lördag, juni 05, 2010

Glad men inte stolt

Dags igen att fira en konvention och vara stolta över något vi inte har gjort själva. Till och med Vänsterpartiet deltar i nationalistiska firanden genom att hålla tal om internationell solidaritet. Kanske eller kanske inte är det bättre än att vara hemma och sura.

Att nationaldagen blev helgdag var resultatet av en undermålig utredning där premissen var att dagen ska bli helg. Beredningen bestod i jämförande studier av almanackan för att inte såra de kristna och för att minimera den arbetstidsförlängning det under alla omständigheter innebar. Motivtexten var på cirka en sida. Den gick ut på att 1) om alla andra får så ska vi också, och 2) Sverige har mycket vi kan vara stolta över, såsom idrottare och jämställdhet.

Fel. Sverige har mycket vi kan vara glada över. Men stolt är man över det man uträttat. På den globala arenan ger det vissa fördelar att vara född i Sverige, men var du än föds är det inget du åstadkommit själv - och jag undrar faktiskt varför det skulle ha varit så gräsligt att födas i exempelvis Frankrike eller Canada?
Jag menar, de behöver ju inte vara så dåliga även om vi är bäst?
Nu har nämligen en tankesmedja visat att när de adderar 16 tunga index blir Sverige bäst i världen. Mätningarna handlar om konkurrenskraft, demokrati, miljö, mänskliga rättigheter med flera parametrar och jag betvivlar inte att de stämmer. Jag bara undrar på vilket sätt du, jag, Jimmyponken, Bingo-Loket, gamla fru Pettersson i 69:an och alla Kanins släktingar och vänner har bidragit till detta?

Idrottarna? Inte med ett hantellyft har jag medverkat till deras blygsamma framgångar.
Jämställdheten? Den jobbar jag med snart sagt varje dag. Men inte går jag ut på stan och viftar med flaggor för att jag lyckats få in en halvsida genusanalys i en kommunal tjänsteskrivelse.

Den svenska naturen då? Det handlar om kärlek, varmt och djupt känd. Om det däremot är stolthet du känner över vad inlandsisen och Golfströmmen gemensamt har åstadkommit, då lider du av grandios självmaximering.

De som försvarar nationaldagen gör det av det bakvända motivet att den inte alls behöver vara nationalistisk! Nähej – men nu heter den som den heter. Och det tog knappt en kvart efter beslutet att göra den till helg innan extremisterna marscherade, med all rätt stolta! Det var de som drev opinionen så långt att de fick sin egen dag tillslut.

Ungdom mot rasism och de politska ungdomsförbundenska fira nationaldag genom att via en manifestation ta den tillbaka från nationalisterna. En hedervärd uppgift som de förvisso kan vara lite stolta över. Men de hade inte alls behövt ta tillbaka något om deras respektive moderpartier (utom V och Mp) avstått från att instifta den -självförhärligandets helg.

4 kommentarer:

Johan sa...

Jag är stolt över mitt ursprung, min identitet. Över mina föräldrar och mina förfäder. Jag är stolt över att de bidragit till att Sverige är ett ganska bra land att leva i. Jag är stolt över att mina föräldrar har uppfostrat mig på ett typiskt svenskt sätt. Jag kan inte komma till en annan slutsats än att jag är stolt över att vara svensk.

Sedan att det finns människor som ser det som kontroversiellt att tala om stolthet i samband med sin nationalitet får man väl leva med.

Erik sa...

Helena..Du har allvarligt talat en skruv lös. Det är inte en slump var en människa föds. Vi dimper liksom inte ned med storken.
Sverige är till största delen uppbyggt av etniska svenskars blod, svett och tårar.
Ni bolsjeviker kan aldrig ta ifrån svenska folket sin stolthet över sitt land, ursprung och värderingar hur mycket propaganda ni än vräker ut.
Jag lider med dig i din rotlösa kalla tillvaro.

peterlarson sa...

Du har helt rätt. Att först skapa något som heter "National-dag" och sedan påstå att man inte skall vara "nationalist", det är svårt att få ihop liksom.

Man ska vara stolt över att man gjort något bra och över något som är bra. Och om alla länder i världen som firar nationaldagar är stolta över just sitt eget land så borde ju alla länder vara bra länder.

I så fall är ju hela världen bra och det finns ingen anledning att vifta med just sitt eget lands flagga på varje geografiskt inritad plätt på världskartan.

Sverige är verkligen inget dåligt land. Frågan är om det alls finns "dåliga länder". Men det finns bättre och sämre regeringar och det finns bättre och sämre människor som bor i alla dessa länder.

Man skall kunna få vara stolt, absolut. Men så länge vi som människor inte direkt kan vara stolta över vår art, globalt, så skulle vi kanske börja i den änden innan vi börjar vifta vilt med blå-gula, stjärnbeströdda, röda, gröna eller vilka flaggor som helst och istället försöka att vara stolta över vår lilla planet och alla oss som lever här.
Det är en bit kvar innan vi kan vara det.

Anonym sa...

-Jag är så glad att jag är den jag är
för det är ju bara jag-som är det!Typ!
Nationaliteten har inget eller mycket
lite inverkan på resultatet o landet man
bor i-ännu mindre.
Jämställdheten i dagens samhälle är ett
experiment o framtiden ger svaret.
Sexton tunga index på vågen gör landet
Sverige till det bästa-allt enligt en
tankesmedja.En svensk smedja?
Miljön-har man glömt Östersjön?
Demokrati-den är bara skenbar-förljugen.
Konkurrenskraft-beroende av hälsa o status.I synnerhet i dag.
Mänskliga rättigheter-romer utvisas bla.
-Jag är så glad att jag är född..ho..ho!
Gladiatan