Fler bloggare har irriterats av de nya Moderaternas nya påbud om ny klädstil. Jämlikt jämnstruket ska det vara enligt den info-handbok som M i Jönköping välvilligt ställt till bloggosfärens förfogande, en sorts påhittad äkthet.
”Dräkt och kostym framställer personer i en roll, inte som den person hon är” skriver de, vilket tyder på en ruskig självbild. Tidigare har de alltså klätt sig för att flyta ovanpå – nu ska de klä ut sig för att bli personliga.
Men värre än våndan över dyra kavajer är nästa påbud som gäller de nya Moderaternas nya vokabulär. I en ordlista presenteras ord som inte får användas vilket får min Stalin-mustasch att muntert rycka.
Här är ett urval:
- Säg förbättra, inte förändra. Säg mångfald, inte privatisering.
Nytt för de nya Moderaterna är alltså att inte stå för sina gärningar.
- Säg utanförskap, inte segregation.
De nya Moderaterna är tydliga med att somliga befinner sig utanför och allt som är normalt innanför, de tror ju ändå inte på några övergripande samhällsstrukturer.
- Säg människor, inte individer eller medborgare
Detta är intressant. Individer sa de gamla Moderaterna, medborgare har en starkare vänsterprägel. Människor är vi alla och alltid, så detta är ett ståtligt manipulationsförsök att få högeralternativet att framstå som en apolitisk mitt av likar.
Infobroschyren säger också att de nya Moderaterna är lätta att tycka om.
”De är inte arroganta, nonchalanta, överdrivet allvarliga eller klämkäcka.”
De är falska, hycklande, utslätade, självgoda, spelat omedvetna, illa klädda och... alldeles alldeles livsfarliga.
Läs också HBT-sossen, som noterat att när Östros talar om ”välfärdens kärna” märks det att de nya Moderaternas nyspråk vinner nya anhängare
- - -
Igår skrev jag mitt tusende inlägg. Har funderat på att stoppa efter tusen, men tycker det börjar bli bättre flyt igen (tack vare dig, läsare!) och när det nu är valår så kör jag på ett tag till.
Fira detta med att sprida namnlistan Haga ska vara park
lördag, mars 06, 2010
fredag, mars 05, 2010
Det privata är inte alltid politiskt
Tänk vad kritiken i Politik och poesi kan uträtta! Idag hade faktiskt båda morgontidningarna tämligen rättvisande texter om rut-avdraget. SvD granskar sakligt argumenten för och emot. DN har en ledare som kommenterar den något märkliga moralfrågan - alltså om socialdemokrater kan få tillåtelse att följa regler som de själva inte instiftat.
Det får de, skriver tidningen, ty kraven på politiker ska vara rimliga. Tidningens jämförelse: ”Ingen kräver att den som var emot avskaffandet av arvs- och gåvoskatten ska gå i väg till Skatteverket med en pengabunt så fort någon dött eller gett bort något värdefullt” är helt relevant.
Likaså kan jag gott trava runt i förorterna på jakt efter ett offentligt apotek (finns inte!) eller tandläkare (finns i grannstan), men jag skickar inte in ettpar tusingar i extra skatt när jag fått flyttstädat. Jag skulle bara få tillbaka pengarna igen, plus det som jag ändå får tillbaka för att jag har hyfsat god inkomst och överkonsumerar bostadsyta. Så har regeringen bestämt det.
DN vänder sig dock emot dem som ”föraktfullt talat om pigor”, och det med all rätt. Det är inte pigorna som ska föraktas. Jag hade stor respekt och sympati för Rut som hushållade åt granngubben och hans höns. Oftast åt hon stående vid arbetsbänken, men när vi barn var med fick hon sitta hos oss vid bordet. Hennes pepparrotssås var utomordentlig. Regniga dagar ropade vi upp henne från köksregionen till kammaren för att tända den kamin som barnen inte fick röra. Visst låter det mer Jane Austen än välfärdssamhälle?
