Visar inlägg med etikett Stockholm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stockholm. Visa alla inlägg

lördag, januari 05, 2013

Storstad VII: Stockholm då och nu

Storstadsserien avslutas förstås i den enda riktiga storstaden, Mälardrottningen eller Fjollträsk eller helt enkelt Ståckom som man säger. I gammalt och nytt.
Gavel vid Hornstull
och höghus vid Hornsberg
Modern passage vid Globen, och gammal passage vid Slussen



 

 
Vad de än hittar på - Gamla Stan må bestå!

 

 














Politik och poesi beklagar att bloggverktyget skapar komplikationer. Nu måste Picasa användas för att ladda upp foton, och det blir mest rörigt på sidan.

onsdag, oktober 24, 2012

Storstad I

Nu kommer fotoserien Storstad*...
Den börjar i den största stad vi har, staden av glas och järn - här stenstaden Stockholm
 Birkastans nyklassicism

 Husrader sedda från Karlbergs station

 Markelius ritade kollektivhuset på Kungsholmen. Där har Birgit Cullberg bott.

 
 Östermalm är Stockholms enda verkligt vackra stadsdel -

även om Vasastan bildar fascinerande mönster när man ser den som Karlsson på Taket gjorde, eller som här uppifrån Wennergren center

* Förort och Småstad har körts tidigare i Politik och poesi

onsdag, april 27, 2011

Förortsexposé i Storstockholm

Vad är en förort? Det är ett samhälle som ligger utanför ett större samhälle. Ändå är Sundborns by inte en förort till Falun. Djursholm däremot, en klunga villor i den lantliga delen av Danderyds kommun, är absolut en förort även om djursholmarna själva inte vill bli betraktade som förortsbor.
Det ville inte solnaborna heller när jag var barn. Solna var en stad, poängterades det.´Vilket inte spelar någon roll när staden ligger en bit västerut från Sankt Eriksplan och härbärgerar hela regionens genomfartstrafik. Solna är en så rejäl förort att den skaffat sig egna förorter, som Bergshamra eller Frösunda.
Aspudden har aldrig varit egen stad. Däremot vill aspuddingarna gärna ha det till att de bor i stan, eftersom stora delar av bebyggelsen är stadslik med gator och bakgårdar.

Om en förort är en plats där de boende säger att de inte bor i förort, är det inte så märkligt som det låter. Inte med tanke på de förnedrande föreställningar som knutits till begreppet. (Se gårdagens inlägg.)

Botkyrka är den konstigaste bofinken av alla, ty det är inte ens en ort. Kommunen är uppkallad efter sin vackert åldrade kyrka, och det är resterna av Tumba gamla stationssamhälle som med galleria och kommunhus ska föreställa centrum för en flock av satellitbosättningar; stugbyar eller höghus ute i skogen, tvivelaktigt sammanfogade av motorleder. En förort är det, men till Stockholm eller Södertälje?

Hur känner vi igen förorten? Ful, säger folk utanför. Det måste gälla Hagsätra förstås - för Huvudsta kan aldrig bli fult för den som tillbringade sin tonårstid där... Liksom i stan eller på landet är det minnena och mötena som gör platsen vacker, även om många förorter har gröna parker, badsjö och arkitektoniska pärlor.
Alla förorter är likadana, brukar folk också påstå. Inget kunde vara mer fel. Vällingby konstruerades som nytt område en halvtimme från innerstaden och hör till Stockholms kommun. Lilla Sundbyberg är egen kommun med samlad rutnätsbebyggelse och tät detaljhandel i stadskärnan. Helt olika i boende och förutsättningar, men båda är förorter.
Anhopningen av utslätade villor i moderattäta Täby har hög status, trots att det ligger nedgångna höghus i närheten av travbanan. Måttlig status men gott rykte har till exempel delar av Farsta (i Stockholm) och Vireberg (i Solna), tack vare välplanerade bostadsrätter i gedigna 50-talshus. Dåligt rykte men hög hipfaktor finner du i de trevånings betonglådorna i moderatglesa Tensta och Rinkeby, och på andra sidan Järvafältets kolonilotter finns Kista, med intensiv koncentration av kontorsarbetsplatser i futuristiska glashus utanför den stora gallerian. Årsta och Rågsved går tämligen obemärkt förbi, trots deras kulturhistoriska torg, medan det är nästan omöjligt att ta sig runt jättehusen runt Södra Station, de moderna kolosserna mitt på Södermalm, och sedan har vi jugendhusen i Midsommarkransen som mest liknar Birkastan... en förort kan se ut hur som helst.

