Socialdemokraterna och den taskiga berättelsen

Socialdemokratins katastrofval är socialdemokratins katastrof. Vill du bli nedmuntrad, läs Suhonens svidande uppgörelse med "den tredje vägen", socialdemokraternas omfamnande av fienden.

Modeordet "berättelse" finns förstås med i artikeln. Inte för att det är fel, Suhonens iakttagelser och slutsatser är skarpa. Men visst är det mitt i eländet lite lustigt hur denna term från sociologin har spritts.
När kommunen skriver verksamhetsplan ska den vara en berättelse, när journalisten redogör för problemen på arbetsmarknaden ska det vara i en berättelse, och nu behöver vi en berättelse för att vinna val också, en bättre berättelse.

Men föralldel. Saker behöver inte vara fel för att de upprepas, även om det ligger nära till hands att tro det.

Stalinisterna, Sahlin och sanningen

Förtalet av Sahlin har länge varit osmakligt. När gubbarna i det egna partiet sviker är det en närmast obegriplig grymhet. Förstå mig nu rätt: hårda tag ingår i politiken, i synnerhet i dess topp. Men det Socialdemokratiska partiet har länge varit känt för en total lojalitet både utåt och inåt.
Vänsterpartiet, som stundom anklagats för stalinism, har den antiauktoritära vanan att avfärda vår partistyrelse med en handviftning. Tvärtom är det inom S där storkamraterna med käck uppsyn alltid följt sin ledning, hur mycket de än våndas över den.

Jag undrar verkligen vad trojkan Persson-Rosengren-Feldt fick ut av att bryta den gamla traditionen. Nej, jag tror inte de är mutade av Maudan, utan jag undrar hur det kändes i det ögonblick de fick för sig att just nu, när deras eget parti riskerar att förlora ett val och när Sverige (som de eventuellt bryr sig om) riskerar en ny alliansperiod (som vi antagligen dör av eftersom vi inte har blivit friska än) – att de nu tyckte det var givet läge att kasta skit på partiordföranden. Och detta inte på kongressen, inte på VU-möten, inte i medlemspressen - utan offentligt, mitt i brinnande valrörelse.
Det är det jag menar med grymhet, jag som trodde att ingen lojalitet övergick den inom sosseriet.
Jag hade fel. Den inom patriarkatet slår allt.

Ingvar Carlsson var aldrig någon lysande politiker, men på sin tid beskrevs han som en närvarande ledare och god interndemokrat. Detta har han än en gång visat genom att ge Sahlin sitt stöd när det behövs.

- - -
Mediebevakningen av valrörelsen är överlag sämre än någonsin. Ta bara sånhär skit. Vad Aftonbladets lögndetektor i första hand säger är: Politiker ljuger ofta, de ska misstänkliggöras och avslöjas, och se det är just vad vi pålitliga media gör!
Som om någon någonsin inbillat sig att A-bladet sitter inne med någon form av sanning*.

Tycker jag då inte att det är viktigt att både Reinfeldt och Sahlin LJÖG (=misstog sig) ifråga om lärartäthet?
Alldeles riktigt. Det är inte viktigt. A-bladets futtiga scoop är att lärartätheten förändras endast marginellt, något som det tämligen enkelt går att ta reda på genom Skolverkets statistikdatabas.
Du ska inte rösta på den politiker vars sekreterare är mest fingerfärdig på att pyssla i databaser. Du ska rösta på den politiker som driver den bästa politiken och står för den bästa ideologin. Och vad som är bäst avgör inte någon jävla boulevardblaska, det avgör du själv.
Det avgör du utgående från din klassbakgrund, din solidaritet, dina förhoppningar, dina intressen på kort och lång sikt. Dina drömmar, om du så vill. Ditt liv i verkligheten, om du så vill.

Var och en (jag menar Kd och Aftonbladet) som försöker vrida intresset bort från politiken i en valrörelse, tar ställning mot den demokrati som innebär att du själv är i stånd att bilda dig en uppfattning och stå för den.

