Kan konsten kontrolleras?

Författarförbundet säger i ett uttalande:
"Kulturutredningen är motsägelsefull. Å ena sidan säger den sig vilja stärka det fria och oberoende kulturlivet. Å andra sidan tar den bort just den målsättningen från de kulturpolitiska målen och föreslår en ökad centralisering, styrning och kontroll av kulturlivets myndigheter och institutioner."
Något som är ganska typiskt för en borgerlig kultursyn. Både romantik och ekonomi, men inte så mycket kultur.

Särskilt missnöjda är förbundet med risken att författarfonden placeras under en central myndighet. Men fonden består av de pengar som staten betalar för bokutlåningen och är i högsta grad självständig. Är det kanon-zeloterna inom Alliansen som ska formulera målsättningar och göra kvalitetsbedömningar?
Att öka kulturens tillgänglighet är ett mål som alla partier säger sig värna om. Men nuvarande regering började med att dra in stödet för den billiga En bok för alla vars enkla pocketupplagor såldes på kaféer och vuxenskolor, och återinföra avgifterna för besök på de statliga muséerna. Alliansen får ursäkta om deras trovärdighet är en smula ifrågasatt av författarna.

En annan viktig iakttagelse av Författarförbundet är utredningens tal om att kulturen ska ”bidra, främja och användas” vilket de tolkar som en sorts samhällsnytta, alltså ännu ett angrepp på självständigheten.

Vänsterpartiet har ett nytt förslag till kulturpolitiskt program ute på remiss,går att ladda ned från hemsidan. Jag har inte hunnit läsa hela, utan nöjer mig med ett citat från en gammal socialdemokrat: ”Kulturpolitikens viktigaste uppgift är att skapa och vidmakthålla en kulturens infrastruktur (alltifrån fasta institutioner till ett generöst konstnärsstöd) där ett fritt och i grunden okontrollerbart kulturliv kan odlas.”
I grunden okontrollerbart! - tack för det, Bengt Göransson.

Mer eller mindre konstruktiv läsning

Anklagelserna om antisemitism inom vänstern dyker upp igen, nu i Sydsvenskan.
Enligt en intoleransundersökning av Forum för levande historia är V och Mp minst intoleranta partierna (värde cirka 0.6) både när det gäller antisemitism, islamofobi, homofobi och totalt.
I mitten har vi mittenpartierna S, Fp och C. Mest intoleranta partier är Kd och M med värden uppemot 1.

Forum bygger på tusentalet respondenter. Sydsvenskan bygger på läsning av Jinges blogg, eller säger sig iallafall göra det. Varken Jinge själv eller jag känner igen citaten.

Tack till Gaza peace'n'freedom för tipset.

Betydligt mer konstruktiv läsning är "Sverigedemokraterna har fel” av Alexander Bengtsson. En okomplicerad handbok för dem som tycker det är svårt att som det heter ta debatten, sakligt och utan partipolitiska ställningstaganden. Den ska gå att köpa via http://www.expo.se/ även om jag inte ser den där just nu.

Kultur i Sverige och Gud i Brallan

Förslaget till nya kulturpolitiska mål låter riktigt bra. Kanske alltför bra, kanske som något utslätat välvilligt som alla kan instämma i - men det är en så god utgångspunkt som någon.
Vad utredningen säger, i starkt sammandrag, är att kulturpolitiken ska främja öppna gemenskaper och arenor som är tillgängliga för var och en. Den ska möjliggöra kommunikation mellan olika individer och grupper, skapa förutsättningar för kulturupplevelser och bildning samt verka för att alla ges möjlighet att fritt utveckla sina skapande förmågor.
Inom ramen för den politiken ska myndigheter och institutioner främja mångfald och kulturell pluralism, bevara och bruka kulturarvet, göra information och kunskaper tillgängliga, stödja konstnärligt skapande och ge plats för konstens förmåga att bryta mönster och vidga det möjligas rum.

En formulering från tidigare kulturpolitiska mål är slopad: att motverka kommersialismens negativa verkningar. Inte mig emot. För det första kommer föräldrar, pedagoger, bidragsgivare, körledare, bibliotekarier och lajvare aldrig att vara överens om vilka dessa negativa verknignar är. För det andra: om kulturpolitiken kommer en bit på väg mot öppna gemenskaper, tillgängliga arenor och pluralism - då är kommersialismen redan motverkad.

- - -
Så var det riksdagsledamoten Else-Marie Lindgren från Kd som tycker att Reinfeldt ska leka USA-president och säga ”Gud bevare Sverige”. Mest för att hon tycker ”det kunde vara fint”. Annars är det inte fråga om något märkvärdigt, antyder hon: ”Det skulle inte påverka några politiska beslut.”
En troende kvinna föreslår ett offentligt åkallande av det allra högsta väsendet för hela folkets bästa - utan att det ska ha någon som helst påverkan annat än att det känns lite mysigt!
Ska detdär föreställa en religion, kallas den trygghetskonformismen.