Ändå går förorten att identifiera. Någonting i luften får oss att känna att vi inte är i en by eller stad.
”Under the blue suburban skies” som McCartney skrev i Penny Lane.
En aning om ständig förändring. Inte uppbrott, inte isolering, utan något däremellan. Inte framtidstro, inte nostalgi, utan något däremellan.
Det är vad förorterna är - mellanrummen, öppna åt alla håll.




- - -
Om du imponerades av Zarembas tendentiösa skolartiklar, läs en annan idéhistoriker idag. Samma slappa skolkritik världen runt!

fredag, april 22, 2011

Vår i Stockholm

Centralbadets trädgård.
En av de få små platser i Stockholm som jag faktiskt bryr mig om.



När jag gick i gymnasiet på Drottninggatan gick vi för att se de första gröna löven som alltid visade sig här. I värmen mellan husen, kanske rentav från det romerska badet, kunde späda löv skönjas redan i februari – då före växthuseffekten var vintrarna varmare.

Författarnas hus tillhör det enda fackförbund som jag verkligen önskade hade orsak att göra något för mig. Men de främjar bara redan främjade författare. Dock finns i markplan förträffliga Rydbergs krog.

Badet fick jag inte råd att besöka förrän jag kom upp mig i lönegraderna. Inuti är det som att simma i en kyrka.
En av de få små platser i Stockholm som jag faktiskt bryr mig om. Anonyma Norrmalm. Strindbergs gata, Centralbadets park.
Gröna löv, tritoner och delfiner!

lördag, november 20, 2010

Sedelärande berättelse eller skräckpropaganda

Idag fanns en sedelärande berättelse i morgonbladet. Berättelsen om hur det går för det lokala näringslivet när internationella storbolag släpps lösa. Politik och poesi har tagit upp det tidigare, och Fotolasse redogör för hela historien om hur det gått för de förortscentrum som Boultbee tilläts köpa när borgarna i stadshuset spelade krypkasino med vår gemensamma egendom.

Fotolasse hänvisar också till Skytte, som har en kolumn skräckpropaganda om hur illa det skulle ha gått om de rödgröna vunnit valet, en text som i många stycken är pinsam. Men det allra tråkigaste är faktiskt att Skytte har fiskat upp ett förmodligen autentiskt exempel på hur makt går före ideologi hos, i detta fall, socialdemokraterna. Skytte redogör för ett teveinslag där journalisten frågade hur Sahlin kan säga att det var fel på den politik som hon bara några veckor tidigare gått till val på, och S’ tidigare kommunikationschef svarade: Därför att man förlorade valet.

Att den politik som vinner val på något vis skulle vara ”rätt” politik är en ohygglig slutsats som kan göra vem som helst till rikskansler.

Borgarna har vunnit valet i Stockholms stad flera gånger i sträck. Därför är det rätt att de styr staden. Men blott därför, är det inte rätt att de låter skinna folket i förorterna.

fredag, maj 21, 2010

Kulturkamp mot nationalism

Länge emotsedd är öppnandet av Fotografiska i Stockholm. Äntligen ett museum med fotoutställningar i världsklass! Att de redan fått 36000 kontakter på fejsan säger en del om efterfrågan. Annie Leibowitz inviger!

Tycker du konkret rättspoesi låter spännande? Är du upprörd över hur utsatta kvinnor och barn behandlas i det jämlika rätssamhället? Läs då åklagare Ingela Svensons debutbok Mannen har hatten. ”Urkraft ger energi” skriver Hallandsposten i sin recension. En intervju med Svenson om varifrån hon tar sitt ofta mycket skrämmande stoff finns här.