- - -
* Utom Att sova gör dig sjuk, Sjukdom stoppar kronprinsessan, Kronprinsessan i tårar, Tårar över Zlatan, Zlatan tar över Allsången, Allsången satsar på sex, Sexbomb över Hiroshima, med mera dylikt

Betyg och kunskap och borgare

Nu har folkpartisterna i Stockholms stadshus slagit pekpinnen i katedern igen!
Det är ju så de tycker det ska vara i skolan. Pekpinnar, katedrar, inga mössor utom dumstrut och inga sånadär interaktiva skrivtavlor som bara tar upp utrymme från skamvrån.

Nu har folkpartisterna i Stockholms stadshus beslutat att barn som inte når upp till kunskapsmålen inte heller ska få godkänt betyg! – Vaa? Kan man vinna kommunalvalet på att bekräfta att man följer kursplanerna och håller på betygskriterierna i de fall där det går att kolla?

Beslutet bottnar i att 12 procent av flickorna och 13 procent av pojkarna inte deltar i vissa ämnen såsom idrott eller religion. Eller uteblir från moment av ämnen, såsom sex- & samlevnad. Detta kan vara ett fall av hedersproblematik och bör lämpligen åtgärdas, enligt Stockholms borgare genom att skuffa bort barnen från gymnasieskolan. (Som jämförelse: när överklassens ohängda avkomma ligger hemma på soffan och röker hasch är det ett fall av drogproblematik som också bör åtgärdas, men det har aldrig nämnvärt påverkat betygssättningen.)

Faktum är att den som inte kan simma inte kan få eller ska få ett godkänt betyg i idrott. Simkunnighet är ett solklart kriterium, och när föräldrar begär befrielse för sitt barn ska de få lika solklart besked om detta.
Lyssnar vi sen lite närmare på de borgerliga i Stockholm så handlar det inte heller om att sätta betyg, utan om att utdela dem: ”Om en elev är frånvarande från ett moment som ingår i kursplanen får han eller hon inget betyg i ämnet som helhet” - ett resonemang som knappast kan vara lagligt.
Betyg ska inte sättas på närvaro, utan på kunskap och måluppfyllelse. Den som har haft vattkoppor ska också ha en chans att visa om hen trots det lärt sig ekvationslösning och gitarrackord på eget bevåg.

Detta påpekar Skolverket, mycket riktigt men en smula mjäkigt: ”Varje enskilt fall ska bedömas av lärare och rektor”.
Ja. Det är liksom det som är betygssättning. Att för varje individ bedöma vad hen kan.

Men betygen har alltid varit ett korrektionsmedel. I dethär fallet vill borgarna använda dem för att straffa barnet när föräldrarna gjort val som skolan anser är felaktiga.


Den som nu tillskriver Politik och poesi vanföreställningen att ”invandrarflickor får hållas hemma från skolan av hänsyn till föräldrarnas kultur” får IG i svenska på grund av bristande läskunnighet.

Vad Politik och poesi tycker är att:
- alla barn ska kunna simma, och i övrigt delta i skolverksamheten
- alla föräldrar ska få rätt information om vad deras valfrihet kan komma att kosta
- betyg är skit, men de ska åtminstone användas på rätt sätt

- - -
Läs De rödgröna i Vita huset om nazister på Uppsalas gator en nästan vanlig dag...
Läs om rasismen mot romer i EU-länder som Frankrike och Sverige

Frihet och andra saker jag gillar

Frihet är, till skillnad från tvång, karaktärsdanande.
Tvärtemot hur den svarta pedagogiken* uppfattar villkoren.
Den som får göra precis vad hon vill är hur snäll som helst. Det är vardagens tvång som skapar vardagens frustrationer.
Så här kommer, omväxlingsvis från mitt vardagsliv, något som jag verkligen gillar:

Kor. Det minns läsarna av Politik och poesi från förra sommaren.

