Visar inlägg med etikett Gaza. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gaza. Visa alla inlägg

måndag, juli 14, 2014

Idag är kronprinsessans dag, kan man också tycka

Vill inte se nyheterna, de är för plågsamma. Situationen i Gaza är för hemsk. Har bloggat om det förr, alla vet vad jag tycker, många tycker samma sak, det räcker inte. 
Situationen i Gaza är hemsk och inte tillräckligt många bryr sig om den. 
Men jag hör nyheterna: 
"Barn dör i Gaza"
"Det är kronprinsessan Victorias dag idag"
"Estelle nästan stal showen"
Ja du lilla Estelle, det är tungt att födas in i en familj som ständigt lyckas stjäla showen så till den grad att några döda barn i Gaza förbleknar till ointresse. 
Inte behöver du lilla unge skämmas. Det är många andra goda medborgare och nyhetsbevakare som borde göra det. 

För övrigt hänvisar jag till Pelaseyed som har bättre koll på läget än borgarmedia. 
Eller till Edith Piaf, som vet vems dag det är.
Eller till Palestinagrupperna som inte sörjer, utan organiserar!

måndag, juli 18, 2011

Frihetskamp och en liten båt...

När frihetsflottan låg i Atens hamn var tidningarnas ledarsidor fulla av tvärsäkra påståenden. Att ingen blockad rådde i Gaza, till exempel. Eller att deltagarna i Ship to Gaza var illa maskerade våldsverkare ute för att ge sin stöd åt en terroroganisation. Nyheter från flottan eller för den delen från Gaza var svåra att få.
Idag ser det bättre ut, åtminstone på nyhetsplats. På ett brett uppslag skildras hur unga palestinier kämpar för demokrati, trötta på Hamas och frustrerade av sin isolering. De lyckade demonstrationerna i Tunisien och Egypten har självklart inspirerat.

Idag skriver tidningen: ”Israels blockad har gjort att samhällsutvecklingen har gått i stå. Efter förra årets Ship to Gaza-konvoj infördes vissa lättnader i blockaden.”
Vi vet. Skulle det vara så svårt att kläcka ur sig det för två veckor sedan?

Men av flottan finns en liten båt kvar. Den beräknas nå Gazaremsan imorgon, om de alls kommer fram. Med på båten är personer från Frankrike, artisten Dror Feiler från Sverige och en journalist från den israeliska tidningen Haaretz, och båten sägs symbolisera ”den internationella solidaritetsrörelsens fasta beslutsamhet att bryta blockaden mot Gaza och ge sitt stöd till de 1,6 miljon palestinier som sitter fängslade där sedan 2007”.

Politik och poesi känner sig mer berörd av detta än av någon sorts brons.

Som på beställning fann jag en länk hos Esbati om palestinska minderåriga som kastat sten och ställs inför israelisk militärdomstol. Men varför skulle svenska media bry sig om vad en israelisk människorättsorganisation säger.

En dag senare: Den franska båten bordades och deltagarna har förts till Israel.
Se http://www.dn.se/nyheter/varlden/gazabat-omringad-av-israeler

onsdag, juni 29, 2011

Skepp till Gaza - bryt blockaden

Märkligt hur olika uppfattningar det finns om livet i Gaza. Enligt SvD förekommer knappast någon blockad, där är bara brist på byggmateriel och mediciner. Botemedlet är att Hamas erkänner staten Israel och vips blir livet lite lättare!

Jo, ett erkännande vore nog bra. Men måste vi erkänna staten Israels rätt att bete sig hur som helst?

Visst gjorde det ett besynnerligt intryck att köra frihetsflottan i repris. När en metod är prövad och saboterad borde man väl försöka en annan? Sedan har jag förstått att när syftet är att bryta en blockad och få världen att uppmärksamma dem som drabbats av den, då är stora båtar det bästa sättet. Förutsatt att båtarna kan lägga till och lasta av.
Nu verkar som om staten Israel planerar att göra om allting. Metoden militärt överfall är också prövad, men de tycks anse att den fungerade. Provokationen i dagens läge är att de "tror" att det finns personer som tänker använda våld med på båtarna.