Många kulturevenemang lär det bli under Stockholms stads rojalisthysteri kallad Love (så det rimmar på Ove). Fina arrangemang som skulle kunna spridas jämnt över året brassas nu på inom loppet av ettpar veckor för att demonstrera den ofantliga betydelsen (för affärerna) av att Victoria Bernadotte gifter sig.
"Det är bara en hyllning till kärleken" bortförklarade kommunens företrädare i samband med debaclet med Liljevalchs försök att städsla poeter. Man frågar sig då varför varumärket för kärleken pryds av en krona? Jo, därför att detdär med kärleken visserligen används som hjärteknipande tema, men på hemsidan beskrivs firandet så här: ”Love Stockholm 2010 invigs med det årliga nationaldagsfirandet den 6 juni. Festen fortsätter sedan under två veckor och når sin höjdpunkt i samband med HKH Kronprinsessan Victorias och herr Daniel Westlings bröllop den 19 juni.”

Politik och poesi gillar politik och poesi.
Men firar inte nationaldag.
Och hyllar inte prinsessor.

Det är lite sent nu, men häng på ändå - Haga ska vara park!

torsdag, april 29, 2010

Lika för alla är inte alltid rättvist

Nu ska det tas från de fattiga igen! Stadshushögern drar sig som bekant inte för det, och ser till att dra ned på det socioekonomiska stödet till skolor i fattiga områden. Ett stöd som skolorna är helt beroende av för att ge barnen möjlighet att lyckas.

Stödet används till nödvändig undervisning, främst i modersmål och svenska som andraspråk. Det används till förlängt öppethållande, så att det ända till kvällen finns personal och datorer till hands så att barnen kan sköta sina studier, även om de bor trångt eller inte har högutbildade föräldrar. En del av stödet går också till fritidsledare och öppen verksamhet, eftersom barnen i de här områdena vanligen inte tillbringar sin fritid med att skjutsas runt från den ena häftiga hobbyn till den andra.

Som exempel nämns Hjulsta skolor vars stöd minskat med två miljoner medan antalet elever ökat med 14 procent. Rektor på Hjulstaskolan uttalar sig och har helt rätt i sin kritik, utom när hon säger att de i Hjulsta har ett annorlunda uppdrag än andra skolor.
Nej! De har precis samma uppdrag. Men det krävs mer för att kunna fullgöra det.

Stockholms folkpartistiska borgarråd pekar istället på att skolpengen har höjts. ”Vi valde att lägga det lika över alla skolor istället” säger hon. Ja, det var just det. Detta är inte ett misstag, det är ett medvetet val. Och när det man har att välja på är att ge stöd åt dem som behöver eller att gynna dem som redan har, då kan man alltid lita på att borgarna väljer fel.

Se även Alliansfritt Sverige

fredag, april 23, 2010

Stockholmsbilder

Några stockholmska hus att uppskatta:


Dockskåpet i Bromma där du ser möbleringen i uterummen hela vägen upp!

En gång kollektivhus på Kungsholmen, ritat av Markelius. Enkelt och skönt.
Femtiotalets Vällingby. En årgång som står sig, även intill Wingårdhs eleganta galleria.
Gröndal. Det syns ju förresten.
Kistas nybrutalitet, en rak höger i synfältet.

Södertanten skriver varmt om Slussen - snörlivet eller svalget mitt i Stockholm som måste åtgärdas fastän ingen vet hur. Ett av förslagen är att avlägsna funkisrondellen och ställa ut monopolhus där utan att passera gå. Jag menar, så att ingen kan gå. Södertanten är av förklarliga skäl emot och flaggar för protest imorgon lördag.

onsdag, april 21, 2010

Dansmuséet är bättre än Förbifarten

De rödgröna föreslår folkomröstning om Förbifarten, en utmärkt idé. I synnerhet som det ger möjlighet att sätta sig in i frågan bättre för sådana som mig som egentligen inte ser någon lösning på trafikskiten. En ny, två mil lång motorled över Mälarens kulturlandskap för 28 miljarder låter som megalomaniskt vansinne. Sitta i bilkö varenda dag är ett mer småskaligt, individuellt vansinne. Tron att det ska gå lätt och smidigt att under fimbulvintern pila iväg över länet på energisnåla spår med välfungerande vagnar låter just som tro. God tro.
Folkomröstningar är inte alltid mest demokratiskt, men de höjer alltid kunskapsnivån.