Hässjor. Det är inte många kvar av dem, men jag gillade dem också när jag jobbade med dem. Jag gillar till och med plastbalat hö, som är nästan men inte lika vackert.
Blommor. Blåklockor och rosor, egna och andras, i kyrkan och i vildmarken. Blommor nu och alltid.
Vatten förstås, och växter, vattenväxter, och speglar och reflexer.

Trägolv, trasmattor, gulsåpa på en bra brygga och fint torkväder.

Politik gillar jag också, betydligt mer än Kristdemokraterna som tror att politiken är en anonym entitet mot verkligheten och folket. Här skulle det ha varit en länk till gam-media, men när jag försökte se ett inlägg från Almedalen blev skogsteven skogstokig och datorn tog liksom åt sig.

Därför länkar jag till en bloggare som visar ett välgörande grinigt humör och ogillar det mesta.

* Jag tror uttrycket kommer från Alice Miller som hade mycket att säga om fullkomligt lagligt barnförtryck.

Läshänvisning

Jag dansar inte med vargar, utan simmar med trollsländor.
När du säger Almedalen säger jag Stjärnsunds marknad.
Jag är opolitisk, opoetisk och inte ens särskilt rolig.

Men det är å andra sidan Aftonbladets ledarsida!
Annars brukar det vara tvärtom, visst?

Det är politik de vill ha!

Det sägs att det ligger i Moderaternas intresse att hålla valdeltagandet lågt i Sundbyberg. Det kan det ligga något i.
Det sägs även att Socialdemokraterna i Sundbyberg hanterat frågan om en valdeltagandekampanj på ett klantigt sätt. Det kan det också ligga något i. Om så, antar jag att Vänstern och Miljöpartiet får bära en del av ansvaret. Det är nämligen rödgrönt styre i Sundbyberg, även om det ligger i någons intresse att glömma bort det eftersom det fungerar så pass bra.

Eftersom jag varit djupt engagerad och verksam i valdeltagandekampanjer tidigare har jag en del att säga om den saken. Till exempel att en kampanj har mycket liten effekt. Möjligen bidrar den till att inte ytterligare sänka valdeltagandet!
Enligt min erfarenhet spelar kommunens tjänsteutförare en vansklig roll i en sådan kampanj och har svårt att få något uträttat. Inte för att vi är inkompetenta eller inte kan tala med den så kallade verklighetens folk, utan för att vi inte ska eller får tala med dem om det som intresserar dem, nämligen politik.

Ja du Hägglund. Det var politik de ville ha! Min uppgift var att tala om för folk var vallokalen låg och vilka frågor som kommunen ansvarar för. Folk frågade om min inställning i Israel-Palestina-konflikten, om kriget i Irak, om Migrationsverkets avvisningsbeslut, och varför jag inte såg till att alla har arbete. Då hänvisade jag till de politiska partierna och folk undrade med all rätt vad jag hade på torget att göra.

Informationen på SFI-kurserna, ”Så styrs Sverige, så styrs Stockholm”, var däremot mycket uppskattad och verkade ge en hel del till deltagarna - som frågade sina lärare varför de inte fått veta detta förut! De talade också om för mig varför de valt att inte rösta, vilket var mycket upplysande och i lika många fall tydde på respekt för politiken än på motsatsen.

Det som behövs är mer politik, inte mindre. Den kampanj eller insats som faktiskt visat sig fungera i Sverige och internationellt är den mest banala och tröttande: ut med politikerna! Var synlig på mötesplatserna, var med folk, ta upp brännande frågor, stå för vad du tycker, var tydlig med skillnaderna, visa på möjligheter att ta ställning och agera.
Livsavgörande frågor och personligt engagemang - det finns ingenting annat som engagerar.

Kapitalism är kapitalförstöring och förskingring av allmänna medel

En före detta skola. Byggd i ett barnrikt område på 70-talet Tömd och låst på 00-talet.

