Att göra de fattiga fattigare

Mycket intressant läsning! Tryggheten sjunker, a-kassan urholkas, folk får inte vara sjuka. Detta har vänstern påtalat ända sedan Alliansen kom i regeringsställning, men borgerliga skribenter har ställt upp för sin regering och lallat om att alla får arbete, de fattigaste får det bättre och nu ska vi lära oss hålla käften och jobba. Så hur tänker de bortförklara denhär utredningen?

Nästa fråga: Hur ska borgarna förklara att detta var den politik de verkligen ville ha? De har inte misslyckats lite grann eller missförståtts, nej de har med fart och kläm, liv och lust, lyckats med att splittra arbetarklassen och slakta den generella, solidariska välfärden. Tänker de stå för det nu?

Nja. Reinfeldts uppfattning är att den försämringarna i socialförsäkringssystemen inte gör så mycket: ”Det som ju händer är att allt fler i arbetslivet har egna tilläggsförsäkringar ovanpå dem som vi har skattefinansierat i a-kassan. Det tycker jag i grunden är en bra utveckling.”

Han låtsas inte om sambandet: De som har råd köper en tilläggsförsäkring eftersom de generella systemen urholkats. Det tycker han är en bra utveckling, för det ger goda affärer till försäkringsbolagen. De som inte har råd, lever ett än mer otryggt liv än tidigare. Det tycker han också är bra, för då tar de vilka tillfälliga arbeten som helst för vilken sketen lön som helst och vågar inte protestera.

Väljarna som röstade på det ”nya” arbetarpartiet trodde att det innebar jobbmöjligheter för dem själva och en näsknäpp åt alla snyltare och fuskare som borgarna pekade på. Kan de äntligen inse att Alliansen nu uppnått vad de hela tiden ville: Sämre trygghet och inte särskilt många fler jobb.

Sverige, nu ett vanligt skitland i EU. 

Varje år ett glädjeämne

De kommer varje år igen. Hur dyster världsbilden än är har vi återkommande glädjeämnen.

Det blev ingen sånhär trandans i år. Fåglarna svek Dalälven. Men ett hoande par hålls alltid på andra sidan sjön.

Hackspetten är en liten rackare som kommer och far. Ibland nästan utrotningshotad, tillsammans med sina släktingar gröngöling och spillkråka. Sedan plötsligt sätter den igång och trummar igen. Spillkråkan är vi glada att vara av med eftersom hon var i färd med att äta upp vårt hus. Men göling och hackspett är alltid lika välkomna.

Kärast av dem alla är tornseglarna, luftakrobaterna. Den första flyttade in under takpannorna idag. De sista försvinner efter en flyguppvisning i mitten av augusti.

Tornseglare är rasande snabba och går knappast att fotografera. Dessa tog jag på Naturhistoriska museet.