Det tar nog ett tag att komma igen

Löpsedeln ägnar sig åt mobbningshobbyn att håna olyckan, strö salt i sår och sparka på den som ligger.
Ifall någon förbipasserande skulle ha missat vilka totala nollor vi är, alltså.

Som sagt, valrörelsen har redan börjat.

Ett val om förlorare och solidaritet

Med så kort tid kvar till valet blir den allt mer förskräckande - tanken att vi kanske måste underkasta oss en borgerlig regering i fyra år till.

Reinfeldt är mannen som inte gör någonting fel. Med två ansiktsuttryck (gulligt förtroendeingivande eller auktoritärt förtroendeingivande), en undanglidande ideologi och en kuslig intuition för vilken roll han ska spela har han visat sig tillräckligt bra för att klara chefsskapet på en normalstor arbetsplats.
Men nu är det miljoner svenskars välfärd som står på spel. Hur kan då Alliansen ha så gott stöd i opinionen?

Reinfeldt är bara ett skäl, med det systematiska förtalet av Sahlin som baksida.
Ett viktigare skäl är att människor inte bryr sig så mycket om politik. Alltså, inte som politik, eftersom de har fått lära sig att politik är något tråkigt och svårt som inte berör deras vardag. Att människor bryr sig om massor av saker från familjen till världsfreden hålls i media upp som tecken på hur opolitiska de är. Fastän det går att beskriva på precis motsatt vis.

Om borgarna skulle segra i valet är det för att människor lurats in i tron att den intet ifrågasättande bekvämlighet som tillhör ett tongivande fåtal skulle ligga inom räckhåll för envar som är med om att rösta bort de vänsterpolitiker som med en skärande dissonans påtalar att vi faktiskt har olika intressen.
Om borgarna skulle segra i valet är det för att människor inte vill veta om att vi har så olika intressen att det alltid är någon som tjänar på våra frivilliga och påtvingade val - och någon som förlorar.
Om borgarna skulle segra i valet är det för att de lyckats sprida myten att förlorarna har sig själva att skylla så att var och en gör bäst i att tänka på sig själv.

Om vi rödgröna segrar i valet är det för att både förnuft och solidaritet finns kvar hos folket.
- - -

Hemmafrun är på väg tillbaka, konstaterar SvD i en artikelserie. Om det verkligen är en statistisk trend eller de konservativas önskedröm får vi inte veta. Men tydligt är att tidningen väljer att driva eller skapa trenden, när de låter symaptiska unga kvinnor berätta om valfriheten att få vara med sina barn hela dagarna.

Om barnen vill vara med sina mammor hela dagarna får vi inte veta. Men tydligt är att här finns en hittills obeaktad grupp som mitt i valrörelsen faktiskt kräver att få leva på bidrag, och får det att framstå som önskvärt normalt.

- - -

Ännu en personlig vinklig på politiken finns i läsvärd chat med Ohly

En kommentar till SVT: Nu har de rödgröna vid ett flertal tillfällen omtalats som den rödgröna alliansen. Vi heter inte det. Alliansen valde sitt namn och vi valde vårt. De rödgröna, alltså. Inte lillebrorsalternativet, tack!

Vänsterkongress 6: Rödgrönt för hela Sverige

FÖR HELA SVERIGE står det på datorbilden över scenen. Det är 132 dagar kvar till valet, och ”tillsammans är man mindre ensam”, sa Lars Ohly när han inbjöd de rödgröna att ta plats.
De fick en stående ovation.

Sahlin klargjorde att hon avskyr de klyftor som spräcker vårt land. Vi måste klara jobben för att klara välfärden. Vi är tre partier som kompletterar varandra, men en av de saker vi har gemensamt är att vi aldrig under några omständigheter kommer att luta oss mot Sverigedemokraterna.