En ofta förekommande uppfattning är att de rödgröna bara förhalar om tiden, eftersom vi ändå förlorar. Kanhända. Men Jens Holm jämför med trängselskatten. Ett impopulärt förslag som segrade och där det varit glest med klagomålen.


De alltigenom blåa föreslår att Dansmuséet flyttar för att ge plats åt dem själva. Regeringen behöver huset under en renovering av Rosenbad, så konstsamlingar i världsklass kan väl maka åt sig.
Svårigheten med ett dansmuseum är att det inte går att ställa ut själva dansen. Det som finns är kostymer, kulisser, foton och video - och Dansmuséet har samlat sådant från stora delar av världen.
Målgruppen är smal. Därför är läget bredvid Operan en förutsättning för levande verksamhet. Den andra förutsättningen är utåtriktat arbete, något som Dansmuséet utför förnämligt. Här finns lunchservering, butik för musik- och dansvideo, seminariekvällar och lördagsaktiviteter som samba, afrikansk dans eller gamla folklekar för både barn och vuxna.
Mycket mer än så kan ett smalt museum inte göra, och på detta vis har Dansmuséet skaffat sig gott renommé.
Något som alltså kan försvinna lika fort om de färgsprakande dräkterna magasineras och lokalerna hamnar avsides.

Du som föredrar tåspets och kabukimasker framför Allians-regeringens utbredning runt hela Gustav Adolfs torg, gå in på Dansmuséets hemsida och skriv på namnlistan.

Som bekant finns det en namnlista till. Ty oavsett om monarkins anhängare minskar (SOM) eller är konstant (Sifo), måste vår nationalstadspark i Haga bevaras som fritt strövområde.
Haga ska vara park!

Det är inte ofta jag kommer upp i hela tre Stockholms-frågor i inläggen, eller hur, Stockholmsvänstern?

måndag, april 05, 2010

Exotica

Bästa stockholmsskildringen? Biblioteksbesökarna har fått nominera romaner, poesi, serier och sånger, och röstar sedan mellan de föreslagna. Till min stora glädje hittade jag Exotica av Helena Duroj, mellan Bo Bergmans klassiska Månsken på strömmen och Bodil Malmstens skräckscenario Bakom centrumen bland summa tio lyrikalster.

Exotica ingår i Rinkebysvit (-98) som finns att låna/beställa på bibliotek.

Världskonferens
konferensvärd
guidad tur i multikulti
extrem lunch ingår
i bildproduktionen:
une salade pärlband tequila sunrise
Handelsresande i identiteter
for a few euros more

Kulturlandskapets kulturalisering
smältdegel och separator
vi flaggar med barnkör
i Folkens hus
Nobelpristagaren skrattar
Fredspristagaren gråter
Invandrarmininstern sjöng we shall ///
barnkören boffar i källaren
overcome ???
Alla hälsar hälsa alla
inom statsministerns planetbana

Vänskapliga
Sällskapliga
Säljbara
nyttjar vårt staccato
Hår & Lår AB under kameran

när ni kommer
expressssssss
Teve 1, 2, A B C:
”rånarna försvann i riktning mot Rinkeby”
på en väg som går till Oslo
”här vill ingen bo”
i en regnbågsby
”en bomb som hotar att brisera”

ja jag minns,
det var ju på Axbyplan

- - -
Biblioteket blogg apostroferade sina gästpoeter såhär
Vi har hela listan - de nominerade i DN

tisdag, mars 30, 2010

Poesi och spel

En av alla möjliga kombinationer utspelas
i en cell i palatsets källare
biljard och slamfinal

Geometrins bågar, röd och vit över grönt
i spinn
Aritmetikens poängblock efter ord på scen
spänning

Här är alla spelare, stötiga lirare
poetjävlar, bollrullare
klacketiklack
en tango av ansikten

Nu på torsdag - SKÄRTORSDAG - utkämpar slampoeterna i Stockholm norra kampen om de fyra platserna i SM Poetry Slam som i år går i Uppsala. Åtta män och två kvinnor har gått till final, men chansen finns fortfarande att det blir jämnt i SM-laget.
Lokalen är i källaren till Biljardpalatset, St Eriksgatan på Kungsholmen. Fantastisk miljö! Klockan 19 startar det.

måndag, mars 22, 2010

Stockholm berättar, kväll med poesi


Stockholm i mitt hjärta? Knappast. Staden har blivit en vana och mitt förhållande till vanor är ambivalent.