Jinge tycker att förslaget är riktigt kul, därför att Gud ändå inte finns. Det förvånar mig inte.
Det är vissa så kallade kristna som aldrig upphör att förvåna.
Man kan se förslaget som en långsiktig kalkyl för att bakvägen föra in kollektiv bokstravstro, eller som ett tecken på att religionen infantiliserats ner till jultomtestadiet.
Vad det än är, inte är det kul. Inte andligt heller.

Vem tjänar på det?

Affisch från Ung Vänster. Förenklat men - ja, vem tjänar på den?

Den skickligaste och ende verkligt krävande lärare jag någonsin haft

lärde oss två saker.

Inte mer? Kanske, men det är de två verktygen jag minns:

- Varför är språkets viktigaste ord

- Fråga alltid: Vem tjänar på det?

Eftersom han undervisade i historia pratade han också

om freden i Utrecht 1713.

Men den minns jag inget om.

ur Millennium

Muslimerna, våra syskon
räknar endast till 999
ty fullkomlig är endast Gud

Vi som räknar i tusental
drömde om perfektionens tusenårsrike
under en natt av tusen år

Det var då när måne och sol gick ned
ohälsade, ohedrade
i ensamma offerlundar

det var när de heliga träden höggs
så saven flöt i Mälardalen
och första träkyrkan timrades

Freja och Frö, de fortfarande fruktbara
räddade rovorna, kornet och rågen
åt dessa mina minsta, mina första föräldrar

En kunde läsa, teckentydaren
ristade runor, måttade meningar
drog sina draksvansar, nu under mossa
- - -

Det som intellektet
begär för att andas
är mental spillning, tusendens lämningar
Doften av havannacigarr vid Frejas insjöar
runorna och arabeskerna
ger teckentydaren
999 år till
att dra upp sina draksvansar


ur Möjligt land, -01

Galenskap och expertis

Några sista nedslag i debatten:
”Vänd blicken från Rosengård till Rosenbad! Ta till er nationell och internationell forskning som slår fast att kampen mot marginalisering och den utbredda diskrimineringen är en politisk fråga och måste ledas av politiska beslut”.
Masoud Kamali i Aftonbladet

På forumet Vetenskap och folkbildning finns en lång diskussionstråd, där Rosengårdsstudien får högst tvivelaktigt stöd av skribenter med tonläget ”behövs väl ingen forskning för alla vet vilken skit som bor där”. Roligare läsning är vänsterpartisten Mats Einarssons kärnfulla sketch:

"Sabuni: Det ryktas att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism. Låt oss sätta den där terroristexperten på att kolla om det stämmer.
Ranstorp: Vi har undersökt saken och kommit fram till att det ryktas att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism.
Slarviga journalister: Regeringsrapport visar att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism.
Kritiker: Det säger rapporten inte alls. Den är dåligt underbyggd.
Sabuni: Ni vågar inte diskutera problemet med att det finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism."

Se också en lång debatt på Newsmill, där Aje Carlbom varnar för att vi i kritiken mot själva rapporten bortser från islamisternas existens och deras politiska agenda:
”Det hade varit bättre om islamismen hanterats på ett vetenskapligt sätt på Lunds universitet (och andra lärosäten) än på Försvarshögskolan. Att lägga ut uppdraget på FHS ger signalen att politisk islam är ett farligt kunskapsområde som enbart bör utforskas inom ramen för ett säkerhetstänkande”

Vågar jag debattera?

När jag läser Ranstorp, den utredare som ansvarat för Rosengård-studien, är det en mening som gör mig verkligt bekymrad: Ranstorp ser sig själv som den som får kritik för att han ”vågar ta upp problematiken” och vill ”lyfta på den våta filt som ligger över integrationsfrågorna”.

Skuld-genom-sammankoppling är en ful debattmetod. Men… men… det kan inte hjälpas, det låter som varenda rasist som vill komma in i debattvärmen. De ser sig själva som utmanarna, de som vågar, och utmålar alla andra som de som tystar ner och suddar ut. För Sverigedemokraterna är det ett huvudargument att de är de enda som vågar säga vad alla tänker och alltså debattera invandrarkriminaliteten. (Varför nu det skulle vara så modigt att säga som alla andra – på Giordano Brunos tid var det motsatsen som förknippades med civilkurage.)

I över tio år har jag föreläst, skrivit och debatterat integration ocih antirasism. Utan filt. Under hela den tiden har tänkare av högre eller lägre dignitet surnat till för att de inte själva fått sätta dagordningen och som motreaktion beskyllt oss andra för att ”inte våga diskutera”.
Lägg av med gnället! Diskussionen är i full gång, utom när den avbryts av ideliga försök att hitta svarta får, syndabockar och mordiska komplotter. Det står var och en fritt att lyfta ett ämne och se om någon hänger på. Men för mig är den allt överskuggande frågan hur varje människa oavsett härkomst och bostadsort ska kunna försörja sig, påverka sin situation, känna framtidshopp, och hysa en berättigad tilltro till myndigheterna, här, i Sverige.
Detta är också visonen av ett integrerat samhälle.