Betyg eller kunskap?

Nu har den borgerliga regeringen genom två rekordsnabba så kallade utredningar lagt fram sitt förslag om betyg från skolår 6. Inte särskilt överraskande - de har sagt att de ska göra det. Den enda anledningen till att de inte inför betygssättning redan av ettorna är att en rödgrön regering skulle riva upp ett sådant beslut. Borgarna vill absolut inte ha en ny betygsdebatt. De är besatta av att få stämplingen genomförd.
Därför är det inte heller fråga om utredningar av kvalificerad art, det vill säga där underlag samlas in, forskningen konsulteras, argumentation tas fram och slutsatser dras. Denhär regeringen lägger ut beställningsjobb.

Felet med betyg har jag dragit igenom ett otal gånger i diverse debattartiklar:
- de styr undervisningen, den som pedagoger och barn gemensamt ska planera för att nå målen
- de innehåller ingen information som barn och förälder inte tidigare fått
- de ger inga råd för vägen framåt
- de är tämligen godtyckliga
- de kan ha negativ inverkan på barnets självkänsla
- de invaggar föräldern i den falska tron att de fått veta något väsentligt om barnets skolgång
- de utger sig för att mäta kvaliteter som inte kan mätas på det sättet

Bedömning, återkoppling och utvecklande samtal ska äga rum hela skoltiden igenom. På skolorna idag ges personalen fortbildning i bedömarkompetens för att undvika så kallad inflation eller snedvridning på grund av exempelvis kön. På andra skolor uppmuntras barnen att leda förberedda utvecklingssamtal för att ta upp vad de har lyckats med och vilka brister och behov de känner inför sitt arbete. Ännu en metod är portfolion, där barnets skolarbete samlas och utvärderas några gånger om året då framsteg och bakslag förmedlas genom barnets egen text- och bildproduktion. Oavsett hur kvarstår faktum: bedömning, återkoppling och utvecklande samtal ska äga rum hela skoltiden igenom.

Föräldrarna är inte alltid nöjda med samtalen, och en vanlig uppfattning är att föräldrarna vill ha något de känner igen, alltså betyg. Ett alternativ är att ta kritiken mot illa genomförda samtal på allvar och iståndsätta pedagogerna att möta föräldrar och barn på ett sätt som låter kunskapen växa för alla. Det alternativ som Björklund alltid förespråkat är att märka upp barnet med en bokstav eller siffra. Han anser att det är lättare att förstå.
Det säger mest om Björklund, om han anser aktiv dialog vara svårförståelig...

För ett balanserat klargörande, läs de båda forskarna i pedagogik i DN!
Borgarna har aldrig brytt sig om vare sig pedagogik eller forskning, bara om sina egna malätna skolminnen och röstfiske hos osäkra föräldrar.
Socialdemokraterna har aldrig haft någon skolpolitik att tala om.
Det har Vänsterpartiet. Men i betygsfrågan håller vårt parti på att åka dit, där har opinionen urholkat förnuftet.
Det är bara att börja om från början igen.