Gör en konsekvensbeskrivning för landsbygden! Det föreslår Centerpartiet i Säter i en motion till fullmäktige. Förslaget innebär att översiktsplanen och andra viktiga frågor för kommunen ska bedömas i ett landsbygdsperspektiv.
Det förvånar mig om en landsbygdskommun som Säter inte redan har ett perspektiv på hela kommunen i sin planering.
Det förvånar mig ännu mer att spontant stödja ett centerförslag.
Kanske måste man ha arbetat med storstadsutveckling för att förstå hur de menar. I regional utvecklingspolitik är likheterna större än skillnaderna. Det handlar om människors rätt till en värdig försörjning där de är. Vilket inte har något att göra med nostalgi eller lokalpatriotism, utan med de ekonomiska och psykosociala kostnaderna när för mycket folk går och mår pyton på samma ställe.
Tydligen finns det fortfarande centerpartister i Centerpartiet.
Allt är inte bävergnag och Stureplan. Tack och lov.
lördag, mars 20, 2010
fredag, mars 19, 2010
Att få nåt på hjärnan
Associationsbanorna börjar bli uppnötta som gamla skoterspår.
Kom hem och skumläste lokalbladet. Det var en nyöppnad affär som sålde änglar av tvål och en klubb för veteranutombordsmotorer.
Det var planer på en rondell mellan Klashyttevägen och Kvarnvägen. Foto på korsningen också: Här sker många olyckor, kanske bygga rondell... Inte för att det är så mycket trafik. Men det ser snyggt ut med en rondell. En rondell saktar ned trafiken på länsvägen. Varför inte bygga en rondell?
Som sagt, jag skumläste bara.
När jag la bladet i pappersinsamlingen var det med en vag minnesbild av att ha läst något om hundar.
Kom hem och skumläste lokalbladet. Det var en nyöppnad affär som sålde änglar av tvål och en klubb för veteranutombordsmotorer.
Det var planer på en rondell mellan Klashyttevägen och Kvarnvägen. Foto på korsningen också: Här sker många olyckor, kanske bygga rondell... Inte för att det är så mycket trafik. Men det ser snyggt ut med en rondell. En rondell saktar ned trafiken på länsvägen. Varför inte bygga en rondell?
Som sagt, jag skumläste bara.
När jag la bladet i pappersinsamlingen var det med en vag minnesbild av att ha läst något om hundar.
Kort exponering av Expo
Senaste numret av Expo har flera läsvärda artiklar. Bland annat presenteras en rapport från en oberoende tysk tankesmedja (Bertelsmannstiftelsen) som tagit fram strategier för att bekämpa högerpopulismen i Europa.
Underbart! Då sätter vi igång! - Nej, riktigt så enkelt är det aldrig. Flera av strategierna har vi hört förut, tänkt ut själva, diskuterat som användbara. Frågan hur? återstår alltid. Men de är värda att ta del av:
1. Ta politiskt ansvar
Politiska ledare måste visa att rasisim och diskriminering är problem värda att ta på allvar. Stiftelsen föreslår bildandet av ett uppföljande centrum för dessa frågor. Så som vi i Sverige har i Centrum mot rasism som ständigt avhånas, och Diskrimineringsombudsmannen som arbetar på ett individuellt plan med alltför många frågor.
2. Utöva politiskt ledarskap och kontrollera debatten
Ett aktivt avståndstagande från främlingsfientliga argument och ett påvisande av de positiva följderna av immigration. Det gör de flesta svenska politiker - men lyckas inte styra debatten
3. Diskriminering ska leda till konsekvenser
Demokratisk uppförandekod för personer på offentliga positioner med möjlighet till avstängning. Detta går inte helt ihop med svensk anställningstrygghet, men DO bevakar sådana frågor
4. Utbilda offentligt anställda
Öka medvetenheten om diskriminering och rasism och vad det innebär för den som drabbas. Stiftelsen motiverar det med att personalen sällan präglas av etnisk mångfald. En aktiv mångfaldspolicy kan vara en strategi i sig
5. Samverkan mellan olika institutioner
Bygga upp en informationsbank - en sådan som Integrationsverket hade innan de lades ner. Kunskaperna överfördes till Centrum mot rasism, men det ser tyvärr ut att vara något fel på den sidan. Men det är oerhört svårt för en frivilligorganisation att utföra samma kunskapsinsamling som en myndighet
6. Utnyttja den ojämlika fördelningen mellan män och kvinnor i extremhögern
Med jämställdhet som regel för parlamentariska församlingar skulle extremhögern på grund av sin manliga dominans få mycket svårt att komma in
Övrigt ur tidningen: en nästintill komisk återblick på Bert & Ians farliga tramsande i Ny demagogi och en värdefull granskning av hotbilden ”muslimerna tar över Europa” - som helt enkelt är en lögn.
