Orkar man fortsätta?

Minns du kommunisterna? De var hjältar i motståndskampen, satt i koncentrationsläger, undgick vanligen oftast gasning men fick förmånen att arbeta ihjäl sig, så att de som inte svalt eller misshandlades till döds tog på sig att försöka organisera motstånd inifrån.
Sedan förklarades kommunisterna för antidemokrater. Att använda ordet kommunist för den konsekventa, kamratliga frihetskämpen har idag blivit omöjligt. Det räcker inte att ta avstånd från de brott som begicks i öst-Europa.
Nåväl, så kan det vara.

Men när får vi se detta: en företrädare för borgerskapet som träder fram, granskar sin historia, bekänner, gör avbön, ber om ursäkt och tar avstånd ifrån hur man i tyst medgivande, med storfinansens pengar, släppte fram Adolf Hitler till makten, höll sig väl med nazi-Tyskland genom hela kriget, applåderade svensk rasforskning, och nu skyller ifrån sig vartenda förbannade brott mot mänskligheten begånget av vita, förnekar kolonialismens skuld till världsfattigdomen, och hittar på finstilta sätt att hålla utlänningarna borta alternativt hårt i koppel.

Och får rätt av sina mediala lakejer, gång på gång på gång i den totala hegemoni vi underkastar oss. Jag vet inte om jag orkar fortsätta. Men jag vet inte om jag orkar lägga av heller.

Tidskriften Expo tycker att bloggaren Jinge borde uteslutas: ”Han är med i V, vad är okej att uttrycka…” Det kan diskuteras. Men V har upprepat och uppriktigt tagit avstånd från stalinistmetoder. Har Expo det?
Låt oss säga att vi följer rådet och stadgevidrigt börjar utesluta kreti och pleti för att de har åsikter som inte är ”okej” att uttrycka - och föreställ dig reaktionen!