DN säger också att det blir ”moraliskt och politiskt svårt att vara en del av det påstådda klassamhälle man kämpat för att komma ifrån”. Ordvalet ”påstådda” visar att DN gissar sig fram. Skribenten vet ingenting alls om hur svårt det faktiskt är.
Vi är en del av klassamhället, lever i dess verklighet, äter av det, får våra idéer förvrängda av det - och misslyckas med att förändra det. Det är en ideologisk kamp med sig själv som en liten murvel med rubriknoja inte kan föreställa sig.
Under den politiska kampen, när vi arbetar för något så abstrakt och långsiktigt som att få möjlighet att genomföra sådana lagändringar och jämlikhetsreformer som strategiskt förskjuter makten i klassamhället, då vill verklighetsfanatikerna i Kd ha det till att vi ”pratar om hur människor ska leva sina liv”. DN är inte sena att föra missuppfattningen vidare.
Som om politik vore en fråga om uppfostran.
Eller en redan privatiserad tjänst.
Esbati är inne på förhållandet politik och moral i ett lysande inlägg: ”En journalistisk och politisk diskurs som för bort samhällsdebatten till ett privatmoraliserande dimlandskap fungerar konserverande och reaktionärt”
Sjöstedt tillfogar att rut-avdraget till allt annat också är en regional omfördelare
Lite statistik finns hos Fagerlund
Det får de, skriver tidningen, ty kraven på politiker ska vara rimliga. Tidningens jämförelse: ”Ingen kräver att den som var emot avskaffandet av arvs- och gåvoskatten ska gå i väg till Skatteverket med en pengabunt så fort någon dött eller gett bort något värdefullt” är helt relevant.
Likaså kan jag gott trava runt i förorterna på jakt efter ett offentligt apotek (finns inte!) eller tandläkare (finns i grannstan), men jag skickar inte in ettpar tusingar i extra skatt när jag fått flyttstädat. Jag skulle bara få tillbaka pengarna igen, plus det som jag ändå får tillbaka för att jag har hyfsat god inkomst och överkonsumerar bostadsyta. Så har regeringen bestämt det.
DN vänder sig dock emot dem som ”föraktfullt talat om pigor”, och det med all rätt. Det är inte pigorna som ska föraktas. Jag hade stor respekt och sympati för Rut som hushållade åt granngubben och hans höns. Oftast åt hon stående vid arbetsbänken, men när vi barn var med fick hon sitta hos oss vid bordet. Hennes pepparrotssås var utomordentlig. Regniga dagar ropade vi upp henne från köksregionen till kammaren för att tända den kamin som barnen inte fick röra. Visst låter det mer Jane Austen än välfärdssamhälle?
DN säger också att det blir ”moraliskt och politiskt svårt att vara en del av det påstådda klassamhälle man kämpat för att komma ifrån”. Ordvalet ”påstådda” visar att DN gissar sig fram. Skribenten vet ingenting alls om hur svårt det faktiskt är.
Vi är en del av klassamhället, lever i dess verklighet, äter av det, får våra idéer förvrängda av det - och misslyckas med att förändra det. Det är en ideologisk kamp med sig själv som en liten murvel med rubriknoja inte kan föreställa sig.
Under den politiska kampen, när vi arbetar för något så abstrakt och långsiktigt som att få möjlighet att genomföra sådana lagändringar och jämlikhetsreformer som strategiskt förskjuter makten i klassamhället, då vill verklighetsfanatikerna i Kd ha det till att vi ”pratar om hur människor ska leva sina liv”. DN är inte sena att föra missuppfattningen vidare.
Som om politik vore en fråga om uppfostran.
Eller en redan privatiserad tjänst.
