lära av historien. Det har jag gjort. Jag minns bankkrisen på 90-talet.”
Att haka upp sig på enskilda bonusar, hur flagrant oanständiga de än är, leder inte längre än till jakt på enskilda syndare. Kvar blir bankernas och finansinstitutens lust på snabba vinster, och den kan alltid fresta till lättsinnigt risktagande med andras pengar. Det är där regleringarna kommer in.
Marknaden är inte en naturlag. Den skapas av människor och människor behöver regler. Också ekonomer påpekar idag vikten av att lära av sina misstag.
Eller som en kamrat i Vänsterpartiet uttryckte sig omkring år 1999:
”Dom säger att vi ska lära av historien. Det har jag gjort. Jag minns bankkrisen på 90-talet.”
tisdag, september 22, 2009
Progressivt från A. Borg
Borgarna var en gång i tiden emot den progressiva beskattningen. Däremot störs de inte av progressiva skattesänkningar. Med deras nya tio miljarders urholkning av välfärden får jag 300 kronor mer i månaden. En person med halva min lön får, rätt gissat, ungefär hälften!
De borgerligas hörbara, offentliga motivering till den nya skattesänkningen är att den ger ökad köpkraft, och efterfrågan skapar jobb. Men det blir inte mycket av vare sig det ena eller andra med de här hundralapparna.
Låt oss anta att fler lågavlönade nu tar sig råd att gå till tandläkaren, vilket blivit lyx de senaste åren, skulle då nya arbetstillfällen dyka upp för tandläkarna? Möjligen. Men vi har en statssekreterare som är klokare än så. Han säger rent ut att något större positiv förändring på arbetsmarknaden är inte att vänta förrän konjunkturen vänt.
Det finns alltså en annan, ohörbar motivering för progressiva skattesänkningar. SvD skriver att det för varje steg regeringen tar blir allt svårare för de rödgröna att ta det tillbaka.
”Vi ska inte underskatta den ideologiska kraften i ytterligare en skattesänkning”.
Nej, det ska vi inte för ett ögonblick göra!
Det hade varit glädjande med en regering som ansträngde sig att göra något för det allmänna bästa istället för att säkra hegemonin.
Vänsterpartiets Ulla Andersson säger: –Det finns så många förlorare samtidigt som ganska få grupper har fått det bättre. Det är ett pris som vi fått betala för den moderata experimentverkstaden.
"I Anders Borgs modell förvandlas många jobbansökningar automatiskt till en anställning" - Katrine Kielos om borgerlighetens blinda tro
”Carl Bildt får 140000 kronor per år i present av partikollegan Anders Borg” - detta och mycket mer om skatter och ”arbetslinjen” hos Jöran Fagerlund
”Fattigdomen har ökat med 30 procent sedan år 2006” - ännu mer om budgeten hos Stockholmsvänstern
De borgerligas hörbara, offentliga motivering till den nya skattesänkningen är att den ger ökad köpkraft, och efterfrågan skapar jobb. Men det blir inte mycket av vare sig det ena eller andra med de här hundralapparna.
Låt oss anta att fler lågavlönade nu tar sig råd att gå till tandläkaren, vilket blivit lyx de senaste åren, skulle då nya arbetstillfällen dyka upp för tandläkarna? Möjligen. Men vi har en statssekreterare som är klokare än så. Han säger rent ut att något större positiv förändring på arbetsmarknaden är inte att vänta förrän konjunkturen vänt.
Det finns alltså en annan, ohörbar motivering för progressiva skattesänkningar. SvD skriver att det för varje steg regeringen tar blir allt svårare för de rödgröna att ta det tillbaka.
”Vi ska inte underskatta den ideologiska kraften i ytterligare en skattesänkning”.
Nej, det ska vi inte för ett ögonblick göra!
Det hade varit glädjande med en regering som ansträngde sig att göra något för det allmänna bästa istället för att säkra hegemonin.
Vänsterpartiets Ulla Andersson säger: –Det finns så många förlorare samtidigt som ganska få grupper har fått det bättre. Det är ett pris som vi fått betala för den moderata experimentverkstaden.
