Kapitalism är kapitalförstöring och förskingring av allmänna medel

En före detta skola. Byggd i ett barnrikt område på 70-talet Tömd och låst på 00-talet.

Ibland måste skolor läggas ned. Om barnen inte vill gå i dem på grund av vedervärdiga lokaler, till exempel. Om kommunpolitikerna hade fått renovera och skaffa datorer istället för att ge bort skattebetalarnas pengar till privatskolor - då hade inte krusskräppa tagit över rastbänkarna,

då hade en öppen, aktiv skola legat mitt i området.

Istället för tre små privata enheter utspridda i fabrikslokaler,

utan utbildad personal eller riktiga lekgårdar.

Men rosa rugosa är en överlevare.

Innan huset rivs kommer det att vara täckt av en törnrosahäck.

Vila i frid, skola för alla!

Läs på! Skriv på!

Integrationsministern vill gärna skylla upplopp som dem i Rinkeby på den socialdemokratiska politiken. Det är hon inte ensam om, ett flertal mer eller mindre extrema bloggare delar uppfattningen.
Mycket märkligt, med tanke på att bränder och förstörelse är så vanligt i fattiga områden världen över. Där hoppet slocknat, där tänds bensinen. Den som verkligen vill veta något om storstadsutveckling när den körs i botten, läs Mike Davis’ bok om Los Angeles där stadskärnan imploderade i rasbråk och kriminalitet.
Det socialdemokratiska maktinnehavet i Los Angeles är ju sedan länge ökänt, eller hur?
Den som verkligen vill veta något om vad som fungerar bra och sammanhållande i en utsatt förort kan till att börja med läsa Politik och poesi i förrgår.

Den som vill klänga sig fast vid tron att tillvaron är idyllisk har ju en myspysfestival att yvas över. NK kommer (enligt papperstidning) att skylta med Barbie i prinsessklänning, eftersom Victoria förkroppsligar Barbie-konceptet.
Som är? Anorexia kanske. Eller asexualitet. Det bästa med Barbie var annars att hon faktiskt saknade familj och social kontext och kunde bli vem som helst när som helst. Det ingår som bekant inte i Victoria-konceptet.
Du kan också mejla till SvD och fråga ALLT DU VILL VETA om den dag när Daniel Westling ska bli herr Bernadotte. Vänd dig med förtroende till expertisen på brollopet@svd.se med dina undringar, till exempel: På vilket vis angår det mig? eller: Hur är det möjligt med en fast bosättning i en nationalstadspark?

Haga ska vara park!

Visionen finns kvar

Konsekvenserna av oroligheterna i Rinkeby kan gå ut även över människor som bor där, säger Fredrik Reinfeldt, helt utan sin sedvanliga sociala kompetens.

Ja vem i hela helvete skulle de annars gå ut över? Täbyborna som vojar sig över utlänningarna? Det är ingen nyhet att det är rinkebyborna som blivit utsatta. Först för arbetslöshet och diskriminering, sen av kriminaldårar som eldar, slåss och saboterar.

Rinkebyakademien brann ned. En av mina kommentatorer trodde den var ett projekt för att föra ut invandrarungdomar i det sekulariserade samhället. Faktum är att den är ett mentorsprogram i syfte att hjälpa unga människor till kontakter inom näringslivet. Bildning och arbete, alltså. Inget av det främjas av ett överhetsperspektiv. När Stavros Louca, en av initiativtagarna till akademien yttrar sig, säger han:
”Byggnaden är förstörd men vår vision finns kvar i våra huvuden.”

Det är nämligen så det är i Rinkeby, och alltid har varit.
Visionen finns kvar i våra huvuden.

Artikeln om upploppen är en av de mest klickade i DN. Var det lika många som läste och engagerade sig när akademiens startades, när nobelpristagarna kom på besök, när SM i poesislam utspelades, eller när rinkebyborna fredligt ockuperade ett gammalt kontorshus som de kunde haft användning för?

Rinkeby, by i världen

Helvetet bröt loss tillslut. Anlagda bränder och stenkastning mot polis och brandkår i Rinkeby. Världens by har kvalificerat sig som internationellt krisområde som South Bronx, les banlieus eller sydliga favelor. Jag är rasande på de ungdomar (unga män, misstänker jag) som låter sin aggression och frustration gå ut över, i första hand hjälppersonal, i andra hand hela sitt eget område.
Som den vintern när idioterna stoppade tunnelbanan. Deras föräldrar och syskon fick gå miltals över fälten för att komma till jobbet. Alla andra på linjen fick åka förbi stationen.
Sådant är självdestruktivt.

Hittills har jag läst ett dussin blogginlägg i frågan, som alla är våldsamt kritiska antingen mot immigration - som om stenkastning är en etnisk markör eller konsekvensen av att flytta? - eller mot introduktionen i Sverige - som om myndigheterna accepterar stenkastning bara den är multikulturell och i övrigt daddar de notoriskt otacksamma. Den bilden är fel. Att bli en accepterad del av Sverige är mycket svårt. Men en annan sak som var fel i inläggen var att de flesta tycktes tro att upplopp är typiska för Rinkeby.
Istället var det så att vi klarade oss ovanligt länge.

Fattigdom föder våld. Ständiga besvikelser och utsläckt hopp kan dessvärre framkalla en hastigt uppblossande destruktivitet. Efteråt minns ingen varför de slogs. Men de är dubbelt föraktade och den onda cirkeln har förstärkts.

På 90-talet tillfrågades jag ofta av utländska studiebesökare och journalister om hur den relativa stabiliteten i Rinkeby skulle förklaras. Jag kunde bara spekulera i svar som...
- en liten by med stark social kontroll på gott och ont
- gemensamma traditioner som karneval och festival
- starka föreningar, blomstrande kulturliv
- närvarande och synliga politiker och byråkrater
- skolor där barnen blev välkomna och sedda

Det var denna goda tradition som fick rinkebyborna att gå på stadsdelsnämndens möte och försvara poesitävlingar, bokmässa och festival mot borgerliga nedskärningar. Det var den som fick upprörda mödrar att tåga till förvaltningshuset och kräva möten med ansvariga chefer under en misstänkt pedofilincident.
Samma förvaltningshus som nu rivits, men som i vintras ockuperades för att befolkningen behöver träfflokaler och ungdomsbostäder.

Men fattigdom, ständiga besvikelser och utsläckt hopp föder våld. Den lokala makten har flyttat, centrum rustas ned, och arbete och demokrati för alla nådde inte ända hit. De rinkebybor som är utless på att alltid komma i sista hand känner vrede mot dem som kravallar, dem som ser till att tunnelbanan stoppas och bevakningen förstärks.
Detta var just det sista som behövdes.

Ansvariga politiker måste någon gång lära! Den som betraktas som sista klassens medborgare blir ingen vidare medmänniska.

En bloggare som ser förstörelsen som en följd av klassojämlikhet och krossade drömmar är Alla smutsiga detaljer

Det kan vara så att flera av kravallarna inte var bosatta i Rinkeby utan rest dit för att slåss med poliser. En möjlig förklaring till starten på det hela är, enligt några ögonvittnen, att ungdomar som nekats tillträde till en fest börjat bråka, och att den tillkallade polisen ska ha skjutit i luften. Om detta stämmer visar det vad polisen borde ha vetat: man kan inte skjuta i Rinkeby. Det bara inte går. Tillräckligt många exploderar själva av att höra det.

Glad men inte stolt

Dags igen att fira en konvention och vara stolta över något vi inte har gjort själva. Till och med Vänsterpartiet deltar i nationalistiska firanden genom att hålla tal om internationell solidaritet. Kanske eller kanske inte är det bättre än att vara hemma och sura.

Att nationaldagen blev helgdag var resultatet av en undermålig utredning där premissen var att dagen ska bli helg. Beredningen bestod i jämförande studier av almanackan för att inte såra de kristna och för att minimera den arbetstidsförlängning det under alla omständigheter innebar. Motivtexten var på cirka en sida. Den gick ut på att 1) om alla andra får så ska vi också, och 2) Sverige har mycket vi kan vara stolta över, såsom idrottare och jämställdhet.

Fel. Sverige har mycket vi kan vara glada över. Men stolt är man över det man uträttat. På den globala arenan ger det vissa fördelar att vara född i Sverige, men var du än föds är det inget du åstadkommit själv - och jag undrar faktiskt varför det skulle ha varit så gräsligt att födas i exempelvis Frankrike eller Canada?
Jag menar, de behöver ju inte vara så dåliga även om vi är bäst?
Nu har nämligen en tankesmedja visat att när de adderar 16 tunga index blir Sverige bäst i världen. Mätningarna handlar om konkurrenskraft, demokrati, miljö, mänskliga rättigheter med flera parametrar och jag betvivlar inte att de stämmer. Jag bara undrar på vilket sätt du, jag, Jimmyponken, Bingo-Loket, gamla fru Pettersson i 69:an och alla Kanins släktingar och vänner har bidragit till detta?

Idrottarna? Inte med ett hantellyft har jag medverkat till deras blygsamma framgångar.
Jämställdheten? Den jobbar jag med snart sagt varje dag. Men inte går jag ut på stan och viftar med flaggor för att jag lyckats få in en halvsida genusanalys i en kommunal tjänsteskrivelse.