Östermalm, den enda riktigt vackra stadsdelen när det gäller arkitektur och mode.
Hippa Södermalm och kvasi Vasastan. Sången i Gamla Stan.
Pompösa Kungsholmen med sina offentliga byggnader och oändliga kajer.
Norrmalm, en så anonym stadsdel att den nästan inte finns. Ändå tillbringade jag en del av min ungdom där, i kvarteren från Dalatrappan och runt gamla Balettakademien på Västmannagatan, upp till blåsiga tråkiga Odenplan, tillbaka nedför Drottninggatans norra del och in på de lustiga smågatorna vid Centralbadet. En viss tillgivenhet finns kvar, och har jag något Stockholm i mitt hjärta är det kanske här. Men märkvärdigt som stad är det inte.

Och så kringadresserna. Många omfattar Aspudden och Farsta med samma hängivenhet som jag ägnat Rinkeby.

Stockholm berättar är ett arrangemang på Kungsholmens bibliotek nu på torsdag kl 1730. Poeterna Annika Brink, Helena Duroj, Jonas Edström och Jane Morén läser stockholmspoesi ur egna verk. Det blir också öppen scen när du kan läsa själv ur medhavd poesi.

VÄLKOMMEN!

onsdag, februari 10, 2010

Från Stockholmsvänstern till Vancouver

"Att bo i hyresrätt måste uppvärderas till det frihetsboende det egentligen är.” Så skriver Stockholmsvänstern som har flera långtgående förslag på hur inflytandet ska öka och standarden höjas i vår egen takt i de allmännyttiga bostadsområdena. Ett bostadsprogram skrivet väl i medvetande om att det också finns folk som inte vill sitta i ständiga grannsamråd om hur buskarna ska planteras.

I gårdagens understreckare fanns också tankeväckande läsning om stadsutveckling. Skyskrapeivrarna i Stockholm fick lära sig att vitaliteten och pulsen i höghusstaden nummer ett, Manhattan, uppstod på gatan, på övergivna p-platser eller i de slitna kvarterens orenoverade loft.
Ingen gillar en nergången stad. Men det var faktiskt tillgången på små billiga lägenheter som drog konstnärerna och hantverkarna till New York. Liksom till Kreuzberg i Berlin, och för mycket länge sedan till Montmartre i Paris.

Inte så att skyskrapor skulle vara fel. De har sin strama elegans där de passar in, eller där de krävs på grund av utrymmesbrist. Men att som "stureplanscentern" inbilla sig att internationellt storstadsliv uppstår ju fler människor som befinner sig framför en dator trettiosex våningar upp i luften är bara löjligt.
Dessutom utmärks inte Manhattan av någon flott glassighet. Så sent som i slutet av 90-talet var det slitet, skitigt och trångt. Elnätet och ventilationen var av Istanbuls standard. Tunnelbanan slingrade genom svarta mullvadshål. Flatiron building eller Dakota är vackra, men de är ju så att säga ovanför.
Den som vill in i den glänsande hägringen av skyskrapor där glasväggarna bara återkastar skenet av varandra i upprepade reflexer, bör vända sig till Vancouver. Den som vill se en stad i science fiction där det mänskliga blodomloppet låsts i metallrör och glaskolvar borde ha sett Paris-förorten la Défense på 80-talet. Detdär är redan gjort - varför göra om det?
Tänk er en levande stad. Hyresrätter som frihetsboende för barn, gamla, poeter och livsnjutare.

Stockholmsvänstern gör numera också sammanställningar av vänsterbloggar - väl läsvärt!

