Tradition och schablon

Hur förväntas vi se på den blivande drottningen? Att tidningar och jubileumsböcker hyllar tradition och schablon framgår av Tillemas intressanta artikel där hon tar upp tre nya böcker om Victoria Bernadotte. En består av Herman Lindqvists sedvanliga devota plattityder, en låtsas vara privat, och en skildrar oskuldsfulla kungabrudar genom tiderna.
Drottning Kristina sa: ”Det krävs större mod att gifta sig än att dra i fält” - och avstod från bådadera. Men hon var ju intelligent.

Artikeln visar att det inte går att skilja bevakningen av en blivande regent från bevakningen av en kvinna. (Se även Politik och poesi om Kleopatra.) Kronprinsessan måste vara vacker eller åtminstone ge intryck av att vara det, men inte utmananade. Hon förväntas förkroppsliga patriarkatets och heteronormativitetens dygder. Jämförelsematerial i Victorias fall är lillasyster, som får ta på sig rollen av världslig, sexig tjej vars liv är festligt eller struligt. Storasyster måste visa sig ämbetet värdig genom att vara pliktmedveten och duglig - och i de nämnda böckerna citeras mäktiga män som kan bekräfta Victorias förmågor och den paradox som krävs av henne: hon är pappas favoritmedarbetare, men hon måste alltid kunna luta sig mot den trygge fästmannen. En kvinna är aldrig något i sig själv.

Artikeln kunde gärna ha gått några steg längre i framförallt feministisk analys. Det enda intressanta med Victoria sammanfattar Tillema i slutorden: ”Victoriagestalten sänder uppfordrande signaler och manar till självreglering: Se ut si, var så!”
Bättre förebild kan patriarkatet inte få än denna unga kvinna, som under intryck av de primitiva sederna i Förenta staterna tänker låta sig ledas av sin far fram till altaret. Som man leder en ko till betäckning.

Mer kungligt rolig mediekritik i dystopin i Wahllöfs tevekrönika

För övrigt anser jag att Haga ska vara park