Den svenska naturen då? Det handlar om kärlek, varmt och djupt känd. Om det däremot är stolthet du känner över vad inlandsisen och Golfströmmen gemensamt har åstadkommit, då lider du av grandios självmaximering.

De som försvarar nationaldagen gör det av det bakvända motivet att den inte alls behöver vara nationalistisk! Nähej – men nu heter den som den heter. Och det tog knappt en kvart efter beslutet att göra den till helg innan extremisterna marscherade, med all rätt stolta! Det var de som drev opinionen så långt att de fick sin egen dag tillslut.

Ungdom mot rasism och de politska ungdomsförbundenska fira nationaldag genom att via en manifestation ta den tillbaka från nationalisterna. En hedervärd uppgift som de förvisso kan vara lite stolta över. Men de hade inte alls behövt ta tillbaka något om deras respektive moderpartier (utom V och Mp) avstått från att instifta den -självförhärligandets helg.

Man ställer väl upp i upp-och-nervända världen

När Göran Rosenberg var på väg från Jerusalem hörde han radions programledare oroa sig över ”att världen inte ska förstå den israeliska verklighetsbilden, att rege­ringar och folkopinioner inte ska förstå att Israel lever i en verklighet och världen i en annan, att världen inte ska förstå varför Israel med full militär styrka måste ge sig ut på internationellt vatten mitt i natten för att med skarpladdade vapen äntra civila fartyg med hundratals obeväpnade människor ombord”.
Denna oro delas i någon mån av en S-bloggare här i Sverige när han beklagar sig över ensidigheten i debatten där ”ingen granskar de så kallade fredsaktivisterna”.

Men då ställer Aktuellt upp! Igår kväll återgav svensk nyhetsesändning den israeliska propagandan korrekt och utan sidoblickar, och det avrundades med terrorspekulationer mot aktivisterna på båtarna. Professor Gardell som utsatts för överfall, stöld och frihetsberövande måste misstänkliggöras - det är den användbara gamla metoden att beskylla offret som tas i bruk av svensk public service-media.

Fler som ställer upp: USA och endast USA tröstar som vanligt sin mobbade lillebror. Israeliska övergrepp är inte övergrepp. Israelisk statsterrorism är demokrati. Logik är inte något för riktiga karlar.

Ännu fler som ställer upp: Den israeliska regeringen bjuder verkligen till. Nu har de gått med på att låta utreda angreppet på skeppen. Alldeles själva, eftersom Israel har flera juridiska experter som gärna bjuder in några gästttyckare från andra länder. I papperstidningen talar Lieberman som för en stat med full respekt från omvärlden. Med en sån självbild ska väl en dåres försvarstal inte vara så svårt att svänga ihop.

- - -
Jag vet inte hur intressant det är att Andres Lokko är sosse. Men dethär inlägget i Kulturbloggen var helskärpt! Det lyckas samtidigt säga något om Lokko, om Sverige och om varför livsstil idag kallas Lifestyle.

Grundbulten

Carl Bildt artar sig. Han förespråkar en opartisk, internationell utredning av angreppet på Ship to Gaza. Men USA anser att Israel själv göra utredningen, gärna med usa:nska observatörer.
Att en anklagad utreder sig själv med hjälp av sin storerbror är rena rättsrötan. Men Israel har ”dålig erfarenhet” av internationella utredningar. Tro det, det kan ju visa sig att de gjort något fel.

Eventuellt fanns det vapen ombord på en av båtarna där besättning och passagerare betedde sig aggressivt. Det är möjligt - jag vet inte, för jag var inte där.
Eventuellt var det så att människorna detta skepp angrep ombordstigande soldater med järnrör, knivar och allehanda tillhyggen, kastade personer från däck och anväde skjutvapen. Det säger den israeliska ambassadören. Märkligt att han var med på båten!

Kravet på en opartisk utredning går alltså inte att komma förbi. I den mån demokratiskt tveksamma organisationer var med i aktionen måste vi naturligtvis få veta det.
Men även om så är, försvarar det inte en attack på internationellt område. Det försvarar inte skott med elpistol och gummikulor mot obeväpnade. Inte stölden av samtliga kommunikationsverktyg plus kläder och skor. Inte att sårade och skadade blir liggande på ett däck utan hjälp. Och det varken försvarar eller förklarar det orimliga i att människor med tvång forslas till en stat som de sedan anklagas för att ha tagit sig in i illegalt.

Ännu mindre försvarar det hela den ruttna affärens grundbult; den grymma blockaden av Gaza.

Som israelvän..?

"Man kan fundera över rimligheten i att borda skepp på internationellt vatten" skriver borgaren Segersam i sin enligt egen utsago patriarkala blogg. Va? Inte finns det något att fundera på. Borda på bara och leve piratmoralen!

Samme bloggare säger också att man måste förstå. Förstå att det handlar om överlevnad i en fientlig omvärld. Men han menar inte de inringade på Gaza-remsan, utan staten Israel.
Bara för att överleva ger de sig ut med skepp och helikoptrar i mörkret på öppet vatten. Bara för att överleva håller de människor inspärrade och i blockad. Bara för att överleva fängslar de internationella hjälpare.
Måste man verkligen förstå sådant?

Den patetiska bilden av ett heligt land där modiga ungdomar på kibbutz får öknen att blomma, den så kallade ödemark de drömt sig till - det var den bilden som tutades i mig när jag var skolflicka, och jag trodde på den.
Men något som man faktiskt måste förstå att allt det vi lär oss som barn inte är hållbart.

I flera medier, gam- som sociala, stöter jag på uttrycket "israelvän". Vad man som israelvän bör och inte bör tycka. Ett egendomligt ord.
När jag var i Israel blev jag betagen i landets skönhet, vildhet, desperation, högspänning. Men det gör mig inte till israelvän i vare sig blind eller barnafrom bemärkelse.

Riktiga israelvänner sörjer, säger Cordelia Edvardson

Tystnad och mörker

”Hundra miles från Gaza. Vi kan redan se ljusen på avstånd.” Så avslutar Edda Manga sitt senaste blogg inlägg. Då har kaptenen redan varnat för att sex skepp närmar sig fartyget de är ombord på.
Sedan dess vet vi inget mer om Edda Manga, en av aktivisterna i konvojen Ship to Gaza. Ljusen hon såg på avstånd har förbytts i mörker och tystnad.
Var finns Edda Manga? Var finns Mattias Gardell? När får deras anhöriga i Sverige besked om vad den israeliska armén gjort med dem?

I media skildras med välgrundad upprördhet angreppet på fartygen och tystnaden om de som fängslats. Att dessa våldshandlingar bottnar i att staten Israel med glödande fanatism vägrar öppna blockaden av Gaza talas det mindre om.

Dags för Israel att lyssna på omvärlden / Emil Broberg
Läs Edda Mangas resa fram till igår

BOJKOTTA ISRAEL!
Be din lokala butik att plocka bort avocado och annat.
PRESSA CARL BILDT!
Skriv till regeringen att det är dags för Sverige att agera, självständigt och inom EU
Ingen mer tystnad, i detta mörker!

- - -
Nu har UD uppgifter om samtliga svenskar, och de antas vara vid liv. Mycket klokare än så blir vi dock inte.

Det bär emot att ens tänka det

Frihetsflottan Ship to Gaza som var på väg med förnödenheter till det hårt prövade Gaza bordades imorse av israelisk militär på internationellt vatten.
Att stoppa hjälpsändningar till Gaza gick före alla mänskliga hänsyn. Militären kom i både fartyg och helikoptrar. Men de påstår att de måste gå till angrepp eftersom de kände sig hotade av aktivister med kniv!

Miljöpartiets Mehmet Kaplan var på ett av fartygen och twittrade imorse: ”De försöker nu borda oss; OBS! INTERNATIONELLT VATTEN!”
Det bär emot att ens tänka sig in i situationen.

”Man krossar fredlig och folklig solidaritet med det grövsta våld” säger Vänsterpartiets utrikespolitiske talesperson Hans Linde, och fortsätter: ”Israels agerande är ett tydligt brott mot folkrätten. Carl Bildt måste fördöma detta grova övergrepp, kräva att aktivisterna släpps och att man inleder förundersökning mot de
ansvariga.”

De rödgröna säger i ett gemensamt uttalande:
”Gazas befolkning måste få leva i frihet, demokrati och med mänskliga rättigeheter.”

Regeringar och medborgare över hela världen måste protestera när den israeliska armén tar till våld mot en fredlig hjälpinsats!
Det blir solidaritetsmanifestationer på flera håll i Sverige.
I Stockholm på Sergels torg kl 18!

Moderaten Wykman kallar angreppet på hjälpsändningen för en seger, vilket är så osmakligt att det än en gång bär emot att tänka på det - hur en sådan person är funtad, och att ett parti med folk som han i ledningen styr Sverige.
Dock kan jag till min egen häpnad citera Tokmoderaten som verkligen inte uppskattar sin partikollegas övertramp: ”Att vara Israelvän innebär inte att man automatiskt skall ställa sig upp för att försvara allt det som den israeliska nationen tar sig för. Jag kan oavsett vilka skäl som än förelåg inte försvara morgonens insats till sjöss, lika lite som jag kan försvara en martyr som spränger sig själv och en massa israeliska barn på en buss i Tel-Aviv. Jag kan inte försvara övervåldet mot och fosforbomber över Gaza lika lite som jag kan försvara regnet av Qassam-raketer in i Israel.”