Ibland måste skolor läggas ned. Om barnen inte vill gå i dem på grund av vedervärdiga lokaler, till exempel. Om kommunpolitikerna hade fått renovera och skaffa datorer istället för att ge bort skattebetalarnas pengar till privatskolor - då hade inte krusskräppa tagit över rastbänkarna,

då hade en öppen, aktiv skola legat mitt i området.

Istället för tre små privata enheter utspridda i fabrikslokaler,

utan utbildad personal eller riktiga lekgårdar.

Men rosa rugosa är en överlevare.

Innan huset rivs kommer det att vara täckt av en törnrosahäck.

Vila i frid, skola för alla!

Förändring följer

Jag fick en bok i brevlådan. En bok med en underbar titel:
Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras

Boken är en antologi producerad av tre tankesmedjor: Centrum för marxistiska studier, Tvärdrag och Cogito. Den innehåller bidrag av 34 unga politiska tänkare, ty hur mycket vi än förändras kommer ändå aldrig den tid att komma då någon vill ta med gamla tänkare i antologier.

DN:s recensent sågade boken eftersom alla 34 på något sätt tycks ha missförstått liberalismen.
Men troligen har dessa skribenter gått in för någonting annat viktigt än just att tolka liberalismen. Enligt baksidestexten:
Vad innebär en rödgrön politik? En levande debatt om hur arbetarrörelsens bästa idéer om jämlikhet och solidaritet kan förenas med den gröna rörelsens visioner om hållbarhet och lokal demokrati.

Jag fick boken hemskickad eftersom jag prenumererar på Socialistisk debatt. Det kunde ju du också ha gjort. Som det nu är må du beställa den för en hundring.

Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras
– vågar vi hoppas på det?

Är politik skit?

Sätt gränser för politiken, uppmanar såväl Kristdemokraterna som SvD. Kolumnisten har riktigt tagit till sitt hjärta ett avpolitiserande och privatiserande av samhällsfunktionerna, och talar lika litet som någon annan borgare om vad eller vem som ska styra istället – eller fortsätter låtsas att det är du.

Hör bara på detta: ”Hur påverkas - - vårt eget ansvarstagande om vi vänjer oss vid att någon politisk instans ska gripa in i varje läge av tillvaron?” Det kan ju vara en intressant fråga. Rent hypotetiskt. Eftersom inte ens en Kumla-fånge har tvingats vänja sig vid något sådant och ingen heller har förespråkat det. Låt mig peka på en större risk: Hur påverkas vår politiska bildning och vårt rakryggade ställningstagande om vi vänjer oss vid att media utmålar handhavandet av gemensamma samhälleliga angelägenheter som vår personliga fiende?

Skribenten hyllar Hägglunds ståndpunkt om att valfrihet är överordnat jämställdhet, ty det ”säger mycket om vilken syn man har på vem som ska ha den yttersta makten över familjen – politiker eller människor själva”. Som det nu är saknas sannerligen inte dagsaktuella, skrämmande exempel på vad som kan hända när människor tar sig den yttersta makten över sina medmänniskor i familjens hemliga hägn. Bekämpa det och värna barnens rätt till omsorg, istället för att hetsa mot jämställdhetsförslag.

Ännu en KD-formulering: ”Bör den enskildes val motarbetas om utfallet inte blir det politikerna önskade?” Se där, äntligen en intressant fråga! Var går demokratins gränser, när går valfriheten för långt? När bör barnet skyddas mot sina föräldrar? Vilka principer förhandlar vi inte om i en demokrati, vad är det överhuvudtaget möjligt att rösta om?
Tro inte att kolumnen går in på sådana för politiken vitala frågor. Nej politik är skit, det är den mogna ståndpunkten, och att begränsa den är KD:s historiska uppgift
Det skulle vara skrattretande om det inte vore skrämmande.