Esbati är inne på förhållandet politik och moral i ett lysande inlägg: ”En journalistisk och politisk diskurs som för bort samhällsdebatten till ett privatmoraliserande dimlandskap fungerar konserverande och reaktionärt”
Sjöstedt tillfogar att rut-avdraget till allt annat också är en regional omfördelare
Lite statistik finns hos Fagerlund
torsdag, mars 04, 2010
Hjälp kvinnorna i Danderyd!
Nu gör Alliansen och media gemensam sak i att lyfta det så kallade rut-avdraget till brännande valfråga om omistlig samhällsreform.
Om städföretagen får göra skatteavdrag så du får billig hemhjälp ska detta på en och samma gång befria oss från svartjobben, skaffa sysselsättning åt svartskallar, plocka fram livspusselbitarna åt medelklassen och - ser man på - även öka jämställdheten, eftersom svenska välbärgade kvinnor kan unna sig samma lättja som sina män.
Rut-avdraget är räddningen för hushållen i Danderyd, Lidingö och Täby (enl SvD:s pappersupplaga). Det är där (och inte i den socialdemokratiska partitoppen) som användandet av hushållstjänster är högst. Det var i motsvarande områden som utnyttjandet av hembiträden var högst för sjuttio år sedan.
Reformen har alltså en klar fördelningspolitisk profil. Åt galet håll.
Ett skamgrepp är att låtsas som om skattebefriade hushållstjänster dessutom är en form av omsorg. En åttioåring med ryggproblem skulle inte ha råd med städningen annars! Hemtjänsten avfärdar hon med att man där inte får välja vilken syssla man vill ha utförd (enl DN:s pappersupplaga).
Alla gamla damer kan inte känna till att valet mellan städning, handling, matlagning och så vidare numera är vanligt inom hemtjänsten. Men pressen borde veta det, som självutnämnd bevakare av allmänhetens intressen.
För tillslut kommer ett kritiskt ifrågasättande av pigavdraget: Det handlar inte om fullt så många nya ”jobb för nysvenskar” som Reinfeldt säger. Men då är den artikeln upplagd som en mästrande ”valfläskkoll” i syfte att visa hur politikerna ljuger - endast media kan tala om för dig hur det verkligen är!
Fläska på, det kan dom.
Det tål tydligen att upprepas: Privata städfirmor har alltid funnits. På 70-talet var det en av dem som ville göra mig, klen sommararbetare, till ”förman” eftersom alla de övriga anställda var utlänningar. Problemet är att städfirmor är dyra att anlita.
Av alla orättvisor i samhället är det just den kostsamma städningen som en enad borgerlighet beslutat sig för att åtgärda. Av vilken orsak? "Klass och kön, klass och kön" som Schyman brukade säga.
Hemtjänsten har inte alltid funnits. Den har vi utvecklat inom ett solidariskt välfärdssamhälle. Problemet med den är att passen är korta och personalen stressad, inte minst hos de privata utförarna. Det problemet skulle avhjälpas med rejäla skatteintäkter för att finansiera en återigen gemensam sektor, där kvinor och män, svarta och vita kan få såväl arbete som omsorg under olika skeden i livet.
Om städföretagen får göra skatteavdrag så du får billig hemhjälp ska detta på en och samma gång befria oss från svartjobben, skaffa sysselsättning åt svartskallar, plocka fram livspusselbitarna åt medelklassen och - ser man på - även öka jämställdheten, eftersom svenska välbärgade kvinnor kan unna sig samma lättja som sina män.
Rut-avdraget är räddningen för hushållen i Danderyd, Lidingö och Täby (enl SvD:s pappersupplaga). Det är där (och inte i den socialdemokratiska partitoppen) som användandet av hushållstjänster är högst. Det var i motsvarande områden som utnyttjandet av hembiträden var högst för sjuttio år sedan.
Reformen har alltså en klar fördelningspolitisk profil. Åt galet håll.
Ett skamgrepp är att låtsas som om skattebefriade hushållstjänster dessutom är en form av omsorg. En åttioåring med ryggproblem skulle inte ha råd med städningen annars! Hemtjänsten avfärdar hon med att man där inte får välja vilken syssla man vill ha utförd (enl DN:s pappersupplaga).