Om du föredrar ett mer känslomässigt engagerat fördömande av angreppet rekommenderar jag Mattias Ericsson, Stockholmsvänstern

Vi är många bloggare som är på. Och andra som hävdar att det är försvar. Om Scaber Nestor har rätt är fäet Wykman inte ens bottenrekord, utan en kristdemokrat som visste precis hur det var på båten som hon inte var på.
"Hur fan kan man få det till försvar när de anfaller på internationellt vatten?" frågar sig inte bara världssamvetet, i den mån det ännu finns ett sådant, utan även Vänsterpolitik , bara enstaka bland oss många frågande fundersamma förtvivlade.
Hur fan kan man få det till försvar. Endast blind fanatism kan få någon till det.

Förändring följer

Jag fick en bok i brevlådan. En bok med en underbar titel:
Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras

Boken är en antologi producerad av tre tankesmedjor: Centrum för marxistiska studier, Tvärdrag och Cogito. Den innehåller bidrag av 34 unga politiska tänkare, ty hur mycket vi än förändras kommer ändå aldrig den tid att komma då någon vill ta med gamla tänkare i antologier.

DN:s recensent sågade boken eftersom alla 34 på något sätt tycks ha missförstått liberalismen.
Men troligen har dessa skribenter gått in för någonting annat viktigt än just att tolka liberalismen. Enligt baksidestexten:
Vad innebär en rödgrön politik? En levande debatt om hur arbetarrörelsens bästa idéer om jämlikhet och solidaritet kan förenas med den gröna rörelsens visioner om hållbarhet och lokal demokrati.

Jag fick boken hemskickad eftersom jag prenumererar på Socialistisk debatt. Det kunde ju du också ha gjort. Som det nu är må du beställa den för en hundring.

Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras
– vågar vi hoppas på det?

Inte för att jag skrev inlägget själv, men bra ändå

Hur var det nu med gränserna för politiken som jag bloggat om denna vecka? Ledarbloggen har vänligt nog uppmärksammat frågan, och flera synpunkter har inkommit där.
Redan på 70-talet var Ola Magnell en som synpunktade, och i den inspelning jag har till hands är det Marie Bergman som sjunger:

Trötta mamma vagga lilla Lina, dumma mamma du får inte gå
sjung en vals om blommorna och bina, städa mamma, damma och stå på
Inte ger man fan i politiken
för att man e konventionell
Byta blöja läsa gammal saga, Askungen får sin vite prins
kvinnan skulle vinnas och behagas, nog är de rara men de finns
även om de jobbar i fabriken, och ser fram emot en ledig kväll
Det tar tid för seder att försvinna, ila Lina, du som ännu kan
när du vuxit upp och blivit kvinna lever du kanske som en man
som kan ägna tid åt politiken, utan att störas av nåt gnäll
Busa Lina, snusa tummeliten, snart är det kärlek eller kiv
när du slitit färdigt för profiten är du inte längre attraktiv
Ingen kommer undan politiken
för att man e servil och snäll
inte ger man fan i politiken
fast man e trött varenda kväll
Inte ger man fan i politiken
fastän man e konventionell

Magnells härliga låt har inte riktigt det tryck jag skulle önskat i länken här, ty det är en annan Marie. Men i allt väsentligt...!

Är politik skit?

Sätt gränser för politiken, uppmanar såväl Kristdemokraterna som SvD. Kolumnisten har riktigt tagit till sitt hjärta ett avpolitiserande och privatiserande av samhällsfunktionerna, och talar lika litet som någon annan borgare om vad eller vem som ska styra istället – eller fortsätter låtsas att det är du.

Hör bara på detta: ”Hur påverkas - - vårt eget ansvarstagande om vi vänjer oss vid att någon politisk instans ska gripa in i varje läge av tillvaron?” Det kan ju vara en intressant fråga. Rent hypotetiskt. Eftersom inte ens en Kumla-fånge har tvingats vänja sig vid något sådant och ingen heller har förespråkat det. Låt mig peka på en större risk: Hur påverkas vår politiska bildning och vårt rakryggade ställningstagande om vi vänjer oss vid att media utmålar handhavandet av gemensamma samhälleliga angelägenheter som vår personliga fiende?

Skribenten hyllar Hägglunds ståndpunkt om att valfrihet är överordnat jämställdhet, ty det ”säger mycket om vilken syn man har på vem som ska ha den yttersta makten över familjen – politiker eller människor själva”. Som det nu är saknas sannerligen inte dagsaktuella, skrämmande exempel på vad som kan hända när människor tar sig den yttersta makten över sina medmänniskor i familjens hemliga hägn. Bekämpa det och värna barnens rätt till omsorg, istället för att hetsa mot jämställdhetsförslag.

Ännu en KD-formulering: ”Bör den enskildes val motarbetas om utfallet inte blir det politikerna önskade?” Se där, äntligen en intressant fråga! Var går demokratins gränser, när går valfriheten för långt? När bör barnet skyddas mot sina föräldrar? Vilka principer förhandlar vi inte om i en demokrati, vad är det överhuvudtaget möjligt att rösta om?
Tro inte att kolumnen går in på sådana för politiken vitala frågor. Nej politik är skit, det är den mogna ståndpunkten, och att begränsa den är KD:s historiska uppgift
Det skulle vara skrattretande om det inte vore skrämmande.

Glöm för övrigt inte tvånget att välja el, läkare och pensionsfond! Borgerliga politiker har tvångsanslutit dig till den modellen. Mitt enskilda val att få offentlig tandvård motarbetas just av den orsaken att det inte var vad borgerliga politiker önskade. Och när jag tycker att de har fel är det för att de är marknadsfundamentalister - inte för att de är politiker.

Sluta låtsasleka dendär idyllen där lilla jag och familjen sköter oss själva på en marknad som bara vill oss väl.
Politik finns, det är ett verktyg för gemensamt bruk. Att det inte är skit bevisas tyvärr av Alliansens snabba framgångar.

En kommentar från Vänsterpartiet

Betyg eller kunskap?

Nu har den borgerliga regeringen genom två rekordsnabba så kallade utredningar lagt fram sitt förslag om betyg från skolår 6. Inte särskilt överraskande - de har sagt att de ska göra det. Den enda anledningen till att de inte inför betygssättning redan av ettorna är att en rödgrön regering skulle riva upp ett sådant beslut. Borgarna vill absolut inte ha en ny betygsdebatt. De är besatta av att få stämplingen genomförd.
Därför är det inte heller fråga om utredningar av kvalificerad art, det vill säga där underlag samlas in, forskningen konsulteras, argumentation tas fram och slutsatser dras. Denhär regeringen lägger ut beställningsjobb.

Felet med betyg har jag dragit igenom ett otal gånger i diverse debattartiklar:
- de styr undervisningen, den som pedagoger och barn gemensamt ska planera för att nå målen
- de innehåller ingen information som barn och förälder inte tidigare fått
- de ger inga råd för vägen framåt
- de är tämligen godtyckliga
- de kan ha negativ inverkan på barnets självkänsla
- de invaggar föräldern i den falska tron att de fått veta något väsentligt om barnets skolgång
- de utger sig för att mäta kvaliteter som inte kan mätas på det sättet

Bedömning, återkoppling och utvecklande samtal ska äga rum hela skoltiden igenom. På skolorna idag ges personalen fortbildning i bedömarkompetens för att undvika så kallad inflation eller snedvridning på grund av exempelvis kön. På andra skolor uppmuntras barnen att leda förberedda utvecklingssamtal för att ta upp vad de har lyckats med och vilka brister och behov de känner inför sitt arbete. Ännu en metod är portfolion, där barnets skolarbete samlas och utvärderas några gånger om året då framsteg och bakslag förmedlas genom barnets egen text- och bildproduktion. Oavsett hur kvarstår faktum: bedömning, återkoppling och utvecklande samtal ska äga rum hela skoltiden igenom.

Föräldrarna är inte alltid nöjda med samtalen, och en vanlig uppfattning är att föräldrarna vill ha något de känner igen, alltså betyg. Ett alternativ är att ta kritiken mot illa genomförda samtal på allvar och iståndsätta pedagogerna att möta föräldrar och barn på ett sätt som låter kunskapen växa för alla. Det alternativ som Björklund alltid förespråkat är att märka upp barnet med en bokstav eller siffra. Han anser att det är lättare att förstå.
Det säger mest om Björklund, om han anser aktiv dialog vara svårförståelig...

För ett balanserat klargörande, läs de båda forskarna i pedagogik i DN!
Borgarna har aldrig brytt sig om vare sig pedagogik eller forskning, bara om sina egna malätna skolminnen och röstfiske hos osäkra föräldrar.
Socialdemokraterna har aldrig haft någon skolpolitik att tala om.
Det har Vänsterpartiet. Men i betygsfrågan håller vårt parti på att åka dit, där har opinionen urholkat förnuftet.
Det är bara att börja om från början igen.

Samhället finns

Att kristdemokraterna är emot jämställdhet lär väl inte förvåna någon. De anser valfriheten viktigare, och jag vet inte viken pedagogik som skulle få dem att ta in att det egna valet, mer eller mindre fritt, påverkas av såväl ekonomiska som statliga ingrepp. Emil Berg bloggar bra om detta.