- - -
”Oskakad hand är ett dåligt skäl” skriver Alltid rött, alltid rätt. Det handlar om mannen som vägrades a-kassa för att han vägrade skaka hand. Jobbsökeriet ska ju vara en golgatavandring av förödmjukelse så att de arbetssökande inte får för sig att de är nåt.
I DN skriver Kjöller klokt om att det faktiskt endast är kvalifikationerna för jobbet ifråga som ska vara avgörande. Inte din klädsel eller ditt uppträdande, såvitt de inte är nödvändiga för att kunna fullgöra uppgifterna.
Men i verkligheten vet vi att anpassligheten ständigt firar nya triumfer.

söndag, september 20, 2009

Stockholm, så såg jag dig åter

Stockholm, så såg jag dig åter!” utropade Ulf Lundell i Jack, åtföljt av ettpar sidors lovsång av stadens skönhet och vanvettighet. Min littera­turlärare på lärarhögskolan utnämnde stycket till ”en av de klassiska skildringarna, en som man kommer att referera till, dagens Strindberg eller Söderberg!”

Stockholm, så såg jag dig åter. Dina jämngrått pompösa fasader, dina ödsligt dammande parker, dina inlåsta vatten.Dina likriktade kaféer, dina pinsamt trendsensitiva butiker, och din bypolitik à la tupp på gödselstacken som tvärs över parti­gränserna försöker bevisa att huvudstaden är bäst i världen, likgiltigt på vad så länge det myntas på hemmagjord engelska.
Stockholm är vackert, det har upprepats av så många turister och författare att det blivit sant. Staden håller sig på en viss nivå av banal estetik. Iallafall i vissa vinklar. Stå på en kaj eller bro och se Söders höjder i motljus och Stadshustornet i solljus - det är fint. Bäst syns det från ett tåg som just lämnat Centralen i riktning söder, på väg mot till exempel Malmö.
Stockholm är vackrast i Gamla Stan. Holmen är inte stor, men vacker, åldrat präglad, surrande av utdöda fotsteg från Hansan, Baltikum, upplysningen, och Bellmans alla avfärder mot Djurgår­den. Ja, Gamla Stan sjunger. I en hel kvart, sedan har du gått runt den.

Stockholm i annalkande november är en social katastrof. Gråviolett, suicidal. Försenade pendeltåg och förbenade väntare med drypkall imma i fuskpälskragen, under molntäcken som vi önskar faktiskt kvävde oss en gång för alla.
Stockholm i februari är livsfarlig, då vanligen stressade storstadsbor måste hönstrippa över trottoarernas istäcken, med skräcken för benskörhet svettandes ur varje por.
Stockholm i november luktar depression, i februari ångest. Bästa tiden på året är juni, då Stockholm luktar hormoner och helium.

Stockholm så såg jag dig åter! Dina ultrauttråkade medborgare som finner det normalt att köa till triviala trottoarserveringar för att uttryckslöst låta sig störas av dina sanslöst talanglösa gatumusikanter. Dina skyltfönster och departement, depar­tement och skyltfönster - departementala fönsterskyltar för maktgalna varuhus och säljbara kanslihus sammanblandade till blank och härdad ytfärg. Din infrusna tystnad, ditt menlösa snack, din ambitiösa position av fixstjärna i ultima thules provinsiella självgodhet.
Stockholm, en stock i vattnet, ett hinder för flödet. Slussen är låset. Ingen ska in, ingen ska ut, inget ska hända. Stockholm ska fortsatt mala sin meningslöshet.
Ja, just var det jag åter såg dig.

Texten publicerades på www.estradpoesi.com 060820

fredag, september 04, 2009

Däckad i snön

Kan någon förklara för mig?
Det hotas med förbud mot dubbdäck i Stockholm. Dubbdäck skadar gatubeläggningen och släpper loss myriader av skadliga partiklar. Dessutom behövs de inte. Det finns ingen snö på Stockholms gator.

Nej, just det. Och folk kör förstås bara bil inom sin egen area. Stockholmare kör dubbfritt i slasket i sin egen stad medan norrlänningarna travar fram med dubbar på sina skogsvägar av hårdpackad snö som inte tar skada och inte frigör några partiklar. Alla glada?
Nej, så någon kanske kan förklara det för mig?
Är det tänkt som att var och en ska hållas inom socknen, som på medeltiden?

