Den konservativa morgontidningen fortsätter sin förutsättningslösa sociologiska granskning av självvalt oavlönat hemarbete. Låter det otroligt? Nåja, då är det så att professionella journalister fortsätter snickra på drömmen om en såväl menings- som kärleksfull tillvaro i det egna hemmet, en tillvaro som borde avlönas, enligt dem som självmant valt den, så att det syns hur viktiga deras barn är och så att de inte sackar efter männen pensionsmässigt!
Det sista var ungefär den nypa feminism som fick plats i deras kalkylerande skallar.
Varifrån kommer hemmafrutrenden? frågar oskyldig tidning, och vevar på om hur stark trenden är, ta bara alla dessa fruprogram i olika tevekanaler… plus uppräkning av dokusåporna för säkerhets skull. För att cementera den trend som hittills bara var ett grodyngels sprittning i fittan*.
Visst var fruprogram lite kul så länge de var som på zoo. Titta bara, att det finns såna!
Betraktade som propagandafilm är det lika olustigt som Moderkorset.
En intervjuad kvinna konstaterar att det faktiskt alltid funnits en klasskillnad. Arbetarkvinnorna har alltid lönearbetat, och när någon ur den klassen fick möjlighet att vara hemma tog de den för att vila ut. Medel- och överklasskvinnorna såg tvärtom förvärvsarbetet som en chans att få göra något annat när barnen och hushållet inte upptog all deras tid.
Hemmamammornas idylliska 50-tal fanns, inte tu tal om det, jag var själv barn då.
Men det är inte det enda som finns. Och jag vet massor med människor som varit barn, allihop tamefan! och detta under helt olika betingelser!
Allting är en fråga om ekonomi. Och om synvinkel.
Undrar du vad jag tycker om bröstpump? Ingen aning. Inga barn, ingen pump. Men se Laestadius’ utmärkta krönika!
*Fitta betyder fuktig strandäng. Vilket Politik och poesis läsare vet sedan tidigare
fredag, september 10, 2010
tisdag, september 07, 2010
Ett val om förlorare och solidaritet
Med så kort tid kvar till valet blir den allt mer förskräckande - tanken att vi kanske måste underkasta oss en borgerlig regering i fyra år till.
Reinfeldt är mannen som inte gör någonting fel. Med två ansiktsuttryck (gulligt förtroendeingivande eller auktoritärt förtroendeingivande), en undanglidande ideologi och en kuslig intuition för vilken roll han ska spela har han visat sig tillräckligt bra för att klara chefsskapet på en normalstor arbetsplats.
Men nu är det miljoner svenskars välfärd som står på spel. Hur kan då Alliansen ha så gott stöd i opinionen?
Reinfeldt är bara ett skäl, med det systematiska förtalet av Sahlin som baksida.
Ett viktigare skäl är att människor inte bryr sig så mycket om politik. Alltså, inte som politik, eftersom de har fått lära sig att politik är något tråkigt och svårt som inte berör deras vardag. Att människor bryr sig om massor av saker från familjen till världsfreden hålls i media upp som tecken på hur opolitiska de är. Fastän det går att beskriva på precis motsatt vis.
Om borgarna skulle segra i valet är det för att människor lurats in i tron att den intet ifrågasättande bekvämlighet som tillhör ett tongivande fåtal skulle ligga inom räckhåll för envar som är med om att rösta bort de vänsterpolitiker som med en skärande dissonans påtalar att vi faktiskt har olika intressen.
Om borgarna skulle segra i valet är det för att människor inte vill veta om att vi har så olika intressen att det alltid är någon som tjänar på våra frivilliga och påtvingade val - och någon som förlorar.
Om borgarna skulle segra i valet är det för att de lyckats sprida myten att förlorarna har sig själva att skylla så att var och en gör bäst i att tänka på sig själv.
Om vi rödgröna segrar i valet är det för att både förnuft och solidaritet finns kvar hos folket.
- - -
Hemmafrun är på väg tillbaka, konstaterar SvD i en artikelserie. Om det verkligen är en statistisk trend eller de konservativas önskedröm får vi inte veta. Men tydligt är att tidningen väljer att driva eller skapa trenden, när de låter symaptiska unga kvinnor berätta om valfriheten att få vara med sina barn hela dagarna.
Om barnen vill vara med sina mammor hela dagarna får vi inte veta. Men tydligt är att här finns en hittills obeaktad grupp som mitt i valrörelsen faktiskt kräver att få leva på bidrag, och får det att framstå som önskvärt normalt.
- - -
Ännu en personlig vinklig på politiken finns i läsvärd chat med Ohly
Reinfeldt är mannen som inte gör någonting fel. Med två ansiktsuttryck (gulligt förtroendeingivande eller auktoritärt förtroendeingivande), en undanglidande ideologi och en kuslig intuition för vilken roll han ska spela har han visat sig tillräckligt bra för att klara chefsskapet på en normalstor arbetsplats.
Men nu är det miljoner svenskars välfärd som står på spel. Hur kan då Alliansen ha så gott stöd i opinionen?
Reinfeldt är bara ett skäl, med det systematiska förtalet av Sahlin som baksida.
Ett viktigare skäl är att människor inte bryr sig så mycket om politik. Alltså, inte som politik, eftersom de har fått lära sig att politik är något tråkigt och svårt som inte berör deras vardag. Att människor bryr sig om massor av saker från familjen till världsfreden hålls i media upp som tecken på hur opolitiska de är. Fastän det går att beskriva på precis motsatt vis.
Om borgarna skulle segra i valet är det för att människor lurats in i tron att den intet ifrågasättande bekvämlighet som tillhör ett tongivande fåtal skulle ligga inom räckhåll för envar som är med om att rösta bort de vänsterpolitiker som med en skärande dissonans påtalar att vi faktiskt har olika intressen.
Om borgarna skulle segra i valet är det för att människor inte vill veta om att vi har så olika intressen att det alltid är någon som tjänar på våra frivilliga och påtvingade val - och någon som förlorar.
Om borgarna skulle segra i valet är det för att de lyckats sprida myten att förlorarna har sig själva att skylla så att var och en gör bäst i att tänka på sig själv.
Om vi rödgröna segrar i valet är det för att både förnuft och solidaritet finns kvar hos folket.
- - -
Hemmafrun är på väg tillbaka, konstaterar SvD i en artikelserie. Om det verkligen är en statistisk trend eller de konservativas önskedröm får vi inte veta. Men tydligt är att tidningen väljer att driva eller skapa trenden, när de låter symaptiska unga kvinnor berätta om valfriheten att få vara med sina barn hela dagarna.
Om barnen vill vara med sina mammor hela dagarna får vi inte veta. Men tydligt är att här finns en hittills obeaktad grupp som mitt i valrörelsen faktiskt kräver att få leva på bidrag, och får det att framstå som önskvärt normalt.
- - -
Ännu en personlig vinklig på politiken finns i läsvärd chat med Ohly
En kommentar till SVT: Nu har de rödgröna vid ett flertal tillfällen omtalats som den rödgröna alliansen. Vi heter inte det. Alliansen valde sitt namn och vi valde vårt. De rödgröna, alltså. Inte lillebrorsalternativet, tack!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)