Alla gamla damer kan inte känna till att valet mellan städning, handling, matlagning och så vidare numera är vanligt inom hemtjänsten. Men pressen borde veta det, som självutnämnd bevakare av allmänhetens intressen.
För tillslut kommer ett kritiskt ifrågasättande av pigavdraget: Det handlar inte om fullt så många nya ”jobb för nysvenskar” som Reinfeldt säger. Men då är den artikeln upplagd som en mästrande ”valfläskkoll” i syfte att visa hur politikerna ljuger - endast media kan tala om för dig hur det verkligen är!
Fläska på, det kan dom.
Det tål tydligen att upprepas: Privata städfirmor har alltid funnits. På 70-talet var det en av dem som ville göra mig, klen sommararbetare, till ”förman” eftersom alla de övriga anställda var utlänningar. Problemet är att städfirmor är dyra att anlita.
Av alla orättvisor i samhället är det just den kostsamma städningen som en enad borgerlighet beslutat sig för att åtgärda. Av vilken orsak? "Klass och kön, klass och kön" som Schyman brukade säga.
Hemtjänsten har inte alltid funnits. Den har vi utvecklat inom ett solidariskt välfärdssamhälle. Problemet med den är att passen är korta och personalen stressad, inte minst hos de privata utförarna. Det problemet skulle avhjälpas med rejäla skatteintäkter för att finansiera en återigen gemensam sektor, där kvinor och män, svarta och vita kan få såväl arbete som omsorg under olika skeden i livet.
onsdag, mars 03, 2010
OBS! Gäller bara idag!
Idag onsdag åker omkring hundra romska flyktingar upp till Stockholm från Värmland. De ska demonstrera för sin rätt till uppehållstillstånd utanför riksdagen, på Mynttorget.
Demonstrationen beräknas pågå mellan klockan 1315-1345.
Visa ditt stöd!
Demonstrationen beräknas pågå mellan klockan 1315-1345.
Visa ditt stöd!
tisdag, mars 02, 2010
Kunskap och kvalitet i regerandet
Regeringens förslag till ny skollag har hastats fram för att ett beslut ska fattas före valet. Men förslaget är illa underbyggt och illa skrivet.
Definitionerna är flytande, till och med av ett så centralt begrepp som ”elev”. Språket är otydligt och öppnar för olika tolkningar. Rubriker och paragrafer är inte enhetligt utformade och svarar inte alltid mot innehållet, och paragrafer med samma sakinnehåll kan begagna olka termer och begrepp. Dessutom förekommer felaktiga hänvisningar till andra lagar.
Den som säger detta är inte någon missnöjesfixerad kommunist, utan Lagrådet som granskar alla utredningar och lagförslag innan de blir proposition.
Att Björklund hyser ett suveränt kunskapsförakt, det visste vi redan. Mer överraskande är att ett helt departement i brådskan tappar omdömet, försummar alla slagord om kunskap och kvalitet och tror att allt är rätt bara det går fort - innan makten eventuellt förloras.
Definitionerna är flytande, till och med av ett så centralt begrepp som ”elev”. Språket är otydligt och öppnar för olika tolkningar. Rubriker och paragrafer är inte enhetligt utformade och svarar inte alltid mot innehållet, och paragrafer med samma sakinnehåll kan begagna olka termer och begrepp. Dessutom förekommer felaktiga hänvisningar till andra lagar.
Den som säger detta är inte någon missnöjesfixerad kommunist, utan Lagrådet som granskar alla utredningar och lagförslag innan de blir proposition.
Att Björklund hyser ett suveränt kunskapsförakt, det visste vi redan. Mer överraskande är att ett helt departement i brådskan tappar omdömet, försummar alla slagord om kunskap och kvalitet och tror att allt är rätt bara det går fort - innan makten eventuellt förloras.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)