Glöm för övrigt inte tvånget att välja el, läkare och pensionsfond! Borgerliga politiker har tvångsanslutit dig till den modellen. Mitt enskilda val att få offentlig tandvård motarbetas just av den orsaken att det inte var vad borgerliga politiker önskade. Och när jag tycker att de har fel är det för att de är marknadsfundamentalister - inte för att de är politiker.

Sluta låtsasleka dendär idyllen där lilla jag och familjen sköter oss själva på en marknad som bara vill oss väl.
Politik finns, det är ett verktyg för gemensamt bruk. Att det inte är skit bevisas tyvärr av Alliansens snabba framgångar.

En kommentar från Vänsterpartiet

Samhället finns

Att kristdemokraterna är emot jämställdhet lär väl inte förvåna någon. De anser valfriheten viktigare, och jag vet inte viken pedagogik som skulle få dem att ta in att det egna valet, mer eller mindre fritt, påverkas av såväl ekonomiska som statliga ingrepp. Emil Berg bloggar bra om detta.

Att låtsas som om samhället, dess övergripande strukturer och ett gemensamt ansvar är en medveten strategi från borgarnas sida. Deras vedervärdiga utstötning av fattiga och sjuka skulle aldrig gå hem om de inte lyckades få det att se ut som en lång serie av individuella val och interpersonella relationer.
När kristdemokraterna säger att ”familjen bestämmer” döljer de att det också är låga kvinnolöner och tillfälliga anställningar som bestämmer. När centerungdomen säger att det är du och arbetsgivaren tillsammans som sätter din lön låtsas de bort hela arbetsmarknaden, där starka intressen vill hålla den allmänna lönenivån nere, eller från facklig sida uppe.

Vi är alltid flera inblandade. Att bestämma själv är i ett högt specialiserat, globalt samhälle bakåtsträvarnas utopi. Det som retar mig värst är egentligen inte att alliansen tror på dethär, för det gör de inte. De driver det medvetet för att du och jag ska glömma bort vem som bestämmer. Eller som Olsson betalar skriver: att sudda ut politiken är alliansens enda chans.

Vänsterkongress 7: Vegetarisk mat, dålig kolumnist och bra politik

Den sista debatt jag hörde denna kongress handlade om stadgar och organisation. Låter det tråkigt? Jaså, men om jag säger demokrati och aktiv medverkan blir det strax lite roligare.
Organisationen är politisk. Metoderna vi använder är till för att öka medlemmarnas inflytande.

Ett förslag som något överraskande gick igenom var att vänsterns arrangemang i fortsättningen ska ha veg-mat som första alternativ och kött som möjligt tillval. Inte mig emot! – säger en som ätit trådig kyckling i tre dagar.

Mörtarna på Aftonbladet har inte nätpublicerat en osedvanligt klantig krönika av Melin. Därför kan jag inte via en länk påtala att hon dels behandlade vänstern med ytliga schabloner (vilket bara är en fråga om god smak, egentligen) och dels inte förstod eller ville förstå vad Josefin Brink sa i sitt anförande om integritet.
Utan länk får du tro mig på mitt ord. Men det ska man aldrig göra, så gå och leta i pappersinsamlingen som är rätta platsen för kolumnen i alla händelser.

Ohlys avslutande tal rockade röven av högerns kasinolirande. Hur många miljoner som privata privata ägare tjänat på att förskolorna i Stockholm slumpats bort och lägenheterna blivit handelsobjekt, det vill du inte veta. Men om du absolut vill, och vill höra en del klokt för övrigt. så finns hela talet här.
Dess sammanfattning var klassiskt enkel: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Lindahl har bra koll på läget.
Ekot berättar om Sahlins och språkrörens besök.

Vänsterkongress 6: Rödgrönt för hela Sverige

FÖR HELA SVERIGE står det på datorbilden över scenen. Det är 132 dagar kvar till valet, och ”tillsammans är man mindre ensam”, sa Lars Ohly när han inbjöd de rödgröna att ta plats.
De fick en stående ovation.