Om nollåttorna ska göra en tripp norrut, ska vi då skifta däck i Sala? Om norrlänningarna behöver ta sig in i Fjollträsk, ska de då ställa bilen vid en infartsparkering nånstans vid Ulriksdal?

Men allra viktigast att komma ihåg är att det finns glesbygd inom Stockholms län. Den som i Vallentuna eller Dalarö skottar fram sin bil på morgonen för att åka till jobbet i city ska alltså livsfarligt jazza fram i snöglopp och på isbark för att en timme senare skona innerstans gator?

Jag ger mig tusan på att det i själva verket är gatuunderhållet det handlar om. Att de där partikelmolnen är uppfunna senare för att få med miljövännerna.
Inte ska stadsbarna behöva dö i astma, nej hellre kör vi ihjäl lantbarna…

Fast det är tänkbart att någon kan förklara det för mig.

torsdag, november 27, 2008

Dagens samhälle

I Dagens samhälle räknar Lena Hörngren upp de politiska partierna och var i landet de har starkast underlag. Alla riksdagspartier utom ett. Gissa vilket.
Det beror inte på att Vänsterpartiets väljarstöd skulle vara jämnt utsmetat i landet och fullkomligt ointressant. Det beror på att hon inte har lust att skriva om Vänsterpartiet.
Det är hon i sin fulla rätt till. Men det är mörtigt, och journalistiskt svagt.

Vad journalistiken i övrigt beträffar lyckas hon i ledartexten inte presentera någonting som helst av intresse angående skillnaderna stad-land, regionalpolitiska behov och spänningar, storstaden som utsugare eller syrepump. Nej, hon skriver att stockholmarna är många och krävande. Se det var något att reflektera över!

lördag, juli 12, 2008

Cool!


Farväl till Stockholm
stan där till och med fåglarna
har attityd

torsdag, juli 10, 2008

Under Stockholms broar


Stockholms stadsmuseum kan man under sommaren se en bild som ser ut ungefär såhär, som denna jag tog någonstans under Slussen.
Bilden på muséet är fotograferad av Andreas Feininger, "en av de ledande arkitekturfotograferna" och avbildar ett brospann i svartvitt.
Skönheten i Stockholm finns på udda platser.

söndag, maj 18, 2008

Hus i stan

Det sägs att Stockholm, förutom Östbergs stadshus, Asplunds bibliotek och Celsings kulturhus, saknar intressant och vacker arkitektur. Utan att vilja ge efter fallokraternas åtrå till monument kan jag ändå till stor del instämma.
Men Vällingby är isåfall ett lysande undantag. Från 1950-talets samlingslokaler kring bio Fontänen med sin neonskylt... till 2000-talets djärva, blänkande modehus.

Ta en tripp till Vällingby så länge det fortfarande är fräscht. Till skillnad från 50-talsbyggena tror jag inte modehuset håller för slitage.




fredag, februari 22, 2008

Lilla globala Stockholm


Den globala staden* av Ulf Stahre var en oväntad och varmt välkommen läsupplevelse. Antagligen är den inspirerad av Mike Davies’ epokgörande Los Angeles-bok, fast inte lika häftig – eftersom Stockholm tack och lov inte är fullt så häftigt som metropolen därborta.

Stahre visar på gemensamma drag i de internationella storstädernas utveckling, en spiral av segregering, gentrifiering och polarisering. Är du intresserad av galleriornas genomslag? av vagnborgarna i Berlin? eller mer allmänt av Platsens Betydelse? Då finner du något i denna bok. Är du intresserad Stockholms nedrivning och uppbyggnad finner du massor; en angelägen nutidshistoria på stadsdels- och folkrörelsenivå.
Här får vi perspektiv på Klarakvarter, almar och reclaim-fester. Här ser vi likheterna mellan storpolitikernas fallokratiska glassbyggen, och skillnaderna mellan byalag, lobbygrupper och autonoma aktivister.

Gillar du Stockholm kan du fördjupa er relation. Medan jag som ogillar stan fick ett sammanhang där den platsar.
Varning! Om du avskyr 08-or i allmänhet riskerar du att du får viss sympati genom denna bok.


*Den globala staden är publicerad av Atlas akademi/Agora och säljs på Bokus