"I Anders Borgs modell förvandlas många jobbansökningar automatiskt till en anställning" - Katrine Kielos om borgerlighetens blinda tro
”Carl Bildt får 140000 kronor per år i present av partikollegan Anders Borg” - detta och mycket mer om skatter och ”arbetslinjen” hos Jöran Fagerlund
”Fattigdomen har ökat med 30 procent sedan år 2006” - ännu mer om budgeten hos Stockholmsvänstern
måndag, september 21, 2009
Människovärde
”Har de inget människovärde alls?” Det var frågan som surrade i huvudet på Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter när han besökte romska läger i Kosovo. Marken i området är blyförgiftad och området utdömt som boplats. Utom för romer.
Om detta kan du läsa i Rädda Barnens tidning, som också innehåller en artikel om de romska lägren utanför Rom. Barackbyarna kan vara legala eller illegala. Den största skillnaden är att de lagliga har tillgång till vatten.
Grannar eller polis kan köra iväg de romska familjerna från den ena bostaden till den andra, så det blir nästan omöjligt för barnen att gå i skola. Sedan är samhället helt stängt för dem, förstås. Eftersom tiggeri och gatumusicerande undertrycks av myndigheterna tvingas många ungdomar försörja sig genom stöld, vilket i sin tur stärker italienarnas uppfattning om ”kriminella zigenare” som man inte vill ha i närheten.
Romerna är Europas underklass, missgynnade i alla sammanhang: utbildning, hälsa, arbete, boende och politisk representation, sammanfattar Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter. Bakom denna utstötning ligger ren rasism.
- - -
Intresserad av graffitti i Gaza? Se här bilder ur en ny bok av Mia Gröndahl. Människorna och livet i Gaza speglat i kommunikationen på väggar och murar. Färgstarkt, väsentligt.
Boken recenseras här.
Om detta kan du läsa i Rädda Barnens tidning, som också innehåller en artikel om de romska lägren utanför Rom. Barackbyarna kan vara legala eller illegala. Den största skillnaden är att de lagliga har tillgång till vatten.
Grannar eller polis kan köra iväg de romska familjerna från den ena bostaden till den andra, så det blir nästan omöjligt för barnen att gå i skola. Sedan är samhället helt stängt för dem, förstås. Eftersom tiggeri och gatumusicerande undertrycks av myndigheterna tvingas många ungdomar försörja sig genom stöld, vilket i sin tur stärker italienarnas uppfattning om ”kriminella zigenare” som man inte vill ha i närheten.
Romerna är Europas underklass, missgynnade i alla sammanhang: utbildning, hälsa, arbete, boende och politisk representation, sammanfattar Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter. Bakom denna utstötning ligger ren rasism.
- - -
Intresserad av graffitti i Gaza? Se här bilder ur en ny bok av Mia Gröndahl. Människorna och livet i Gaza speglat i kommunikationen på väggar och murar. Färgstarkt, väsentligt.
Boken recenseras här.
söndag, september 20, 2009
Stockholm, så såg jag dig åter
”Stockholm, så såg jag dig åter!” utropade Ulf Lundell i Jack, åtföljt av ettpar sidors lovsång av stadens skönhet och vanvettighet. Min litteraturlärare på lärarhögskolan utnämnde stycket till ”en av de klassiska skildringarna, en som man kommer att referera till, dagens Strindberg eller Söderberg!”
Stockholm, så såg jag dig åter. Dina jämngrått pompösa fasader, dina ödsligt dammande parker, dina inlåsta vatten.Dina likriktade kaféer, dina pinsamt trendsensitiva butiker, och din bypolitik à la tupp på gödselstacken som tvärs över partigränserna försöker bevisa att huvudstaden är bäst i världen, likgiltigt på vad så länge det myntas på hemmagjord engelska.
Stockholm är vackert, det har upprepats av så många turister och författare att det blivit sant. Staden håller sig på en viss nivå av banal estetik. Iallafall i vissa vinklar. Stå på en kaj eller bro och se Söders höjder i motljus och Stadshustornet i solljus - det är fint. Bäst syns det från ett tåg som just lämnat Centralen i riktning söder, på väg mot till exempel Malmö.
