Ingen
kommer undan politiken… sjöngMarie Bergman en text av Ola Magnell (1976).
Jodå, kan man då bistert säga. Alldeles
för många kommer undan politiken. Professionella offentliganställda som pratar
om fackliga avtal som ”det håller väl några ombud på med, jag vet inget om det”.
Vuxna människor som leker att placeringen för det lokala idrottslaget är viktigare än presidentvalen
inom EU när fascismen växer igen.
Men det är sångtexten som är rätt: INGEN
kommer undan politiken. I synnerhet inte de politiskt ignoranta. Det är de
som drabbas – av en obegriplig orättvisa,
anonym men som de upplever det, personligt riktad.
Inte för att det hjälper stort ekonomiskt
att lyckas se orättvisan politiskt. Men det hjälper en aning. Dendär aningen gör
att man får näsan över farstubron och undviker att mörda sin granne.
Att bli politiskt engagerad
är det sämsta som hänt mig, skriver Zolfagary, lätt ironiskt, i en krönika där
jag känner igen en hel del. Han menar att det jobbiga är att den som en gång
sett förhållanden politiskt ser dem hela
tiden. På semestern. På krogen. Överallt och alltid.
Trist, men så är det. För att bortse från
orättvisor och bara ha kul krävs en enorm abstraktionsförmåga vilken i sig kan kännas
som en klass- och bildningsmässig orättvisa… så går det ett varv till.
Det är som att ”politisk” är
definitionsmässigt neggo.
Kom bara ihåg att det som har så har
färgat ordet ”politisk”, det är annan politik. Eller som Z skriver:
”Det finns de som påstår att
politik inte hör hemma i vissa områden alls. När jag skriver om sexismen inom
dataspelsvärlden får jag höra att jag gör politik av allt. Det är en bristande
förståelse för vad politik är. Som att det inte skulle vara politiskt att
objektifiera kvinnor”!
Den som vill komma undan
politiken begår en bedräglig politisk handling.
Politiskt engagemang är det
bästa som hänt mig. Politiken gav vänner och fiender, ett intensivt socialt liv,
komedier och dramer i mikroformat, allt det viktigaste under några valrörelser,
mandatperioder eller till och med decennier. Sådant som är viktigt enbart för
hen som upplever det.
Politiken
erbjöd också både öra och röst. In kom kunskaper, ut gick kunskaper. Kloka
människor delade med sig, jag läste och lyssnade. Sedan stod jag i talarstolen och
andra lyssnade på mig, applåderade eller protesterade. Politik är ett oavbrutet
kunskapsbyte i alla riktningar: ned-upp, dåtid-nutid.
Den som gillar att lära och att tala och
att ha kamrater som kan bli vänner, den ska hålla på med politik. Den som inte
står ut med att ha fiender kanske ska välja något annat, om det nu finns något område
där fenomenet fiende är obekant.
När vi, som nu, talar om
politiskt engagemang i dess positiva bemärkelse, låter det som om vi talar om
något annat. För socialt liv är
definitionsmässigt positivt – då kan det väl inte vara politiskt! … eller? gick
du på den?
Politik är en av alla formationer av socialt liv. Som kan vara roligt eller tråkigt, aggressivt eller kärleksfullt.
Det är ett fritt val att tralla runt som ignorant
och bara vara drabbad.
Men det är faktiskt lättare att komma
undan socialt umgänge, än att komma undan politiken.
