Rättegång mot kolonialismen

Under dagens Forum var jag på rättegången mot kolonialism och imperialism. Där fanns som sig bör jury, domare och försvarare, och framför allt en rad vittnen. De berättade om utplundring av jorden och utsugning av människorna i Ecuador, Chile, Bolivia, Kuba... En fin detalj var hur 8 mars verkar spela en viktig roll i kvinnornas motstånd och aktioner - en kampdag för feminism, inte en mediagrej eller upphottad mors dag.

På fotot ser ni en av kvinnorna som vittnade.

De tog också upp Sveriges och EU:s behandling av de papperslösa - 12 miljoner i Europa, cirka trettiotusen i Sverige. Varför arbetskraftsinvandring när vi är här? frågade de.

Guzman, en handelsforskare från Kuba, nämnde bland mycket annat att Kuba lovats hundratusentals dollar i bistånd från USA om bara jänkarna får komma in och granska. Han konstaterade torrt att Kuba tackat nej och bara bett att få slippa handelsembargot.

Hur rättegången slutade kan jag inte säga, för det var problem med tolkningen så i halvtid gick jag och drack fair-trade-kaffe istället.

En sak jag funderat på: varför måste man välja mellan rättvisemärkt och kravmärkt kaffe? Går det inte att fixa både-och?

Möjligt i Malmö

Europeiska sociala forum i Malmö. Kommer hit fredag förmiddag när det varit igång ettpar dagar, och besöker de olika arenorna.
Ohly trivs på Möllevången, medan Hanna som sitter vid bokbordet på Moriskan är glad över att allting funkar men hade hoppats på fler besökare. Detsamma säger alla arrangörer jag talar med - de hade hoppats på 20000, men 8000 är registrerade. Svårt att säga varför, Malmö är kontinentalt tillgängligt och ett Forum har alla möjligheter att göra avtryck i stan. I Paris försvann vi i förorterna och på långa avstånd, men i Malmö är det faktiskt påfallande hur många som på bussar och kaféer har ett socialt intresse - som diskuterar fackliga kulturkurser, kontaktuppgifter till Afrikagrupperna eller problemet med ekologisk distribution.
Jag blir ombedd att fylla i en enkät, ett underlag till en studie av ESF. Frågorna är intressanta och värda att fundera över: hur jag prioriterar olika demokratimetoder, vilka strategier jag finner viktigast för att göra en annan värld möjlig. Men undertonen antyder att de bästa svaren är de frihetliga, individualistiska, trevliga. Svaren som går ut på konsensus eller den enskildas påverkan på de många. Om mitt intryck stämmer, om partipolitik har kommit att bli synonymt med köra-över-folk och frihet med min-egen-frihet och att vara sams självklart bättre än osams - isåfall har liberalismen lyckats bättre än någon antiglobalist önskade, ty då definierar den även motståndet.
Detta är ett av de tillfällen när jag mer än gärna vill ha fel!

Terroristen

Hej hopp FRA, här är jag med mina hårt spända terrornerver.
Jag erkänner: jag ska flyga till sociala forum i Malmö.
Jag erkänner: jag tänkte ta med mig vätska i väskan.
Som god medborgare står jag nu och häller hudkräm i örhängesaskar.
Som ond medborgare står jag inte ut.

citat HD:
”Låt oss åkalla
djungelns djupaste svar på benknotors skrammel
eller förortslösningen, lättfödd och lättförödd
bensin och en trasa”

Terroristen är närmare än du tror...

Mobilisera massorna är inte bara elektronik

CH Hermansson skrev, för över femtio år sedan, att bakom uppfattningen om vänstern såsom ständig opposition finns två tendenser, båda oriktiga. Den ena (”sekteristiska”) går ut på att partiet inte får göra några kompromisser och koalitioner överhuvudtaget. Den andra (”opportunistiska”) går ut på att överbjuda alla övriga partier ifråga om reformförslag.
Tendenserna finns kvar, om än försvagade. I högsta grad närvarande är det som Hermansson identifierade som det grundläggande problemet: Vad bör göras för att mobilisera massorna?

Senast jag hörde någon säga Mobilisera massorna var i latinamerikansk närradio. Det var i det närmaste ett översättningsfel, men det blev roligt sen när folk ville veta om vi skulle samlas på torget eller utanför stadshuset. Fortfarande skulle politiken vara mycket roligare om vi gjorde det; mobiliserade massorna.

Bloggosfären är bra på sitt sätt – se FRA-motståndet. Men att samlas och vifta med högafflarna har också sitt värde.
”Vad bör göras?” är den bästa fråga jag vet. Näst efter ”Varför?”

Kulturella svar

Den förträffliga Kulturbloggen lägger ibland ut ”kulturfyran”, helt enkelt en sorts läsarenkät. Här är mina svar. Fler finns på www.kulturbloggen.com

1. Vad vet du om Kulturrådet?
- Det är en myndighet som bl a fördelar pengar till tidskrifter och projekt.
2. Om du skulle bo på en öde ö i ett år och fick ta med dig tre böcker: vilka böcker blev det?
- Mina manus, för genomgång. Sen kanske det skulle bli tid att läsa Bröderna Karamasov. Plus en bruksanvisning för öde öar, förstås.
3. Om Big Bang-försöket slukar världen, vilken låt skulle du vilja höra samtidigt?
- Gånglåt från Äppelbo eller Händels Largo
4. Om det svarta hålet skulle sluka världen, vad skulle du helst göra sista kvällen?
- Sitta i min trädgård och se på tornseglarna, eller simma rätt ut i sjön. Om det var vinter - nej, det finns väl ingenting att göra om vintern?

Logo-diktatur

Politik, enbart en fråga om att kränga varumärken? I understreckaren Mördande reklam skriver Kim Salomon om boken Iron Fists (av Steven Heller) som visar hur nutidshistoriens värsta diktatorer förstod att använda reklamens symbolspråk och bygga budskapen runt enkla tecken – till och med det egna ansiktet funkade som logo.
Även om vissa resonemang haltar – Lenin var veterligen inte intresserad av att bli fondtapet – verkar boken innehålla åtskilliga fyndiga iakttagelser.
Det är bara en sak jag undrar över:
Man säger ”Jaså minsann, diktatorer använder samma effektiva varumärkeshantering som stora företag!”
Men inte: ”Jaså minsann, företagare använder samma despotiska hjärntvätt som hårda diktaturer!”

- - -

Apropå nyhetsvärdering:
”Mitt under den hårt mediebevakade orkansäsongen i Karibien pågår en massflykt undan vattenmassorna i nordöstra Indien. Omkring en miljon människor har de senaste veckorna tvingats lämna sina hem i delstaten Bihar.”
Källa: Fokus