Att låtsas som om samhället, dess övergripande strukturer och ett gemensamt ansvar är en medveten strategi från borgarnas sida. Deras vedervärdiga utstötning av fattiga och sjuka skulle aldrig gå hem om de inte lyckades få det att se ut som en lång serie av individuella val och interpersonella relationer.
När kristdemokraterna säger att ”familjen bestämmer” döljer de att det också är låga kvinnolöner och tillfälliga anställningar som bestämmer. När centerungdomen säger att det är du och arbetsgivaren tillsammans som sätter din lön låtsas de bort hela arbetsmarknaden, där starka intressen vill hålla den allmänna lönenivån nere, eller från facklig sida uppe.

Vi är alltid flera inblandade. Att bestämma själv är i ett högt specialiserat, globalt samhälle bakåtsträvarnas utopi. Det som retar mig värst är egentligen inte att alliansen tror på dethär, för det gör de inte. De driver det medvetet för att du och jag ska glömma bort vem som bestämmer. Eller som Olsson betalar skriver: att sudda ut politiken är alliansens enda chans.

Storstad och lycklig gata

Om du inte vet vad du ska rösta på, testa SvD:s valkompass. Gör den mig till vänsterpartist kanske den prickar dig också? Men varning för alla småpartier de tagit med i testet! Mitt andra bästa parti skulle vara Fi. Möjligt, rent åsiktsmässigt, men det skulle inte falla mig in att rösta på ett parti som själva spelar oförstående till sitt partis höger-vänster-ideologis . Alla deras förslag är vänster, men deras förmenta neutralitet kan i värsta fall kan leda till att de drar röster från de rödgröna och medverkar till att de borgerliga tar hem majoriteten i en kommun. Röster på småpartier är oftast bortkastade och ibland till och med farliga.

Risken med att spela neutral beskrivs träffande i bloggen Storstad. Socialdemokraterna har gått på myten om Stockholm som höginkomstparadis och försöker rätta sin politik efter det, vilket gör deras position obegriplig. ”Folk tycker inte illa om oss, de är inte rädda för oss, de är likgiltiga” skriver Storstad. Var rakryggade istället och tala om för väljarna varför det finns ett rödgrönt alternativ och vad det betyder för de fattiga.
- - -

Att komma ihåg hårdfakta om skattesatser och tak i socialförsäkringssystemen och för den delen olika gräsarter tycker jag är nästan omöjligt. Däremot sitter gamla schlagertexter från 60-talet inristade i hjärnan. ”Lyckliga gatan” är en av dem. Den som inte går att glömma sedan syrran och jag sjöng den för full hals i baksätet under långa regniga sommarfärder. Nu när Anna-Lena Löfgren är död kan du lyssna på den här. Med viss klistervarning!

Kulturkamp mot nationalism

Länge emotsedd är öppnandet av Fotografiska i Stockholm. Äntligen ett museum med fotoutställningar i världsklass! Att de redan fått 36000 kontakter på fejsan säger en del om efterfrågan. Annie Leibowitz inviger!

Tycker du konkret rättspoesi låter spännande? Är du upprörd över hur utsatta kvinnor och barn behandlas i det jämlika rätssamhället? Läs då åklagare Ingela Svensons debutbok Mannen har hatten. ”Urkraft ger energi” skriver Hallandsposten i sin recension. En intervju med Svenson om varifrån hon tar sitt ofta mycket skrämmande stoff finns här.

Många kulturevenemang lär det bli under Stockholms stads rojalisthysteri kallad Love (så det rimmar på Ove). Fina arrangemang som skulle kunna spridas jämnt över året brassas nu på inom loppet av ettpar veckor för att demonstrera den ofantliga betydelsen (för affärerna) av att Victoria Bernadotte gifter sig.
"Det är bara en hyllning till kärleken" bortförklarade kommunens företrädare i samband med debaclet med Liljevalchs försök att städsla poeter. Man frågar sig då varför varumärket för kärleken pryds av en krona? Jo, därför att detdär med kärleken visserligen används som hjärteknipande tema, men på hemsidan beskrivs firandet så här: ”Love Stockholm 2010 invigs med det årliga nationaldagsfirandet den 6 juni. Festen fortsätter sedan under två veckor och når sin höjdpunkt i samband med HKH Kronprinsessan Victorias och herr Daniel Westlings bröllop den 19 juni.”

Politik och poesi gillar politik och poesi.
Men firar inte nationaldag.
Och hyllar inte prinsessor.

Det är lite sent nu, men häng på ändå - Haga ska vara park!

Något i det underförstådda runt Greklands kris

Den grekiska krisen ska, som du redan förstått, lösas genom hårda sparpaket. Jag tvivlar inte på att sådana måste till i någon form, men att få mer pengar av EU mot att det nu är EU:s direktiv och räntor som ska följas låter inte som en framgångsväg för landet.
I den mån det finns något land. Eller om det endast återstår en sydösteuropeisk lydstat som tillslut bara har sina öar att sälja.

Det är något i det underförstådda runt Greklands kris som jag starkt ogillar. Vilka hyggliga människor som helst sitter och småskrattar åt hur det går när man ”inte jobbar”. Har de varit i Grekland på semester? Har de någonsin sett en grek som inte jobbar?
Priset för nedlåtande dumhet går till mänskan på tåget som sa att det beror på dendär mañana-kulturen.
Men imorgon heter ávrio på grekiska. Det är på inget vis ett spritt talesätt som betyder att skjuta upp det som ska göras. Om jag alls kan komma på ett allmänt grekiskt uttryck för när något ska göras så är det apops! ikväll!
Fast varför skulle vi som kan svenska behöva hålla reda på sådant, vi som redan vet hur det är.

Därför hajade jag till när någon bemärkt person – Assar Lindbeck? – efterklokt och grötmyndigt sa att EU inte passar för folk söder om Alperna. Yttrandet är precis vad jag väntat på, och väntat länge, eftersom jag vid tiden för den svenska folkomröstningen var övertygad om att EU är ett rasistiskt projekt. Sedan visade det sig att konsolideringen av likatänkadet prioriterades, eftersom EU i allra första hand är ett lönsamhetsprojekt.
Men nu börjar det bli dags att ovan- eller norrifrån ta ställning för eller kanske rentav emot de där människorna som vi förmodar ”inte jobbar”.

Läs Esbati. Han begriper ekonomi, det gör inte jag.
- - -
Men varför skrivs alla bloggar jag länkar till av bara karlar?

Lokalfrågan

Det är inte en gammal tradition att fira skolavslutning i kyrkan. Det är däremot en ganska ny tradition att årligen diskutera saken. Jag skrev vad jag hade att säga förra året och hänvisar i år till Alltid rött alltid rätt.

En fråga i det länkade inlägget är, varför kyrkan förväntas ställa upp med en vacker, dyrbar lokal till sekulära tillställningar? Det kan man fråga sig. Vad jag har förstått tar Svenska Kyrkan sitt uppdrag som folkkyrka på så stort allvar att vi är välkomna vem vi än är och i snart sagt vilket ärende som helst. Det är en vacker tanke - från kyrkans sida.

Det är en egendomlig tanke att slå sig ner i Guds hus utan att bry sig om Gud.
Det är en snål och inte särdeles demokratisk tanke att bygga skolor och rentav hela kommundelar utan en enda samlingslokal.

Skämtsamt, skrämmande eller sexigt går på ett ut

Centerns ungdomsförbund ska utmana socialdemokratin genom att bära grön lösnäsa. Efter detta illdåd måste Sahlin och Wedin snart vara bortskrämda. Clowner är ruskiga. Det finns folk som fått allvarliga barndomstrauman av dem.

I sin kampanj säger centerungdomen att de tror att jag vet hur mycket jag vill jobba och vilken lön jag vill ha. Det stämmer: jag vet precis! Det gör alla andra också. Var och en för sig. I centerungdomarnas värld finns inget samhälle, inga gemensamma intressen varken lokalt eller globalt. Där finns bara JAG. Jag som vet hur jag vill ha det.
Blir det så då?
Nej, för där finns en person till. Arbetsgivaren. Hen och jag ska bestämma tillsammans, säger centerungdomen. Hur får man ihop detta? I deras sköna värld av laglös egoism tänks Chefen överge sin invanda makt och börja fatta beslut två och två. Sannolikt i chock efter att ha hemsökts av gröna näsorna.
Medan verklighetens utsätts för lönefiffel i allt mer självtillräckliga multiföretag.

I filmen Mannen som slutade röka säger kvinnan att hon i sin nikotinabstinens låg med hela norska murarfacket. Centerungdomen nöjer sig inte med små sektioner, de kräver att få ha sex med den samlade kåren av LO, TCO osv.
Den som fortfarande tror att detta går att förstå kan beställa ett presskit.
I linje med centerungdomens språkbruk är det väl samma press-skit som du köper i lösnummer... eller menar de möjligen en liten necessär?
Med en liten men fasaväckande lösnäsa inuti.

Approximationer gör det roligare. Se där någon som kan clownbranschen!

