En fördel med opinionsundersökningar
är att de höjer valtemperaturen. När man har svårt att värja sig mot siffrorna,
måste man förhålla sig till dem.
En nackdel med opinionsundersökningar är
att de kan misstas för ett valresultat samtidigt som de osakligt kan påverka
det faktiska valresultatet.
Mätningarnas lilla nedgång
för Sverigedemokraterna kan – dessvärre – förklaras med att människor ogärna
uppger att de röstar Sd. Ju närmare skarpt läge vi kommer, desto mindre benägna
blir de att säga det parti som de faktiskt valt.
Å andra sidan har Sd inte bara
normaliserats utan kommit att framstå som vinnare, vilket gör det mindre
skämmigt att stå för sitt val.
Det bästa med glädjesiffrorna är att
aktiva sverigedemokrater kan ha drabbats av hybris och tagit lätt på kampanjandet
i tron på en promenadseger. Sådant brukar straffa sig.
Det vet rutinerade
vänsterpartister. Det är åtskilliga gånger som vi invaggats i säkerhet av goda
opinionssiffror och härlig stämning i möten med medborgarna – för att sedan få
samma taskiga 5-6 procent som vanligt. Så kan det gå även denna gång.
Många av de besvikna och förbannade
socialdemokrater som under året tänkt att ”näää, nu blir det V” kommer att
hålla kvar vid sitt parti trots allt, med den sedvanliga besynnerliga sosselojaliteten.
De trivs bättre i sin unkna stuga där pappa styr och ställer, än i en verkstad
där man måste göra något själv åt sakernas tillstånd.
Valtemperaturen… för oss som
redan är intresserade behöver den inte höjas, här härskar febern och ångesten.
Det är möjligt att vi får fascister i
regeringen.
Eller en regering som förhandlar sig till
stöd av fascister.
Mest troligt är kanske att vi inte får
någon regering alls på ett bra tag, eftersom Sverigedemokraterna lovar att
blockera tills de får sin vilja igenom, och Moderaterna har lovat regera om de
så ska göra det i minoritet. Vilket inte tyder på demokratiskt sinnelag; snarare
har de redan påverkats av fascisternas aktuella huvudkrav att till varje pris få bort Löfven.
Ja vem skulle inte vilja få bort
Löfven. Men hur illa jag än tycker om den karlen och hans regering är
situationen ändå den att det är den enda regering som är möjlig att hoppas på. Så det finns
orsak att hysa ångest över detta val, valet som i grunden handlar om demokratin.
”Vi måste förstå att demokratin är hotad”
säger Hedi Fried. Hon borde säga: NI måste förstå.
De konservativa, de liberala, alla de som
inte bryr sig – de måste förstå att demokratin är hotad. Ty hur mycket jag än
tycker om Hedi Fried, önskar jag att det aldrig någonsin ska bli fler som bär
på hennes öde.