Sahlin klargjorde att hon avskyr de klyftor som spräcker vårt land. Vi måste klara jobben för att klara välfärden. Vi är tre partier som kompletterar varandra, men en av de saker vi har gemensamt är att vi aldrig under några omständigheter kommer att luta oss mot Sverigedemokraterna.

Oavsett vilken oro man kan hysa för samarbetet är detta en historisk situation. Somliga historiska situationer vill man inte uppleva, men denna hör till dem vi är glada att ha varit med om. ”I dethär fallet är det vår statsminister!” sa Alice Åström (nedan).

Wetterstrand läste en limerick med rimmet regering – rättvisesanering! Eriksson påtalade hur den ekonomiska krisen får borgarna att hoppas på att de ska återfå förtroendet, men ”att införa euron är väl inte det piggaste just nu”. Han var förbluffande rolig och raljerade bitskt med hela Alliansen.

Det kommer inte att bli lätt, framöver. Det kommer inte ens att bli lätt att vinna valet. Men en sak är säker: vi vinner det aldrig om vi funderar över svårigheterna. Alliansen som säljer ut våra tillgångar måste bort. För ett rättvist, hållbart Sverige.

Vänsterkongress 5: Vi har råd att skratta

Sista morgonen i ruggigt Gävle. Festen igår försiggick ute i Gasklockorna där femhundra högljudda personer sjöng och skrek. Skrek i kvardröjande diskussionsdyningar, skrek för att alls höras i den ekande lokalen, eller skrek av skratt åt Ronny Eriksson, kvällens gäst som kom med ståupppkomik och elaka visor i en skön förening av svensk arbetarklass och lite klezmer.

Varför sänds överhuvudtaget A-ekonomi? frågar sig Eriksson. Varje dag ska vi sitta där och titta på staplarna. Finns Nasdaq? Var ligger det? Programmet är inte för ekonomer, de kan redan detdär. Det sänds för oss – men i vems intresse?

En annan Erikssonfråga: De säger att Rosengren sålde Telia till svenska folket, men vem ägde det förut då?
Och dethär med demokratiskt underskott i EU – det är väl demokratiskt överskott det är, sa Eriksson, när man får hålla på och rösta och rösta och rösta, ända tills det blir rätt!
Ett gott skratt förlänger livet. ”Men har vi råd med det?” frågade Eriksson med tanke på en åldrande befolkning utan pensioner.
Igår kväll tog vi oss råd att ha roligt!

Mera skoj: Expressen presenterar våra ministerkandidater.
Och idag ska vi få storbesök i kongresshallen.

Genomfört vallöfte inget för väljarna

Jag brukar inte fästa större avseende vid opinionsmätningar. Men den senaste, som ger regeringsmakten till den rödgröna oppositionen, är ändå glädjande. Efter en period när det såg ut som om statsministern inte kunde göra fel har det äntligen hakat upp sig.

I SvD tror man att Reinfeldt försummat inrikespolitiken medan han ägnat sig åt att ”leda EU genom finans- och klimatkriser”.
Den sagan, du! Snipp snapp snut, så hade Fredrik räddat klimatet åt kontinenten!
Man orkar inte ens bli trött.

Resultatet i SCB-mätningen kan ha påverkats av Vattenfall-skandalen eller Saab-kollapsen. Den genomfördes nämligen före sjukförsäkringsstriden, alltså innan borgarnas friskhetsfascism och vurm för tvångsarbete uppenbarades.
Å andra sidan har de faktiskt bara gjort vad de sagt att de ska göra.

Folks misstro mot politiker blir till ett ännu större problem om de börjar rösta på tvärs. ”Vi tar Moderaterna, de säger att de ska förstöra sjukförsäkringen men det är nog bara valfläsk” - vaa!?

- - -
Replik ur filmen Regnet i Provence:
”Gnäll på politikerna du bara. Det är iallafall inte lika effektivt som att hålla på med politik!”