Oavsett vilken oro man kan hysa för samarbetet är detta en historisk situation. Somliga historiska situationer vill man inte uppleva, men denna hör till dem vi är glada att ha varit med om. ”I dethär fallet är det vår statsminister!” sa Alice Åström (nedan).

Wetterstrand läste en limerick med rimmet regering – rättvisesanering! Eriksson påtalade hur den ekonomiska krisen får borgarna att hoppas på att de ska återfå förtroendet, men ”att införa euron är väl inte det piggaste just nu”. Han var förbluffande rolig och raljerade bitskt med hela Alliansen.

Det kommer inte att bli lätt, framöver. Det kommer inte ens att bli lätt att vinna valet. Men en sak är säker: vi vinner det aldrig om vi funderar över svårigheterna. Alliansen som säljer ut våra tillgångar måste bort. För ett rättvist, hållbart Sverige.

Avskaffa stupstocken

De rödgröna har presenterat sitt förslag till förbättrad sjukförsäkring där den nya ”stupstocken” efter 550 dagar avskaffas. Med en ny regering ska statliga resurser satsas i en rehabiliteringsfond så att människor verkligen får tillgång till rehabiliterande insatser. Den sjuka ska få aktiva insatser under hela sjukskrivningen vilket ska stämmas av med jämna mellanrum, och det ska bli möjligt att studera på deltid under sin sjukskrivning för den som klarar av och behöver det. Mindre stelbenta regler, och bättre hälsa!

Bäst i den rödgröna artikeln var en bisats om hur de sjuka idag prövas ”mot en fiktiv arbetsmarknad”. De borgerligas moralistiska regler om hur mycket du måste arbeta skulle vara rimliga om det vore skriande behov av vilka två armar och ben som helst på arbetsmarknaden - om arbetsgivarna tävlade om de sökande, om studenterna slets från högskolan för att omedelbart sättas i för landet lönsam verksamhet, om pensionärerna kom tillbaka några timmar om dagen för att med gemensamma krafter höja produktionen.
Men den arbetsmarknaden är fiktiv.

Det är inte lätt att fuska till sig en anställning som om man vore frisk, när välutbildade entusiastiska individer skinande av hälsa står långt före i kön.

Drifts- och kunskapsformer; sånt som är intressant i skoldebatten

Bra skolartiklar är det ont om. Hittar en i Arena där Erik Nilsson, tidigare skolborgarråd i Stockholm, skriver om framtidens skola. Jag är osäker på om han för fram Socialdemokraternas skolpolitik eller den han tycker att de borde föra, men oavsett det innehåller artikeln en hel del tänkvärt.

Intressant är att Nilsson skriver om att ”återvinna makten över skattepengarna”, vilket är den defensiva kamp vi har att ta itu med inför och förhoppningsvis efter valet. Men hur ska det gå till? Artikeln gör det tydligt att privatskolorna är här för att stanna. Socialdemokraterna har lagt sig platt och Miljöpartiet omfamnar dem.
Med tanke på detta blir det inte enkelt att komma fram med ett gemensamt rödgrönt skolalternativ (som Nilsson med rätta efterlyser) när det gäller demokratiska driftsformer. Våra samarbetspartier vill inte röra de vinstdrivande utbildningsföretagen eller dubiösa religionskooperativen.

Flera av förslagen i Nilssons artikel är bra. Här finns ett tydligt vänsterkrav på att det är den pedagogiska kvaliteten som ska höjas, inte barnens stress som ska öka. Särskilt intressant blir det när han kommer in på den aktuella frågan om nya kursplaner. Vi behöver kursplaner som förutom fakta betonar självständigt tänkanke, kritisk analys, förståelse och tillämpning (alltså mycket nära kunskapens 4F*). När dessa kunskaper ska värderas behöver vi nya examinationsformer där vi prövar förmågan att använda flera ämnen och olika färdigheter för problemlösning. Sådant får mig att tro att de kan mötas; den storslagna lösningen för en global ekonomi och varje barns rätt att skaffa sig användbara kunskaper.

