När en vit politiker med etniskt svensk bakgrund har bomber hemma i bostaden häktas han för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse. Samhället är på inget vis nöjd med hans agerande, men sätter inte heller in det i något sammanhang.
Politikerns ledare sa, för mindre än en månad sedan, att Socialdemokraternas förslag till flyktingpolitik ”betyder krig, i riksdagen och i kommande valrörelse. Socialdemokraterna ska inte komma undan detta svek” kvittrade han. nte vilken partiledare som helst, utan ledaren för det snabbast växande partiet i riksdagen, den enda helt lyckade satsningen på högerextremism i svenskI politik.
Detta är alltså sammanhanget eller
bakgrunden till den allmänfarlige politikern. En samhällsuppfattning som
bottnar i gammal nazism, en ledare som manar till krig.
Varför
har politikern inte häktats för förberedelser till terrordåd? – Det beror enbart
på det tredje och sjunde ordet i allra första meningen ovan.
De
krigshetsande högerextremisterna borde vara nöjda. Visserligen vill de vara talespersoner
för nolltolerans mot kriminalitet, trots att förekomsten av brottslighet inom
partiet är exceptionellt hög – men de klarar sig ifrån den i våra dagar absolut
värsta anklagelsen, den där själva beteckningen gör detsamma som brottet;
sprider skräck och hot. Och de klarar sig från terroranklagelse tack vare den
svenska rasismen som undantar personer som enkelt identifieras som vit och svensk.
Ja, de borde verkligen vara nöjda!
Björn
Söder, känd företrädare för samma parti, en period vice talman i Sveriges riksdag,
ledamot i utrikesutskottet, ifrågasätter på twitter att presidentvalet i USA skulle
ha gått rätt till, vidarebefordrar Trumps rykten om falska röster och föreslår
omräkning. Detta skapar inte ens lite skum på nyhetsvågorna. Det har blivit den
normala mediabilden att Sverigedemokrater bär sig besynnerligt åt, det är inte något
att bevaka – inte ens när det gäller en person med så viktigt uppdrag som
Sveriges relation till andra länder.
De borde vara nöjda.
Ändå
finns inte maken till missnöjda människor. Alla andra partier har fel, alla
media gör fel. De klarar sig undan ifrågasättanden och anklagelser till och med
när det gäller terror, men utpekar ändå sig själva som offer.
De vill ha den totala makten. De vill ha
den totala kontrollen över befolkningen från utseende till beteende. Därför är
de inte nöjda, trots att de lyckats sälja in sin extremism som ”normal” till
följsamma journalister och försiktiga åklagare.
Det
är ju en svensk extremism. Då måste den vara lagom. Är det så
majoritets-Sverige tänker?
En vanlig snubbe som har bomber i
källaren, förbereder allmänfarlig ödeläggelse.
Terrorn osynlig.
Terrorister är helt förknippade med sjalar om huvudet, svarta skägg och gröna flaggor.
Sverige är rasistiskt.
Sverigedemokraterna är missnöjda ändå.