Vårskriket

På morgonen ligger dimman i ridåer över åsarna och sjöarna

I alla hagar är vitsipporna tända mellan grandungar och granitblock

Denhär stackarn dog i vintras. Troligen av tristess. Annars skulle hon ha varit lycklig nu.

Framåt kvällen blir det första grillningen för året

medan björkarna börjar lövas

I döda fåglars sällskap

Våren är sen i år, det förbiflytande åvattnet luktar ännu bara is, inte järn, löv och insjö, och i sluttningen mot ån ligger en stor död svan. Hela långa halsen slingrar i de gula grästorvorna och vingarna är tragiskt och uppgivet utbredda, medan svanens buk är delvis uppäten av något ohygieniskt djur så att där är skum av frostigt blod och tarmar utslängda som grått snokbo.
Den döda svanen är besynnerligt upprörande och jag gnäller om att någon måste ta bort den, för inte vågar jag göra det själv och isåfall hur? Jag antar att man först förser sig med spade och skottkärra... men sedan - hur gör man när det kommer till verkställande?

Ska svanar begravas? eller hystar man ut dem medströms på något ställe där våra barn inte ska bada... så att liket flyter iland där något annat barn ska bada? Dålig idé. Lika dåligt att läggar svanas i soptunnan, den sopsorteringen finns bara inte.
Faktum är: som intellektuell har du inte lärt ett skit om ansvarstagande gravsed för mycket stor fågel.

En dag när jag som vanligt går nedåt ån och kollar vattenståndet, temperaturen och de uppdragna båtarna (och svanen, min fixa idé), kommer två småpojkar paddlande i kanaden­sare och går iland för att upptäcka. Jag frågar om de vill se något äckligt, vilket de på barns nyfikna vis förstås vill, så jga pekar mot kadavret. Pojkarna blir lite skakade och försöker hålla färgen.
- Varför är den död? frågar de.
- Jag vet inte, svarar jag som inte kan förstå varför någon är död.
- Men, vad dog den av?
Nej - även om jag har ett hum om sådant som balettens fonduer och EU:s tjänstedirektiv har jag inte den blekaste aning om vad svanar kan gå sta och dö av, lika litet som jag har löst problemet med vad man gör med dem när de nu har gjort det. Men den ene pojken förmodar: "Den kanske dog av sorg."

Jag drömmer mardrömmar om svanen och överväger att tillbringa sommaren på annan ort hellre än att simma ihop med de parasiter som ätit sig feta på rutten svan, jag har ofrivilliga återblickar på halsen slingrande i gräset och halvt upplösta näbben som blivit myrstack.
Men ettpar veckor senare är liket borta. Någon granne med bättre vetskap och redskap - och det har de flesta av våra grannar - har förbarmat sig över eländet. Kanske körde han upp den på skogen. Där ligger ju avlidna älgar och rävar utan att störa, inte för att jag sett så många men någonstans måste de ju ligga. Utan att störa.

Detta är ingen bildningshistoria. Jag lärde mig ingenting alls till nästa gång. Hanteringen av död svan vet jag lika lite om som förut.
Men på ett inre plan instämmer jag med den lille pojken som tänkte att: den kanske dog av sorg.

Publicerad 060422 som krönika på Estradpoesi

Vinsten mot samhället

Rosenberg är min favoritborgare – om han ens är borgerlig längre, han som idag försöker förklara för DN:s läsare att vinst kan vara en olämplig drivkraft för att erbjuda hög kvalitet på vissa tjänster. Med sedvanlig god smak undviker han att skriva skola-vård-omsorg, men det är bland annat dem han menar med att det finns ett ämne till konflikt mellan vinstintresset och samhällsintresset:
”Mot detta har hävdats att företag som alltför uppenbart låter vinstintresset gå ut över samhällsintresset med tiden förlorar sina offentliga uppdragsgivare och/eller sina offentligfinansierade kunder/patienter/klienter, och att ’marknaden’ därmed korrigerar sig själv. Ett sådant resonemang utgår från att verksamheter som barnomsorg och sjukvård i grunden är produkter på en marknad, vilket de i grunden inte är. Verksamheter som ytterst har till uppgift att upprätthålla grundläggande samhällsfunktioner måste ytterst kunna upprätthållas med andra incitament än ekonomisk vinst.” (min kurs.)

Rosenberg säger visserligen att ekonomiska incitament i många fall är nyckeln till utveckling och förnyelse. Men han räknar inte upp vilka de fallen är. Hans argumentation för alla de andra fallen är alldeles utmärkt. Han kommer också in på vad motreaktionen blir när de privatföretagarna inte sköter sig: mer kontroll...

Som ett rent apropå följer på nästa sida en debattartikel från SEKO:
Naivt att tro att marknaden kan ge alla full postservice.
De tar upp förslaget till ny postlag som lägger alla lösningar hos ”marknaden” och skriver:
”Seko anser att en postlags huvudsakliga funktion bör vara att säkra samhällsservicen. Regeringens förslag verkar i stället ha som huvudmål att öka konkurrensen, vilket framstår som i huvudsak ideologiskt motiverat.”

Den som till äventyrs tänkte avfärda artikeln med att facket talar i eget intresse, kan läsa om sista meningen. De som talar för snäva särintressen är de som skulle vara hela landets regering. De som inte ens kan se till att hela landet får post.

Trams

Såg du ohly i metro? Hur trevligt som helst, men blir det aldrig ett slut på idrottstramset? Finns väl andra folkliga kulturyttringar - schlager, falukorv, lotto, lisbet salander... Folket kräver omväxling!

Vänsterkongress 8: Nu är det slut!

Kongressens sista timmar består av alltmer otåligt röstande och en allt tröttare personal som städar undan. Som avgående programkommissionär hade jag inte längre någon uppgift att fylla, men hann istället med ett samtal med Lars Werner,
tidigare partiledare.

Werner ville få klart för sig hur mina band med släkten Duroj ser ut, och när vi rett ut stamtavlan påminde han om att det var minsann var han och min svärfar Stig Duroj som murade Stockholms Folkets Hus – det ni! Werner kom också väl ihåg Stigs bror Tord, min morbror, som Werner träffade på världsungdomsfestivalen i Rumänien år 1953, alltså tjugotre år innan Tord tog in mig i partiet.
Vi funderade båda över den tid som går och går, men plötsligt frågade Werner:
- Förresten, var det inte jag som begravde Stig?
- Visst gjorde du det, sa jag. Det var jag som begravde Tord.
- Det var som fan! sa Werner.

På så vis fick min sista partikongress inom överskådlig tid en värdig avslutning. Det var som fan! tål att sägas om det mesta jag varit med om hela denna tid vid alla dessa intensiva tillställningar. Många fester var det, och många begravningar har det blivit.

Det värsta var när jag efter bara ettpar mandatperioder röstades ut ur partistyrelsen utan att ha gjort något, bara sågs som en ointressant stockholmare som stod ivägen.
Det mest spännande var omröstningarna om K-et i partinamnet och om feminismen i partiprogrammet. Det ena försvann, det andra kom in.
Det bästa var att jag efter år av arbete dels definierade integration, dels var med om att skriva in även antirasismen i partiprogrammet.
Det dummaste beslutet var när vi råkade förstatliga all jord i ett alltför sent plenum. Beslutet revs upp dagen därpå.
Det roligaste var första gången vi valde Lasse till partiledare.
Det mest påfrestande var när journalisterna klättrade i kursgårdens äppelträd för att få en skymt av en nykter men sänkt Schyman.
Värsta kongressfesten åt vi paj på papptallrik i Södertälje. Den bästa valsade vi i Blå Hallen.
Vassaste mediakritiken var när en kamrat la ifrån sig tidningen med orden: Detdär är inte Aftonbladet. Det är en dödsattest.

Det var det inte. Vänstern lever och har hälsan, men nu får det räcka för min del. Nästa kongress följer jag via obegripliga nyheter.
Det var som fan!

Vänsterkongress 7: Vegetarisk mat, dålig kolumnist och bra politik

Den sista debatt jag hörde denna kongress handlade om stadgar och organisation. Låter det tråkigt? Jaså, men om jag säger demokrati och aktiv medverkan blir det strax lite roligare.
Organisationen är politisk. Metoderna vi använder är till för att öka medlemmarnas inflytande.

Ett förslag som något överraskande gick igenom var att vänsterns arrangemang i fortsättningen ska ha veg-mat som första alternativ och kött som möjligt tillval. Inte mig emot! – säger en som ätit trådig kyckling i tre dagar.

Mörtarna på Aftonbladet har inte nätpublicerat en osedvanligt klantig krönika av Melin. Därför kan jag inte via en länk påtala att hon dels behandlade vänstern med ytliga schabloner (vilket bara är en fråga om god smak, egentligen) och dels inte förstod eller ville förstå vad Josefin Brink sa i sitt anförande om integritet.
Utan länk får du tro mig på mitt ord. Men det ska man aldrig göra, så gå och leta i pappersinsamlingen som är rätta platsen för kolumnen i alla händelser.

Ohlys avslutande tal rockade röven av högerns kasinolirande. Hur många miljoner som privata privata ägare tjänat på att förskolorna i Stockholm slumpats bort och lägenheterna blivit handelsobjekt, det vill du inte veta. Men om du absolut vill, och vill höra en del klokt för övrigt. så finns hela talet här.
Dess sammanfattning var klassiskt enkel: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Lindahl har bra koll på läget.
Ekot berättar om Sahlins och språkrörens besök.

