Vem? Hur?

En god vän återvände till Sverige efter 25 år. Han har hjälpligt följt våra öden genom internet så att han upprördes av Palme-mordet, begriper vad man menar när man säger Estonia och är insatt i såväl EU- som EMU-debatten. Han har, som vi säger i Sverige, ”full koll”.
Vilket är ett uttryck han inte förstår. Inte heller ord som singel och ex, eller instruktioner som ”klicka på länken”.

Men en sak har han förstått bättre än många som vistats här oavbrutet. Det är vad jag kallar vår långsiktigt underminerande politiska kris. Han frågade nämligen:
Vem och hur fick svenska folket att tro, att det allra bästa som ni skapat genom er historiska kamp, istället har blivit till problemet? Och hur lyckades de slå i er det bara med simpel propaganda?

Jag tror inte vi socialister behöver fundera på vem. Men hur - det är onekligen genant.

Språkförtrycket

Det spelar ingen roll hur många gånger man säger att barn är människor, det gör ingen verkan hur ofta man inskärper vikten av att kunna språk. Somliga människor är obotliga. Som nu Malmö-politikerna som vill förbjuda barnen att använda sitt modersmål i skolan.

Det är inte som om idén vore ny. Den har prövats och förkastats. Den var inte bra. Den ledde till osäkra, tillplattade, förtryckta, förstummade, fördummade barn och vuxna utan några vidare språkkunskaper och med hämmat flöde ur de inre begreppsliga källorna. Detta är bekant. Men på somliga gör det ingen verkan.

Det är som blotta möjligheten att tänka, tala och uttrycka sig på olika sätt är en så skrämmande utmaning att all annan kunskap och erfarenhet krymper till intet - och då tar man till vilken bristande logik och vilket barnplågeri som helst.

”De ska ändå lära sig svenska.” Ja. Och det går inte till på det föreslagna sättet. Men det spelar ingen roll hur många gånger jag säger detta. Rädda människor slår alltid till igen.