Somliga är dom eller Vardagsrasism

Så många gånger jag hört det sägas: Alla tolkar är inte bra.

     Varför måste det lyftas? Det är självklart att alla yrkesutförare inte är lika skickliga, men vem går och tjatar om det? ”Måste få en tid hos tandläkaren – Men alla tandläkare är inte bra”, ”Ska träffa mäklaren för att sälja trean – Men alla mäklare är inte bra”. Hålla på så, då är man både idiot och översittare. Utom, under alla år, när någon säger att tolk behövs till ett samtal, då kommer det: ”Men alla tolkar är inte bra”.

     Det handlar om vilka som är ”dom”.

När ungen inte vill äta broccoli: ”Nej, de kanske inte gör det.”

     Vilka då? Ungar i allmänhet? Nej, alla miljoner människor i det landet där barnets föräldrar är uppvuxna. Dom är det, som kanske inte äter broccoli.

    

När du blir omkörd av en snorvalp i merca: ”Tänk att de alltid ska ha så flotta bilar.”
     Vilka då? Unga människor? Män? Nej, samtliga invånare i Mellanöstern. Dom är det, som alltid ska ha så flotta bilar.

När kollegan inte vill gå ut efter jobbet: ”Nej, de går väl inte ut utan att mannen är med.”

     Vilka då? Alla som jobbar där? Nej, en hel värld av kvinnor som delar samma religion. Dom är det, som inte går ut utan sin man.  

Dom är det som är fjärrstyrda i sitt val av mat, bilar och umgänge. De som inte kan förhålla sig till sin uppväxt och fatta egna beslut.

     De som aldrig, vad de än företar sig, förväntas handla som individer. Alltid som del av en grupp, kanske representanter för den.

”De borde tänka sig för innan de tänder eld, hur det drabbar de andra.”
     Självklarhet: man ska alltid tänka sig för vid hantering av eld, för om det går snett är det många som drabbas. Men senast jag hörde den meningen betydde det: ”Gäng som bränner upp bilar måste tänka på att deras usla rykte slår över  mot alla andra immigranter.”

     Orsaken till att de bör tänka så, den är förstås att annars hyggliga medborgare låter det gå ut över och färga av sig på flera tänkta medlemmar i en föreställd intressegemenskap. Det vill säga: bilbrännarna är delar av en grupp antingen de vill eller ej, antingen gruppen vill ha dem eller ej. Alla är dom.

Den som inte saboterar utan tvärtom går till jobbet är fortfarande en av dom. På varenda skola finns dåliga lärare, men det som aldrig sägs om idrottslärare eller fransklärare sägs om modersmålslärare: ”Många av dem är inte så bra”. Och den som tillhör flera grupper, är låt oss säga muslim och chef, får vara enbart chef så länge allt går väl. När det går illa heter det: ”De har en helt annan ledarstil som inte funkar.”

     Sedan kan det förstås komma: ”Många av dem är ju bra också.”

Var och en som säger så är inte rasist. Kan vara, men inte nödvändigt. Men var och en som säger så är en del av ett sammanhang som med vardagliga och slappa uttryckssätt förmedlar rasism: immigranten är inte en individ, hen är dom.

     Det kallas vardagsrasism.