Underbart! Då sätter vi igång! - Nej, riktigt så enkelt är det aldrig. Flera av strategierna har vi hört förut, tänkt ut själva, diskuterat som användbara. Frågan hur? återstår alltid. Men de är värda att ta del av:
1. Ta politiskt ansvar
Politiska ledare måste visa att rasisim och diskriminering är problem värda att ta på allvar. Stiftelsen föreslår bildandet av ett uppföljande centrum för dessa frågor. Så som vi i Sverige har i Centrum mot rasism som ständigt avhånas, och Diskrimineringsombudsmannen som arbetar på ett individuellt plan med alltför många frågor.
2. Utöva politiskt ledarskap och kontrollera debatten
Ett aktivt avståndstagande från främlingsfientliga argument och ett påvisande av de positiva följderna av immigration. Det gör de flesta svenska politiker - men lyckas inte styra debatten
3. Diskriminering ska leda till konsekvenser
Demokratisk uppförandekod för personer på offentliga positioner med möjlighet till avstängning. Detta går inte helt ihop med svensk anställningstrygghet, men DO bevakar sådana frågor
4. Utbilda offentligt anställda
Öka medvetenheten om diskriminering och rasism och vad det innebär för den som drabbas. Stiftelsen motiverar det med att personalen sällan präglas av etnisk mångfald. En aktiv mångfaldspolicy kan vara en strategi i sig
5. Samverkan mellan olika institutioner
Bygga upp en informationsbank - en sådan som Integrationsverket hade innan de lades ner. Kunskaperna överfördes till Centrum mot rasism, men det ser tyvärr ut att vara något fel på den sidan. Men det är oerhört svårt för en frivilligorganisation att utföra samma kunskapsinsamling som en myndighet
6. Utnyttja den ojämlika fördelningen mellan män och kvinnor i extremhögern
Med jämställdhet som regel för parlamentariska församlingar skulle extremhögern på grund av sin manliga dominans få mycket svårt att komma in
Övrigt ur tidningen: en nästintill komisk återblick på Bert & Ians farliga tramsande i Ny demagogi och en värdefull granskning av hotbilden ”muslimerna tar över Europa” - som helt enkelt är en lögn.
onsdag, mars 17, 2010
Vinst på apoteket
Här är information om avregleringen av apoteken som jag funnit på Fejsboken. Känner inte till källan närmare:
"- Realprisökningar med i genomsnitt 11%
- Inte längre möjlighet att ta reda på var din medicin finns om den är slut på ditt vanliga apotek, eftersom alla har olika lager
- Om du använder Apotekets e-tjänst för receptbelagd medicin kan den endast hämtas ut på statliga apotek.
- Ökad marknadsföring för vi ska köpa 'rätt' medicin"
Ingen kan väl ha undgått att tevereklamen för receptfria läkemedel blir allt vanligare, allt mer högljudd och lovar allt mer. Inte för att vi ska bli friskare, utan för att företagsägarna ska få ökad vinst.
Också på Apoteksbolaget går vinsten tillbaka till ägarna. Med den skillnaden att här är det staten, det vill säga vi medborgare som tjänar på det.
"- Realprisökningar med i genomsnitt 11%
- Inte längre möjlighet att ta reda på var din medicin finns om den är slut på ditt vanliga apotek, eftersom alla har olika lager
- Om du använder Apotekets e-tjänst för receptbelagd medicin kan den endast hämtas ut på statliga apotek.
- Ökad marknadsföring för vi ska köpa 'rätt' medicin"
Ingen kan väl ha undgått att tevereklamen för receptfria läkemedel blir allt vanligare, allt mer högljudd och lovar allt mer. Inte för att vi ska bli friskare, utan för att företagsägarna ska få ökad vinst.
Också på Apoteksbolaget går vinsten tillbaka till ägarna. Med den skillnaden att här är det staten, det vill säga vi medborgare som tjänar på det.
måndag, mars 15, 2010
Chefen vill bestämma - ingen nyhet
198 skolchefer kräver att få bestämma över lärarnas arbetstider - enligt deras uppfattning en modernisering av arbetslivet.
Nog för att vi är överens om att det är bättre för barnen om pedagogerna använder mer tid för undervisning, läxhjälp eller socialt stöd, så att slutligen all skolpersonal har 40-timmarsvecka med semester. Men detta har arbetsgivarsidan hittills misslyckats med att förhandla sig fram till. De har väl haft för lite att erbjuda. Därför vill skolcheferna dels ha Kommunförbundets stöd, dels ingå lokala och till och med individuella avtal så det blir olika för alla.
Men själva principen med avtal är att de omfattar alla. Sedan kan man göra undantag, personliga överenskommelser, helt enkelt vara flexibel inom ramen för det som är gemensamt: Avtalet.
Det finns ingenting modernt i att arbetsgivaren får bestämma mer och oinskränkt förfoga över personalens tid och plats. Begäret efter makt må vara evigt, men bruksmentalitet är bara gammaldags.
Ett verkligt modernt arbetstidsavtal, både flexibelt och kreativt, är det som vissa IT-jättar har använt sig av. Där personalen för att kunna prestera på topp har friheten att välja var och när de vill arbeta, och där en mindre del av arbetstiden ska avsättas för personlig stimulans som inte är yrke.