Stockholm är vackrast i Gamla Stan. Holmen är inte stor, men vacker, åldrat präglad, surrande av utdöda fotsteg från Hansan, Baltikum, upplysningen, och Bellmans alla avfärder mot Djurgården. Ja, Gamla Stan sjunger. I en hel kvart, sedan har du gått runt den.
Stockholm i annalkande november är en social katastrof. Gråviolett, suicidal. Försenade pendeltåg och förbenade väntare med drypkall imma i fuskpälskragen, under molntäcken som vi önskar faktiskt kvävde oss en gång för alla.
Stockholm i februari är livsfarlig, då vanligen stressade storstadsbor måste hönstrippa över trottoarernas istäcken, med skräcken för benskörhet svettandes ur varje por.
Stockholm i november luktar depression, i februari ångest. Bästa tiden på året är juni, då Stockholm luktar hormoner och helium.
Stockholm så såg jag dig åter! Dina ultrauttråkade medborgare som finner det normalt att köa till triviala trottoarserveringar för att uttryckslöst låta sig störas av dina sanslöst talanglösa gatumusikanter. Dina skyltfönster och departement, departement och skyltfönster - departementala fönsterskyltar för maktgalna varuhus och säljbara kanslihus sammanblandade till blank och härdad ytfärg. Din infrusna tystnad, ditt menlösa snack, din ambitiösa position av fixstjärna i ultima thules provinsiella självgodhet.
Stockholm, en stock i vattnet, ett hinder för flödet. Slussen är låset. Ingen ska in, ingen ska ut, inget ska hända. Stockholm ska fortsatt mala sin meningslöshet.
Ja, just så var det jag åter såg dig.
Texten publicerades på www.estradpoesi.com 060820
Stockholm, så såg jag dig åter. Dina jämngrått pompösa fasader, dina ödsligt dammande parker, dina inlåsta vatten.Dina likriktade kaféer, dina pinsamt trendsensitiva butiker, och din bypolitik à la tupp på gödselstacken som tvärs över partigränserna försöker bevisa att huvudstaden är bäst i världen, likgiltigt på vad så länge det myntas på hemmagjord engelska.
Stockholm är vackert, det har upprepats av så många turister och författare att det blivit sant. Staden håller sig på en viss nivå av banal estetik. Iallafall i vissa vinklar. Stå på en kaj eller bro och se Söders höjder i motljus och Stadshustornet i solljus - det är fint. Bäst syns det från ett tåg som just lämnat Centralen i riktning söder, på väg mot till exempel Malmö.
Stockholm är vackrast i Gamla Stan. Holmen är inte stor, men vacker, åldrat präglad, surrande av utdöda fotsteg från Hansan, Baltikum, upplysningen, och Bellmans alla avfärder mot Djurgården. Ja, Gamla Stan sjunger. I en hel kvart, sedan har du gått runt den.
Stockholm i annalkande november är en social katastrof. Gråviolett, suicidal. Försenade pendeltåg och förbenade väntare med drypkall imma i fuskpälskragen, under molntäcken som vi önskar faktiskt kvävde oss en gång för alla.
Stockholm i februari är livsfarlig, då vanligen stressade storstadsbor måste hönstrippa över trottoarernas istäcken, med skräcken för benskörhet svettandes ur varje por.
Stockholm i november luktar depression, i februari ångest. Bästa tiden på året är juni, då Stockholm luktar hormoner och helium.
Stockholm så såg jag dig åter! Dina ultrauttråkade medborgare som finner det normalt att köa till triviala trottoarserveringar för att uttryckslöst låta sig störas av dina sanslöst talanglösa gatumusikanter. Dina skyltfönster och departement, departement och skyltfönster - departementala fönsterskyltar för maktgalna varuhus och säljbara kanslihus sammanblandade till blank och härdad ytfärg. Din infrusna tystnad, ditt menlösa snack, din ambitiösa position av fixstjärna i ultima thules provinsiella självgodhet.
Stockholm, en stock i vattnet, ett hinder för flödet. Slussen är låset. Ingen ska in, ingen ska ut, inget ska hända. Stockholm ska fortsatt mala sin meningslöshet.
Ja, just så var det jag åter såg dig.
Texten publicerades på www.estradpoesi.com 060820
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)