170513. Vänsterpartiets
hundraårsdag!
Det var år 1917 som internationalister
och pacifister lämnade det Socialdemokratiska partiet och bildade Sveriges
Socialdemokratiska Vänsterparti. Under hundra år har det, liksom alla partier,
utvecklats och ombildats. Vi har lärt både av historien och av nya teorier.
Stommen är kvar: av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Rättvisa genom solidaritet.
Det är faktiskt inte
rättviseidealet som skiljer oss från andra partier. Olika ideologier kan vara
abstrakt överens om att rättvisa är bra, och sedan definiera begreppet helt
olika. ”Det ska vara rättvist, lika för alla” sa borgarna i Stockholms stad när
ett nytt förslag om olika skolpeng efter områdenas socioekonomiska status
debatterades. En annan borgerlig uppfattning är att rättvisa är när var och en
får det hen förtjänat: den som är rik får mycket och den som är fattig får
litet. (Be någon annan förklara det.) Nu för tiden går det till och med att
höra tankar om att rättvisa är att svenskarna får sitt först och de andra får
det som råkar bli över.
Som sagt, rättvisa i sig är inte det som
utmärker Vänsterpartiet och gör det värt att fira hundraårsdagen. Det är solidariteten.
Solidaritet innebär att hjälpas
åt, att dela med sig, att samla för det gemensamma bästa. Ordboken definierar
det som att hålla ihop inom gruppen, så som arbetarrörelsen i sin början
praktiserade solidaritet med och inom klassen. Men idag betyder det också att
se utöver gruppen, att vara solidarisk med fattiga gamla och utsatta barn utan
att tjäna på det själv.
Solidaritet är det som
utmärker Vänstern helt enkelt därför att borgarna aldrig har förstått den. För
det första vill de helst tjäna på vad de gör. För det andra kan de verkligen
vara snälla och hjälpsamma, eftersom det ger en behaglig personlig känsla. Men
solidaritet handlar inte om känsla, utan är ett ställningstagande. Är du
övertygad om det rätta i att betala skatt gör du det även om restskatten känns
mycket obehaglig. För det tredje villkorar alltid borgarna sitt medlemskap i
samhället. De ställer upp så länge de själva tycker att ändamålet är passande,
men om det går för långt eller blir för dyrt eller inkluderar fel människor kan
de säga upp sin del av avtalet.
Solidariteten är inte personlig eller
humörbetingad. Den är ett gemensamt åtagande för folkflertalets bästa.
Fascismen växer idag, därför
att borgarna har vunnit ettpar omgångar i den ideologiska kampen. De har
lyckats göra solidariteten omodern och obegriplig. Jaget är förvisso en rik
källa att ösa ur, men när jaget förtrampas under ovärdiga livsvillkor blir
fascismen farligt lockande. I den må du uppgå i nationens kropp, där det
utnötta jaget alls inte behövs.
Genom praktiserad solidaritet kan vi vara
både jag och vi. En värdig individ som arbetar för folkflertalets bästa, också
när det inte är lönsamt eller givande.
Förra veckan firade vi
Vänsterpartiet, hundra år av solidaritet. Vi har inte vunnit. Vi har bara inte
låtit oss besegras. Det är mycket värt i tider som dessa.
 |
| Denna underbara bok gav vi ut i samband med födelsedagen. Beställ den från Leopard förlag. |
