Det var en gång en stad. Dit
kom de vandrande, lantisar och positivhalare, dit kom de från sjön, köpmännen
och flyktingarna. Staden tog emot dem alla. Några skapade sig ett nytt liv,
andra tiggde och stal sig fram. De levde i olika kvarter, de byggde och bodde
så gott det lät sig göras.
En av dem som skildrat
lantisens väg mot 08 är Per Anders Fogelström i sin Stad-pentalogi (1960-68).
Litteraturhistoriskt bortglömd eftersom den är skriven på barnsligt enkel
prosa.
Som politisk samhällsdebattör
är Fogelström ännu mer bortglömd eftersom han var idealistisk socialdemokrat.
Eller kanske, riktig socialdemokrat.
Den art som utrotningshotas av sina egna.
De som kommer bygger staden,
eller landet.
Vi som bevarar traditionerna gör det
också.
Tillsammans bygger vi upp, river ned,
förändrar. Finns inget annat sätt.
Nya socialdemokrater: bara ta det
från en riktig socialdemokrats penna. Och försök att fatta!