Hur kom det sig att den spred sig, den förbarnsligande intimisering av arbetslivet som jag skrev om igår?
- En tänkbar förklaring är det som kallas den kvinnliga omsorgen. Någon arbetslivsforskare sa – jag har glömt namn och sammanhang – att kvinnornas inträde i arbetslivet och på chefspositioner skapade en emotionell arbetsplatskultur där vi håller ihop och tar hand om varandra, därför att kvinnor är fostrade till omsorg.
Hur mycket det än bär mig emot att köra på hitlåten allt-är-kvinnornas-fel, tror jag ändå att det ligger något i dendär teorin. Felet är strängt taget inte kvinnornas, utan de mönster i vilka vi är insydda. Redan tidigt gör fostran att små flickor ändrar reglerna i sina lekar för att alla ska kunna vara med, medan små pojkar tävlar om vem som håller ut längst. Är det så att vi fortsätter leka hela livet? Isåfall är det ett stort misslyckande för oss pedagoger som tvingar barn att arbeta ihop med alla klasskamraterna, motiverat av att detta måste man göra som vuxen.
Om man inte alls måste, fetsprack den lögnen. I fortsättningen ska vi be Amineh och Vilhelm att samla sina respektive vänner omkring sig för grupparbete så de äntligen kan builda ett riktigt team!
Men det finns fler tänkbara förklaringar…
- I övergången från regel- till målstyrda myndigheter tog vi i lite för mycket, kastade ut inte bara det tondöva paragrafrytteriet utan också professionalismen, förhållningssättet till yrket och rent yrkesmässiga förbindelser.
”Du kan inte påverka någon utan att ha en relation” har en i övrigt duktig psykolog sagt. Trist att höra för den som alltid undvikit att ha relationer på jobbet!
- En konspirationsteori går ut på att mysigheten är ett nytt sätt att manipulera arbetstagarna; låta dem tro att de är personligt utvalda för ett Robinsonäventyr. Vilka härliga lojalitetspakter kan inte spira ur denna relation!
- En simpel men ofta giltig förklaring är dumhet och tanklöshet. Av någon anledning står det idag inte alls i motsättning att ena stunden vråla det är bara resultat som räknas eller att vara chef betyder inte att vara omtyckt och i nästa stund prata laganda och obligatorisk närvaro på mysstunderna för att dela med sig och öppna upp.
Mest förvånad blir jag när jobbannonserna söker en LAGspelare, trots att den typen av arbetsplats nästan alltid består av sju små dvärgars kamp om chefens gudomliga öra.
Förbarnsligad intimisering. Vikänsla, laget där alla passar ihop. En får stå staty och skrika strategi, som om det bara finns omvärld och basplan men ingen verklig organisation.
Idag är det inte längre en merit att ha vana vid konflikthantering, ty konflikter ska vara obefintliga! Den som är van vid dem har misslyckats, har inte anställt enbart mysputtar eller har inte fixat sina relationer, annat än chef-anställd.
Och även om chef-anställd inte låter särskilt mysigt är det vad som gäller. Kolla på din lön och dina befogenheter får du se.
Men mitt syfte var inte att förtala alla konsulter. En av dem sa faktiskt att anpassning är en starkt stressframkallande faktor. Det ska vi komma ihåg när gängbildningen kittar ihop.
3 kommentarer:
Intressant läsning. Jag tror inte det är riktigt att skylla på femininisering av arbetsplatserna inom den offentliga sektorn. Mina erfarenheter grundar sig på ett stort industriföretag som jag lämnade för en del år sedan. Även där smög sig trivslandet in på ett sätt som inte alltid var så roligt från nittiotalet. Jag tror att det var ännu värre i den rena IT-branschen innan den kraschade. Visserligen såg det på ytan ut som om företagen verkligen ställde upp för sina anställda, men det verkade från en annan synvinkel snarare som om företagen ville ockupera så mycket av de anställdas dygnsrutiner som möjligt. Som en sorts livegenskap.
För övrigt påpekade redan den romerske skribenten Columella att man kunde få slavarna att jobba bättre om man skojade med dem då och då och lät dem tävla inbördes.
Anpassning'stressframkallande?
Motsatsen kan också vara det-tyvärr!
Manliga arbetsplatser med laganda
kanske bäst-alla gör sitt bästa?
Är kvinnors omsorger om alla'
en omöjlighet-kanske?
Blir mycket möten-sammankomster
som tar tid-kanske från annat,
viktigare?
Tror att arbetets art'avgör det mesta.
Grupparbeten i tex skolan är
stressande för en del barn!
Feminiseringen av arbetsplatser
kan ha andra orsaker!
Männens feminisering'
Y-kromosomens förminskning-kan vara en?
MVH Gladiatan
Skönt med någon som ifrågasätter sådant som nästan är förbjudet att ifrågasätta, klart man ska vara ett lag, ge upp sina personliga egenheter och anpassa sig efter gruppens normer liksom.
Men varför kan man fråga, risken är att det blir en lite ängslig, kissnödig atmosfär som hämmar kreativiteten.
Orsaken tror jag kan vara att man ska vara så lyckad idag, föraktet för svagheter och egenheter. Den lyckade är social, populär och har många vänner. Så ska man vara och den som inte är det är en misslyckad person och sådana vill man inte ha med i gänget, dom vill man inte veta av, de borde förpassas till utanförskapet, det svarta hål som ska svälja alla icke önskvärda så att man kan glömma att dom finns.
Skicka en kommentar