Vänsterkongress 3: Frihet, stolthet

Vi börjar dagen med de unga och de gamla. Först Ida Gabrielsson, Ung Vänsters ordförande som gick till storms mot ungdomsarbetslöshet, bostadsbrist och diskriminering. ”Är det någon som ska skriva under på ett svenskhetskontrakt så är det Reinfeldt som har attackerat allt som var rättvist, jämlikt och bra i landet!”
Inom arbetarrörelsen är vi stolta över dem som gått före och trampat upp stigen för oss. Veteranen Britta Berg påminde oss om den tid då partikamrater internerades som säkerhetsrisker och rensades ut ur fackklubbarna, då barn till förtroendevalda mobbades under det kalla kriget och hur folk spottade på Ny Dag-försäljarna. Tack Britta för allt arbete du och dina jämnåriga har lagt ner för att hålla socialismen vid liv trots de dåliga exemplen österut.

Vill ni ha det som i Sovjet? var en fråga vi ofta fick höra innan murens fall. Nej, det ville vi inte. Men till skillnad från andra partier vill vi det fortfarande inte. Integriteten och rätten till ett privatliv är idag hotad inom EU. Rossana Dinamarca förklarade att det inte handlar om att ”ha rent mjöl i påsen” utan om att friheten beskärs eftersom övervakning och ingrepp i den personliga sfären blivit allt vanligare under 00-talet. Det handlar inte heller enbart om internet, utan om övervakningskameror och kontroller i arbetslivet.

Men på fotot nedan är Dinamarca upptagen med något helt annat, nämligen den förnämliga elektroniken under kongressen. Borta är de gula lapparna som vi förut sprang med fram till ordförandena för att begära ordet. Idag matar ombuden in sina yrkanden i datorer, pappersfritt och smart!

Här konkurrerar Politk och poesi med TV4 om att fånga den nyvalde partiledaren. Lasse är stolt, glad och nästan rörd över det stora förtroende han har, och firade valet med att läsa några gripande rader av Jenny Wrangborg för oss.

Se även Sjöstedt om kongressens sakfrågor. Han tycker inte heller Brors' analys är någon höjdare (se mitt förra inlägg)