Husarrest på kontoret, det fyller bara chefens kontrollbehov. Eller är det bruksmentalitet igen - det ska vara LEDAREN som vallar sin flock och genom ”coachning, positiv feedback och att vara critical friend” ser till att deras resultat reflekterar LEDARENS skicklighet. Om dessa ”human resources” behöver stimulans kan ledaren trycka in dem i en samlingslokal på skojsam ”talk-show” om hur man uppnår ”mindfulness”. Eller om hur folk med Downs syndrom spelar teater, så att åhörarna förstår att allt är möjligt...*
Åter till pedagogerna. Ett fullt ut modernt avtal passar inte i skolan, men det gör inte patrons myndighet heller.
Pedagogerna ska vara där barnen är, de ska planera sitt arbete gemensamt, göra rättningar och bedömningar och möta föräldrar. Det har gjorts åtskilliga försök att konstruera arbetstidsavtal utgående från detta - varför ska det vara så svårt?
Som sagt, arbetsgivaren har inte haft tillräckligt att erbjuda. Lärarna håller kvar den lilla frihet som ännu finns i yrket. Att jag förstår dem säger inte att det är rätt, bara att en förändring kommer att kosta.
På sikt bör hela skolan slippa termins- och läsårsformeln. Den ska ha verksamhetsår, under vilket både barn och personal ska kunna ta ut semester.
* Autentiskt exempel. Det mesta är säkert möjligt för folk med Downs syndrom, utom komplexa kognitiva operationer, alltså den förmåga vi andra har för att urskilja vad som faktiskt är omöjligt.
- - -
Billströms vurm för städande svartskallar orkar jag inte kommentera. Han talar för en integration som bygger på att immigranterna ska ”göras anställningsbara” med hjälp av yrkesbetonad ”startsvenska” och att företagarna få stöd skattevägen så att de vill anställa dem. Katastrofalt.
Nog för att vi är överens om att det är bättre för barnen om pedagogerna använder mer tid för undervisning, läxhjälp eller socialt stöd, så att slutligen all skolpersonal har 40-timmarsvecka med semester. Men detta har arbetsgivarsidan hittills misslyckats med att förhandla sig fram till. De har väl haft för lite att erbjuda. Därför vill skolcheferna dels ha Kommunförbundets stöd, dels ingå lokala och till och med individuella avtal så det blir olika för alla.
Men själva principen med avtal är att de omfattar alla. Sedan kan man göra undantag, personliga överenskommelser, helt enkelt vara flexibel inom ramen för det som är gemensamt: Avtalet.
Det finns ingenting modernt i att arbetsgivaren får bestämma mer och oinskränkt förfoga över personalens tid och plats. Begäret efter makt må vara evigt, men bruksmentalitet är bara gammaldags.
Ett verkligt modernt arbetstidsavtal, både flexibelt och kreativt, är det som vissa IT-jättar har använt sig av. Där personalen för att kunna prestera på topp har friheten att välja var och när de vill arbeta, och där en mindre del av arbetstiden ska avsättas för personlig stimulans som inte är yrke.
Husarrest på kontoret, det fyller bara chefens kontrollbehov. Eller är det bruksmentalitet igen - det ska vara LEDAREN som vallar sin flock och genom ”coachning, positiv feedback och att vara critical friend” ser till att deras resultat reflekterar LEDARENS skicklighet. Om dessa ”human resources” behöver stimulans kan ledaren trycka in dem i en samlingslokal på skojsam ”talk-show” om hur man uppnår ”mindfulness”. Eller om hur folk med Downs syndrom spelar teater, så att åhörarna förstår att allt är möjligt...*
Åter till pedagogerna. Ett fullt ut modernt avtal passar inte i skolan, men det gör inte patrons myndighet heller.
Pedagogerna ska vara där barnen är, de ska planera sitt arbete gemensamt, göra rättningar och bedömningar och möta föräldrar. Det har gjorts åtskilliga försök att konstruera arbetstidsavtal utgående från detta - varför ska det vara så svårt?
Som sagt, arbetsgivaren har inte haft tillräckligt att erbjuda. Lärarna håller kvar den lilla frihet som ännu finns i yrket. Att jag förstår dem säger inte att det är rätt, bara att en förändring kommer att kosta.
På sikt bör hela skolan slippa termins- och läsårsformeln. Den ska ha verksamhetsår, under vilket både barn och personal ska kunna ta ut semester.
* Autentiskt exempel. Det mesta är säkert möjligt för folk med Downs syndrom, utom komplexa kognitiva operationer, alltså den förmåga vi andra har för att urskilja vad som faktiskt är omöjligt.
- - -
Billströms vurm för städande svartskallar orkar jag inte kommentera. Han talar för en integration som bygger på att immigranterna ska ”göras anställningsbara” med hjälp av yrkesbetonad ”startsvenska” och att företagarna få stöd skattevägen så att de vill anställa dem. Katastrofalt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)