Vänsterkongress 6: Rödgrönt för hela Sverige

FÖR HELA SVERIGE står det på datorbilden över scenen. Det är 132 dagar kvar till valet, och ”tillsammans är man mindre ensam”, sa Lars Ohly när han inbjöd de rödgröna att ta plats.
De fick en stående ovation.

Sahlin klargjorde att hon avskyr de klyftor som spräcker vårt land. Vi måste klara jobben för att klara välfärden. Vi är tre partier som kompletterar varandra, men en av de saker vi har gemensamt är att vi aldrig under några omständigheter kommer att luta oss mot Sverigedemokraterna.

Oavsett vilken oro man kan hysa för samarbetet är detta en historisk situation. Somliga historiska situationer vill man inte uppleva, men denna hör till dem vi är glada att ha varit med om. ”I dethär fallet är det vår statsminister!” sa Alice Åström (nedan).

Wetterstrand läste en limerick med rimmet regering – rättvisesanering! Eriksson påtalade hur den ekonomiska krisen får borgarna att hoppas på att de ska återfå förtroendet, men ”att införa euron är väl inte det piggaste just nu”. Han var förbluffande rolig och raljerade bitskt med hela Alliansen.

Det kommer inte att bli lätt, framöver. Det kommer inte ens att bli lätt att vinna valet. Men en sak är säker: vi vinner det aldrig om vi funderar över svårigheterna. Alliansen som säljer ut våra tillgångar måste bort. För ett rättvist, hållbart Sverige.

Vänsterkongress 5: Vi har råd att skratta

Sista morgonen i ruggigt Gävle. Festen igår försiggick ute i Gasklockorna där femhundra högljudda personer sjöng och skrek. Skrek i kvardröjande diskussionsdyningar, skrek för att alls höras i den ekande lokalen, eller skrek av skratt åt Ronny Eriksson, kvällens gäst som kom med ståupppkomik och elaka visor i en skön förening av svensk arbetarklass och lite klezmer.

Varför sänds överhuvudtaget A-ekonomi? frågar sig Eriksson. Varje dag ska vi sitta där och titta på staplarna. Finns Nasdaq? Var ligger det? Programmet är inte för ekonomer, de kan redan detdär. Det sänds för oss – men i vems intresse?

En annan Erikssonfråga: De säger att Rosengren sålde Telia till svenska folket, men vem ägde det förut då?
Och dethär med demokratiskt underskott i EU – det är väl demokratiskt överskott det är, sa Eriksson, när man får hålla på och rösta och rösta och rösta, ända tills det blir rätt!
Ett gott skratt förlänger livet. ”Men har vi råd med det?” frågade Eriksson med tanke på en åldrande befolkning utan pensioner.
Igår kväll tog vi oss råd att ha roligt!

Mera skoj: Expressen presenterar våra ministerkandidater.
Och idag ska vi få storbesök i kongresshallen.

Vänsterkongress 4: Integritet!

Välfärd, jämställdhet och integritet var de tre renodlade teman som partistyrelsen ville ha i valpen. Kongressombuden lyckades genomföra flera ändringar: en skärpning av texten om Afghanistan, en mening om införandet av sex timmars arbetsdag, och ett helt nytt stycke om miljö och klimat. Inget ont i det, men det förvånade och oroade mig att flera ombud argumenterade för att få bort integriteten som prioriterat tema. De menade att den inte är så aktuell, eller att det rentav är fråga om trygghet. Det var också några som var inne på att vi aldrig ska betona något som är privat - inte ens om det är våra egna liv.
Josfin Brink från partistyrelsen har här redan tagit itu med nästa uppgift. I integritetsdebatten svarade hon bland annat att visst behövs den övervakning som ger trygghet, exempelvis alkotest på chaufförer. Men att idag finns det inte någon begränsning för vad som ska kollas och när. Arbetsgivarna kan begära in vilka uppgifter som helst och kontrollera personalen helt godtyckligt, vilket också har ägt rum. Till exempel den bensinmacksföreståndare som från sitt hem spanade in personalen och kommenterade deras kroppar. Flera ombud berättade också om krav på utdrag ur straffregistret när de söker alla möjliga typer av jobb, något som hindrar en person som haft en stökig ungdomstid att någonsin komma igen.

Ali Esbati, här med Helen Engholm, var en av fyra eminenta ordförander. Han hade att hålla reda på tjogtalet yrkanden varav en del överlappade och andra motsa varandra. När ombuden blev lite griniga på att inte få sitt förslag framfört som de tänkt sig bemöte Esbati det med ett lätt resignerat: Men det är inte jag som har hittat på alla motioner och yrkanden, det är jag som ska försöka klara ut vad det är ni ställer till!

Efter femtielva omröstningar blir valpens titel: Gemensam trygghet, individens frihet, en hållbar värld. Denna upplysning fick jag av Hanna Löfqvist via twitter, ett medium jag annars inte är särskilt förtjust i. Tack!

Framåt kvällen blir det kongressfest...

Borgarpressen har svårt att hålla reda på om vårt parti har gått till höger eller vänster. Tur att vi är med själva och har koll på läget - att det är skillnad på långsiktig vision och valstrategi. En som fattat är ledarskribenten i SvD som säger att om Ohly ser nöjd ut, ska ni bli oroliga!

Vänsterkongress 3: Frihet, stolthet

Vi börjar dagen med de unga och de gamla. Först Ida Gabrielsson, Ung Vänsters ordförande som gick till storms mot ungdomsarbetslöshet, bostadsbrist och diskriminering. ”Är det någon som ska skriva under på ett svenskhetskontrakt så är det Reinfeldt som har attackerat allt som var rättvist, jämlikt och bra i landet!”
Inom arbetarrörelsen är vi stolta över dem som gått före och trampat upp stigen för oss. Veteranen Britta Berg påminde oss om den tid då partikamrater internerades som säkerhetsrisker och rensades ut ur fackklubbarna, då barn till förtroendevalda mobbades under det kalla kriget och hur folk spottade på Ny Dag-försäljarna. Tack Britta för allt arbete du och dina jämnåriga har lagt ner för att hålla socialismen vid liv trots de dåliga exemplen österut.

Vill ni ha det som i Sovjet? var en fråga vi ofta fick höra innan murens fall. Nej, det ville vi inte. Men till skillnad från andra partier vill vi det fortfarande inte. Integriteten och rätten till ett privatliv är idag hotad inom EU. Rossana Dinamarca förklarade att det inte handlar om att ”ha rent mjöl i påsen” utan om att friheten beskärs eftersom övervakning och ingrepp i den personliga sfären blivit allt vanligare under 00-talet. Det handlar inte heller enbart om internet, utan om övervakningskameror och kontroller i arbetslivet.

Men på fotot nedan är Dinamarca upptagen med något helt annat, nämligen den förnämliga elektroniken under kongressen. Borta är de gula lapparna som vi förut sprang med fram till ordförandena för att begära ordet. Idag matar ombuden in sina yrkanden i datorer, pappersfritt och smart!

Här konkurrerar Politk och poesi med TV4 om att fånga den nyvalde partiledaren. Lasse är stolt, glad och nästan rörd över det stora förtroende han har, och firade valet med att läsa några gripande rader av Jenny Wrangborg för oss.

Se även Sjöstedt om kongressens sakfrågor. Han tycker inte heller Brors' analys är någon höjdare (se mitt förra inlägg)

Vänsterkongress 2: Återbruk

I DN:s papperstidning idisslar Henrik Brors gamla inbillade oförrätter när han påminner om att minoriteten inom vänstern fick uppmaningen "Stick och brinn" vid en tidigae kongress. Nu var det såhär: Den otrevliga åthutningen var en påhittad pratbubbla som en kvällsblaska klistrade på Ohly. Givetvis i avsikt att läsarna skulle tro att han sagt det. Resten av media var inte sena att haka på, och förfasa sig över ett åsiktsförtryck som alltså aldrig ägt rum.

Vi var allihop förbannade på tilltaget, vilket föranledde en kamrat att slutligen säga detdär barnsliga s-&-b från talarstolen. Visserligen med ordentlig källhänvisning, men ändå klantigt. För nu går det inte att beslå Brors med lögn. Bara med trist stil, eftersom han förstås vet vem som myntade uttrycket.
En dumhet blir inte bättre av att upprepas.

I nättidningen ser jag bara förhoppningar om kritik mot partiledningen. Förhoppningar som säkert infrias, eftersom vi som sagt är ett demokratiskt parti med både högt till tak och långt till golvet.

Broberg beskriver väl lugnet under kongressens första dag. Det är inte politiken vi är oense om, utan hur den ska prioriteras.

Vänsterkongress 1: Valpen och internationalismen

Vänsterpartiets första kongressdag öppnade ståtligt i Gävles illblå konserthus. Den största frågan för dagen är förstås valplattformen eller "valpen" som ska antas.