Tyvärr har jag blivit alltmer skeptisk till det gamla talesättet att kunskap är makt. Det räcker med att lyssna på makthavarna för att punktera illusionen. Är det någon som längre tror att Björklund blev minister på grund av sin omfattande kunskap? Nej majoren var den som blåste bäst i partytutan.
Vi kan vara överens om att okunskap är fattigdom. Både på tallriken och i huvudet.
Kunskap är alltså en födkrok. Den kan också vara en leksak, en prydnad, ett verktyg eller ren stolthet. Allt är goda ting, men inget av det har med makt att göra.
Jag börjar befara att talesättet bara är något vi lurar barn med, så att de ska orka fortsätta.
För att inte tala om oss själva.

*= fakta, färdighet, förståelse, förtrogenhet, ur Skola för bildning, underlag till nu gällande läroplan
- - -
Läs också Arbetaren om islamofobin under de rasistiska demonstrationerna

Solidaritet och moral viktigare än Åkesson

Att det är bra med debatt, om detta verkar Åkesson och Aftonbladet vara överens.
Men är det en bra debatt?

Inte särskilt bra att den ena bloggaren efter den andra känner ett plötsligt påkommet behov av att positionera sig gentemot muslimer: ”Jag gillar inte heller sharia… men Sd går för långt…”
Som om det funnes en gräns för hur illa man får tycka om muslimer – och då är vi redan där.
Var? Ja, till exempel i ett läge där förbipasserande svenskar tror det går för sig att håna och spotta på beslöjade kvinnor.

Även yttrandefriheten har egendomliga vänner. Till exempel liberalen Cwejman som tror att en anmälan för hets mot folkgrupp är detsamma som att kräva ”förbud”.
Nu är det så att det redan finns förbud mot vissa fientliga yttringar. Att anmäla är ett försök att få det prövat om ett lagbrott begåtts. Vad har en liberal att invända?

Från en strategisk utgångspunkt framför Zuiderveld en liknande uppfattning - att Sverigedemokraterna måste få hållas - men hans artikel är högintressant med sina jämförelser med situationen i Nederländerna. Det finns mycket att lära av turerna kring Geert Wilders' framgångar och hur han stärkte sin position först medialt och sedan röstmässigt.
En svensk parallell är redan påbörjad i och med att Åkesson nu har fått sätta dagordningen. Zuiderveld varnar för alltför hård kritik och i synnerhet åtal, eftersom detta var Wilders’ väg att bli hjälte. Alternativet menar han är att sätta dit Sverigedemokraterna på något annat, finansieringen av pensionerna till exempel.
Givetvis ska Sd ställas till svars på områden som de inte behärskar. Men migrationspolitik är ett sådant område. Börjar vi prata pensioner istället är risken stor att vi enbart förstärker uttråkade väljares uppfattning att Sd är helsäkra i invandringsfrågan även om de har svårt att hantera budgeten.
Dessutom är det omoraliskt att lyssna på förtal utan att reagera.

Låt oss också lära något av Danmark, där övriga partier först drevs i rasistisk riktning och Folkepartiet ändå slog igenom stort (liksom i Frankrike där le Pen gick fram på att vara original, inte kopia.) I vetskapen om detta är det idiotiskt att nu, som de svenska rödgröna, öppna dörren för högern i tron att detta skulle tillsluta den för Sd.
Nej, det skulle leda till ökade klassmotsättningar och politikerförakt. Alltså ett ännu bättre utgångsläge för populistiska extremister.
Ty det är inte Åkesson som person som ska hållas ifrån riksdagens talarstol. Det är hans politik som inte får genomföras. Det är de människor som lyssnar på honom och uppmuntrar honom som måste erbjudas andra alternativ, så de vågar känna solidaritet igen.

Att nyheten om samarbete med de borgerliga inte stämde åtminstone vad vänstern beträffar framgår hos Jöran Fagerlund

Även JJ.N har bloggat