Hur var det nu med gränserna för politiken som jag bloggat om denna vecka? Ledarbloggen har vänligt nog uppmärksammat frågan, och flera synpunkter har inkommit där.
Redan på 70-talet var Ola Magnell en som synpunktade, och i den inspelning jag har till hands är det Marie Bergman som sjunger:
Trötta mamma vagga lilla Lina, dumma mamma du får inte gå
sjung en vals om blommorna och bina, städa mamma, damma och stå på
Inte ger man fan i politiken
för att man e konventionell
Byta blöja läsa gammal saga, Askungen får sin vite prins
kvinnan skulle vinnas och behagas, nog är de rara men de finns
även om de jobbar i fabriken, och ser fram emot en ledig kväll
Det tar tid för seder att försvinna, ila Lina, du som ännu kan
när du vuxit upp och blivit kvinna lever du kanske som en man
som kan ägna tid åt politiken, utan att störas av nåt gnäll
Busa Lina, snusa tummeliten, snart är det kärlek eller kiv
när du slitit färdigt för profiten är du inte längre attraktiv
Ingen kommer undan politiken
för att man e servil och snäll
inte ger man fan i politiken
fast man e trött varenda kväll
Inte ger man fan i politiken
fastän man e konventionell
Magnells härliga låt har inte riktigt det tryck jag skulle önskat i länken här, ty det är en annan Marie. Men i allt väsentligt...!
1 kommentar:
Trötta mammor vaggar inte mera
uppgiften har pappan tagit över.
Lillan somnar trygg mot hårig bringa.
Diar inte längre fyllda kvinnobröst
dessa är nuförtiden stylade
fyllda med silikon inlägg.
Allt för att behaga arbetsgivaren
bli en prydnad på kontoret och få
högre lön för det.
Inte har de tid med politiken
måste hinna in till terapeut.
Köpa vin och hämta piller
Gråta' då de kommer hem
missnöjda till tusen
även sexlivet suger..
Allt enligt aftontidningarna.
Gladiatan
Skicka en kommentar