Förhandlingarna börjar med en oro för medlemsomsättningen. Vi måste bli fler, men partiet håller sig på runt 8000 medlemmar, fastän inte de samma.
Partisekreterare Anki Ahlsten tar oron på allvar, men var i sitt svar också tydlig med att det är distriktens ansvar att bygga partiet, värva medlemmar och välkomna dem som kommer. Det kan inte göras uppifrån av en styrelse eller arbetsgrupp.
Vår skickliga ledamot i EU-parlamentet, Eva-Britt Svensson, rapporterade om arbetet där. Hon har fått en parlamentarisk majoritet att ställa sig bakom att motverka könsbaserat våld och har fått ta emot Kvinnojourernas pris för årets kvinnogärning, ett pris som Eva-Britt ödmjukt säger sig dela med alla feminister i vänstern. När det gäller integritetsfrågor och kampen mot övervakningen var hon med om en demonstration inne i parlamentshuset, och en aktuell fråga som hon jobbar med är frigivningen av Dawit Isaak, där överläggningarna med Eritreas ambassadör fortsätter.
Den programkommission som jag nu avgår ifrån har färdigställt ett studiematerial till partiprogrammet. Se till att använda det! Vi kan erbjuda material för tänkande, men utveckla politik och ideologi måste medlemmar och medborgare göra själva.
Här kan viceordföranden Annika Cullberg andas ut efter att ha lämnat vår rapport. Vi väntar på middag och ser fram emot att programkommissionen ska vara en levande del i partiets idédebatt, som Cullberg sa.

Valpens rubrik är ”Gemensam trygghet, individens frihet – nystart för Sverige”. Bättre kan väl inte vår inriktning inför valet uttryckas? Partistyrelsens Kalle Larsson inledde sitt tal med att kommentera det faktum att nu är vi i full gång, och redan ligger i stort sett ALLT som ändringsförslag till valpen. Han poängterade att detta är typiskt för vårt parti och våra kongresser, där makten på demokratiskt vis ligger hos ombuden.

Elegant och slagkraftigt sammanfattade han sedan hur partistyrelsen resonerat om plattformen: Välfärden är beroende av att fler människor arbetar, och av ett ökat skatteuttag. Den viktigaste frågan är givetvis mänsklighetens överlevnad, på existensiellt lång sikt, men just nu handlar det om strategier för att uppnå det möjliga. Vi är mitt uppe i ett samarbete som vi ska göra det bästa av - vi som ändå vet att vi är det enda kämpande socialistiska och feministiska partiet i Sverige.

SvD, som inte riktigt förstått hur man gör när man samarbetar, fyller ett uppslag med att vänsterns väg skulle bestå av högersvängar. Då borde de väl vara glada då – men nej, det är klart att borgerskapet skulle föredra att vi tjurigt enögt vägrade att utgöra regeringsunderlag.

Ett fint inslag på kongressen är den långa raden av internationella gäster. De kommer från vänsterpartier från el Salvador till Vitryssland, från Finland till SydAfrika. Här talar el Salvadors Mirtala Lopez (med Francisco Contreras från partistyrelsen som tolk) om det viktiga i att lära genom internationalisering och inspirera varandra för en världsordning av samexistens mellan folken. Viva Vänsterpartiet, la luta continua!

Greker mot EMU

Vi är många som med vänskaplig oro följt, om inte den grekiska valutakrisen så i varje fall de grekiska upploppen. Vi är många som har varit där, som en gång var bekanta med kvarter och krogar runt parlamentet och Síndagma, och som har grekiska vänner som kan bekräfta eller förkasta: Såhär har det alltid varit i Grekland! Såhär har det aldrig varit i Grekland!

Samma röster ur folkdjupen har också förklaringen redo: Vi har blivit lurade av Europa! Vi greker är stora lögnare! Allt beror på att vi är med i EU! Allt beror på att vi aldrig fick vara fullvärdiga medlemmar i EU!

Utan att begripa mycket om valutor begriper jag en smula om EU. Ungefär så mycket som att det aldrig är särskilt klokt att sätta upp en norm för alla där bara somliga passar in. Prisstegringarna i Grekland strax efter inträdet i valutaunionen var för mycket till och med för en turist. Att sedan få höra att de ändå inte var tillräckliga är precis vad jag väntade mig. Inte av Grekland, men av EU.

Hade det varit bättre för Grekland att stå utanför valutaunionen? Inte vet jag. Det verkar vara bättre för Sverige. Vi har ännu inte fått upp arbetslösheten på europeisk nivå, även om vi är på väg.

Idag har det grekiska parlamentet antagit det sparpaket som för en upplånad nation borde ha varit på gång för länge sedan. Inte kommer folket att tacka parlamentet för det - men vildhjärnorna kan inte bära brandbomber till Bryssel. Bara till banken.

Moderat x 2

"Fattiga motiveras av ökad fattigdom, rika motiveras av höga bonusar - vi är alla olika”
Vad sägs om det som valslogan för gamla nya Moderaterna? Fler sådana härliga påhitt och påhopp hittar du hos Moderatprat på Alliansfritt Sverige.

Vill du skaffa dig än större anledning att häckla moderater, se Malmövänstern!

Nu blir det allvar av

Idag är jag inte rolig. Idag menar jag allvar. Idag gör jag en sammanfattning av TT:s sammanfattning av det rödgröna budgetförslaget. Kul är det inte. Men det är eller kan bli viktigt.

Inriktningen i oppositionens budget är att få fram fler jobb och säkrad välfärd. En tjugolapp i månaden kan gott och väl tas från oss som arbetar, vilket inte är mer än rätt för att ge sänkt skatt för arbetslösa och sjuka. Även a-kassan ska höjas. De rika får bekosta andra satsningar - som att återställa tryggheten i försäkringssystemen och höja kvaliteten i sjukvård och skola.

Det var Thomas Östros, Ulla Andersson och Mikaela Valtersson som presenterade budgeten, som är utformad så att nio av tio hushåll ska tjäna på den.

Hr Reinfeldt (som man skrev på hans tid) behagade i nyhetsreferatet raljera om att det skulle sitta ”en hemlig person i skogen som man kan ta pengar ifrån”. Eftersom hr Reinfeldt inte kan se att sitter en hel jävla överklass på våra axlar och snor oss på pengar och arbetsglädje genom att auktionera bort vad vi gemensamt har arbetat ihop.
Den hemliga personen i skogen är en enligt taxeringskalendern bekant skara som får avstå från omkring fyra miljarder i höjda förmögenhetsskatter.
Hr Reinfeldt är också orolig för företagandet, men i budgetförslaget sänks skatten för småföretagare med 2-3 anställda. Till och med LRF tyckte att det var kul, även om de inte hurrade för övrigt.

Vidare ska miljöskatten på kärnkraft och vattenkraft höjas, liksom koldixoidskatten. Det sistnämnda ökar förstås literpriset för bensin, så reseavdraget höjs för att underlätta för dem som har långväga arbetsresor i glesbygd. Men inte för mig som sitter i kö på Essingeleden! Jag och de som står ivägen för mig får istället betala trängselavgift från år 2012, och det gör jag gärna med en ny regering.

När vi tar över regerandet görs en besparing på två miljarder i försvaret, och avdraget för hushållsnära tjänster kommer att avskaffas.

Resultatet av denna politik blir 100 000 nya jobb, utbildnings- och praktikplatser.

Fler planer: en fördubbling av byggandet av bostadsrätter, och ökade resurser till kommunerna med 12 miljarder kronor och fortsatt rot-avdrag med klimatprofil. Låter ganska bra, va?

Vänsterpartiet har gått med på att göra eftergifter på skatteområdet för att få till en bra helhet med förbättringar för bland annat kvinnor.

Hur har reaktionerna varit? Att reaktionerna Svenskt näringsliv är negativa och LO positiva kommer kanske inte som en överraskning. Roligt att notera är att pensionärernas riksorganisation välkomnar satsningarna på pensionärer och stödet till kommuner och landsting.
För en sansad ledarkommentar! se Hanne Kjöller
För den mer humoristiskt lagda: se Homo politicus

Mobbad denna vecka

Kanske är jag utmobbad, vad vet jag. Hur som helst har jag regelbundet länkat till svd, dn och senast ekot, medan mitt bloggverktyg envist påstår att jag inte diskuterar några som helst intressanta nyheter.

Enligt egen uppfattning diskuterar jag alltid något intressant, länkat eller ej. Annars skulle jag inte blogga. Endast undantagsvis meddelar jag att jag äter yoghurt med bär och nötter till frukost.

Men den förment fria bloggosfären fungerar på gam-medias villkor, och hittills har styrverktyget hittat länkarna till deras per definition viktiga artiklar.

Men inte den senaste veckan. Så det är klart man undrar....

Leve leve leve 1 Maj

Vi var fler än tiotusen personer som hörde Ohlys 1 Maj-tal i Kungsträdgården i Stockholm. Ekot kommenterar: ”När man ser tusentals i vänsterpartiets demonstrationståg är det svårt att förstå att partiet stundtals ligger farligt nära riksdagens fyraprocentspärr.”

För en gångs skull lyckades de sätta ord på en stark känsla.

Ung Vänsters Ida Gabrielsson och en stolt partiledare tågar ut från Medborgarplatsen

Landets till ytan minsta kommun hänger förstås på, och är varken den minsta elle tystaste grupperingen

Några paroller:

Att sälja stöldgods är häleri / offentliga sektorn äger vi!

Halva makten / hela lönen!

Ropen skalla, arbete åt alla!

Ropen skalla, bostad åt alla!

