Visst har vi hört alla
argument för och emot att låta S & Mp regera på bas av en
kapitalistslickande överenskommelse med C & L och med motvilligt medgivande
av V.
Visst är argumenten bra! Från
båda sidor, alltså.
Visst är det tröttsamt med
tvärsäkerheten från dem som har alla de goda argumenten och vet att de inte bara har rätt utan
kommer att få rätt när historien
skrivs.
Visst är det skönt att inte
ha varit med om att fatta dethär beslutet.
Visst är det asigt
irriterande att vanliga medborgare i radio och teve ideligen yttrar sig om hur dumma, barnsliga och ovärdiga de
politiker är som inte kan komma överens – som om det funnes någonting att komma
överens om i den polariserade politiska miljö vi själva har röstat fram.
Med det valresultat vi hade
gick det inte att bilda annat än en svag regering, och från vänsterperspektiv inget
annat än en dålig regering. Det är därför milt talat poänglöst att vara
missnöjd med att regeringen inte kommer att driva vänsterpolitik. Efter valet
var en rättvis politik inte tänkbar.
Däremot har vi all anledning att vara
missnöjda med att regeringen kommer att driva en politik som ökar orättvisorna
i samhället och därmed riskerar stärka nationalism och fascism. Även om man är någorlunda
tillfreds med att Sverigedemokraterna inte avgör politikens utformning nu.
Hur det kommer att bli, det vet vi inte.
Men dessvärre tyder det mesta på att fascismen gynnas av båda alternativen: en
svag regering som ökar orättvisorna, lika väl som en regering som uttryckligen
ger luft åt nationalisternas tolkningar.
Vi måste stå ut med att leva i en tid när hotet
om fascistiska lösningar ligger mycket nära.
Det är bara folkligt motstånd
för vänsterpolitik som hjälper. Inte hur proffspolitikerna styr ihop det på
regeringsnivå – hur viktigt det än är. Inte hur fritidspolitiker snickrar
hyggliga överenskommelser för det lokala bästa – hur nyttigt det än må vara.
Utan det är faktiskt ni, alla tvärsäkra argumentatorer och självgoda
ring-P1-snackare, det är ni som måste organisera er. För rättvisa och
solidaritet.
Vill ni inte det, så gnäll inte sedan på
folk som har energi nog att organisera för gemensamma intressen. Jag har
faktiskt större respekt för en moderat som kör sitt ”inflytande för
näringslivet” i fullmäktige eller en miljöpartist som bara surrar om stigarna i
stadsparken, än för folk som aldrig tagit ett gemensamt ansvar och retar sig på
alla som gör det.
Regeringsfrågan är oerhört
viktig, men den är temporärt löst. Nu handlar det om vad vi gör själva. Det är
bara solidaritet som kan hejda fascismen.