Yalla yalla, muren ska falla!

Inga pigor åt överklassen / låt dom skura dom egna dassen!
Inga rasister på våra gator / fyll dom istället med bögar och flator!

Kronprinsessan i bostadskö / Hagaparken ska vara park!

Krossa USA-imperialismen!

Internationell solidaritet, arbetarklassens kampenhet!

Lika för alla är inte alltid rättvist

Nu ska det tas från de fattiga igen! Stadshushögern drar sig som bekant inte för det, och ser till att dra ned på det socioekonomiska stödet till skolor i fattiga områden. Ett stöd som skolorna är helt beroende av för att ge barnen möjlighet att lyckas.

Stödet används till nödvändig undervisning, främst i modersmål och svenska som andraspråk. Det används till förlängt öppethållande, så att det ända till kvällen finns personal och datorer till hands så att barnen kan sköta sina studier, även om de bor trångt eller inte har högutbildade föräldrar. En del av stödet går också till fritidsledare och öppen verksamhet, eftersom barnen i de här områdena vanligen inte tillbringar sin fritid med att skjutsas runt från den ena häftiga hobbyn till den andra.

Som exempel nämns Hjulsta skolor vars stöd minskat med två miljoner medan antalet elever ökat med 14 procent. Rektor på Hjulstaskolan uttalar sig och har helt rätt i sin kritik, utom när hon säger att de i Hjulsta har ett annorlunda uppdrag än andra skolor.
Nej! De har precis samma uppdrag. Men det krävs mer för att kunna fullgöra det.

Stockholms folkpartistiska borgarråd pekar istället på att skolpengen har höjts. ”Vi valde att lägga det lika över alla skolor istället” säger hon. Ja, det var just det. Detta är inte ett misstag, det är ett medvetet val. Och när det man har att välja på är att ge stöd åt dem som behöver eller att gynna dem som redan har, då kan man alltid lita på att borgarna väljer fel.

Se även Alliansfritt Sverige

Tradition och schablon

Hur förväntas vi se på den blivande drottningen? Att tidningar och jubileumsböcker hyllar tradition och schablon framgår av Tillemas intressanta artikel där hon tar upp tre nya böcker om Victoria Bernadotte. En består av Herman Lindqvists sedvanliga devota plattityder, en låtsas vara privat, och en skildrar oskuldsfulla kungabrudar genom tiderna.
Drottning Kristina sa: ”Det krävs större mod att gifta sig än att dra i fält” - och avstod från bådadera. Men hon var ju intelligent.

Artikeln visar att det inte går att skilja bevakningen av en blivande regent från bevakningen av en kvinna. (Se även Politik och poesi om Kleopatra.) Kronprinsessan måste vara vacker eller åtminstone ge intryck av att vara det, men inte utmananade. Hon förväntas förkroppsliga patriarkatets och heteronormativitetens dygder. Jämförelsematerial i Victorias fall är lillasyster, som får ta på sig rollen av världslig, sexig tjej vars liv är festligt eller struligt. Storasyster måste visa sig ämbetet värdig genom att vara pliktmedveten och duglig - och i de nämnda böckerna citeras mäktiga män som kan bekräfta Victorias förmågor och den paradox som krävs av henne: hon är pappas favoritmedarbetare, men hon måste alltid kunna luta sig mot den trygge fästmannen. En kvinna är aldrig något i sig själv.

Artikeln kunde gärna ha gått några steg längre i framförallt feministisk analys. Det enda intressanta med Victoria sammanfattar Tillema i slutorden: ”Victoriagestalten sänder uppfordrande signaler och manar till självreglering: Se ut si, var så!”
Bättre förebild kan patriarkatet inte få än denna unga kvinna, som under intryck av de primitiva sederna i Förenta staterna tänker låta sig ledas av sin far fram till altaret. Som man leder en ko till betäckning.

Mer kungligt rolig mediekritik i dystopin i Wahllöfs tevekrönika

För övrigt anser jag att Haga ska vara park

De kunde väl fråga först

Klart för moské i Rinkeby - det lät som en utmärkt idé så som partierna i Stockholms stadhus presenterade den. Men Vänsterpartiet var inte med på det. Varför?
Därför att det inom vänstern ryms ett flertal rinkebybor som är dödströtta på att aldrig bli tillfrågade vid rådslag, som de boende i andra stadsdelar vanligen blir.

Självklart behövs en moské. En böne- och samlingsplats för alla olika islamska riktningar, så som de kristna samfunden på en ort kan dela på ett kyrkobygge när de små träkapellen står tomma och de behöver samla krafterna. Men detta bygge har utlovats åt ett enda samfund utan förberedande dialog eller samordning av intressena.

Självklart är det mycket mer som också behövs i Rinkeby. Sedan de stora arbetsplatserna flyttades därifrån går det sämre för handeln. Om gallerian måste slå igen är vi tillbaka vid utgångsläget, med videouthyrning i källaren och livsmedelsbarack på fältet. Detta anser stockholmspartierna att man löser genom att fyratusen moskébesökare shoppar i centrum. Parkeringsplatser för fyratusen bilar saknas dock.

När rinkebyborna i vintras ockuperade sitt gamla förvaltningshus för att hindra rivning var det en stolt gest för det gemensamma. För möten, bostäder, ungdomsverksamhet, kultur och demokrati. Allt det som en gång var Rinkebys kännetecken. Men ockupanterna kördes bort, huset revs, och ett nybygge beslutades i rasande fart.

Den borgerliga majoriteten tror sig plocka mångfaldspoäng på detta oförankrade utspel. Men hur har Socialdemokraterna resonerat, de som alltid tidigare haft en stark bas i den gamla Rinkeby-solidariteten?

Se Stockholmsvänstern

Stockholmsbilder

Några stockholmska hus att uppskatta:

Dockskåpet i Bromma där du ser möbleringen i uterummen hela vägen upp!

En gång kollektivhus på Kungsholmen, ritat av Markelius. Enkelt och skönt.

Femtiotalets Vällingby. En årgång som står sig, även intill Wingårdhs eleganta galleria.

Gröndal. Det syns ju förresten.

Kistas nybrutalitet, en rak höger i synfältet.

Södertanten skriver varmt om Slussen - snörlivet eller svalget mitt i Stockholm som måste åtgärdas fastän ingen vet hur. Ett av förslagen är att avlägsna funkisrondellen och ställa ut monopolhus där utan att passera gå. Jag menar, så att ingen kan gå. Södertanten är av förklarliga skäl emot och flaggar för protest imorgon lördag.

Dansmuséet är bättre än Förbifarten

De rödgröna föreslår folkomröstning om Förbifarten, en utmärkt idé. I synnerhet som det ger möjlighet att sätta sig in i frågan bättre för sådana som mig som egentligen inte ser någon lösning på trafikskiten. En ny, två mil lång motorled över Mälarens kulturlandskap för 28 miljarder låter som megalomaniskt vansinne. Sitta i bilkö varenda dag är ett mer småskaligt, individuellt vansinne. Tron att det ska gå lätt och smidigt att under fimbulvintern pila iväg över länet på energisnåla spår med välfungerande vagnar låter just som tro. God tro.
Folkomröstningar är inte alltid mest demokratiskt, men de höjer alltid kunskapsnivån.

En ofta förekommande uppfattning är att de rödgröna bara förhalar om tiden, eftersom vi ändå förlorar. Kanhända. Men Jens Holm jämför med trängselskatten. Ett impopulärt förslag som segrade och där det varit glest med klagomålen.


De alltigenom blåa föreslår att Dansmuséet flyttar för att ge plats åt dem själva. Regeringen behöver huset under en renovering av Rosenbad, så konstsamlingar i världsklass kan väl maka åt sig.
Svårigheten med ett dansmuseum är att det inte går att ställa ut själva dansen. Det som finns är kostymer, kulisser, foton och video - och Dansmuséet har samlat sådant från stora delar av världen.
Målgruppen är smal. Därför är läget bredvid Operan en förutsättning för levande verksamhet. Den andra förutsättningen är utåtriktat arbete, något som Dansmuséet utför förnämligt. Här finns lunchservering, butik för musik- och dansvideo, seminariekvällar och lördagsaktiviteter som samba, afrikansk dans eller gamla folklekar för både barn och vuxna.
Mycket mer än så kan ett smalt museum inte göra, och på detta vis har Dansmuséet skaffat sig gott renommé.
Något som alltså kan försvinna lika fort om de färgsprakande dräkterna magasineras och lokalerna hamnar avsides.

Du som föredrar tåspets och kabukimasker framför Allians-regeringens utbredning runt hela Gustav Adolfs torg, gå in på Dansmuséets hemsida och skriv på namnlistan.

Som bekant finns det en namnlista till. Ty oavsett om monarkins anhängare minskar (SOM) eller är konstant (Sifo), måste vår nationalstadspark i Haga bevaras som fritt strövområde.
Haga ska vara park!

Det är inte ofta jag kommer upp i hela tre Stockholms-frågor i inläggen, eller hur, Stockholmsvänstern?

Inte fria

Finns det nåt sätt att få folk att sluta säga "friskolor"? Det heter fristående skola. Drömmen om företagens frihet från allmänhetens bästa är borgarnas - ren propaganda som t o m myndigheter har svalt.
Sluta genast!