En annan som tror är Israels ambassadör. Som skicklig tankeläsare påstår han att ”inga reella humanitära bevekelsegrunder” finns hos resenärerna. Som att de av rent egenintresse och bara för att jävlas sitter i krisens Aten och gör ickevåldsövningar.
Ambassadören menar vidare att Ship-to-Gaza-rörelsen är extremistisk och ofattbart enögd.
Så som i en spegel, så att säga.

Jag tänkte citera fler dumheter, men avstår när jag likt kungen vände blad och fann den israeliske fredsaktivisten Uri Avnery som den 11 juni skrev om sorg, inkompetenta ledare och historia. Läs detta!
Avnery kan dethär. Han har varit med. Han ser det inte i affekt eller i en spegel, utan som en dyster kedja av felaktiga beslut.

Följ Johannes Anyurus blogg från skeppet!

torsdag, juni 03, 2010

Grundbulten

Carl Bildt artar sig. Han förespråkar en opartisk, internationell utredning av angreppet på Ship to Gaza. Men USA anser att Israel själv göra utredningen, gärna med usa:nska observatörer.
Att en anklagad utreder sig själv med hjälp av sin storerbror är rena rättsrötan. Men Israel har ”dålig erfarenhet” av internationella utredningar. Tro det, det kan ju visa sig att de gjort något fel.

Eventuellt fanns det vapen ombord på en av båtarna där besättning och passagerare betedde sig aggressivt. Det är möjligt - jag vet inte, för jag var inte där.
Eventuellt var det så att människorna detta skepp angrep ombordstigande soldater med järnrör, knivar och allehanda tillhyggen, kastade personer från däck och anväde skjutvapen. Det säger den israeliska ambassadören. Märkligt att han var med på båten!

Kravet på en opartisk utredning går alltså inte att komma förbi. I den mån demokratiskt tveksamma organisationer var med i aktionen måste vi naturligtvis få veta det.
Men även om så är, försvarar det inte en attack på internationellt område. Det försvarar inte skott med elpistol och gummikulor mot obeväpnade. Inte stölden av samtliga kommunikationsverktyg plus kläder och skor. Inte att sårade och skadade blir liggande på ett däck utan hjälp. Och det varken försvarar eller förklarar det orimliga i att människor med tvång forslas till en stat som de sedan anklagas för att ha tagit sig in i illegalt.

Ännu mindre försvarar det hela den ruttna affärens grundbult; den grymma blockaden av Gaza.

tisdag, juni 01, 2010

Som israelvän..?

"Man kan fundera över rimligheten i att borda skepp på internationellt vatten" skriver borgaren Segersam i sin enligt egen utsago patriarkala blogg. Va? Inte finns det något att fundera på. Borda på bara och leve piratmoralen!

Samme bloggare säger också att man måste förstå. Förstå att det handlar om överlevnad i en fientlig omvärld. Men han menar inte de inringade på Gaza-remsan, utan staten Israel.
Bara för att överleva ger de sig ut med skepp och helikoptrar i mörkret på öppet vatten. Bara för att överleva håller de människor inspärrade och i blockad. Bara för att överleva fängslar de internationella hjälpare.
Måste man verkligen förstå sådant?

Den patetiska bilden av ett heligt land där modiga ungdomar på kibbutz får öknen att blomma, den så kallade ödemark de drömt sig till - det var den bilden som tutades i mig när jag var skolflicka, och jag trodde på den.
Men något som man faktiskt måste förstå att allt det vi lär oss som barn inte är hållbart.

I flera medier, gam- som sociala, stöter jag på uttrycket "israelvän". Vad man som israelvän bör och inte bör tycka. Ett egendomligt ord.
När jag var i Israel blev jag betagen i landets skönhet, vildhet, desperation, högspänning. Men det gör mig inte till israelvän i vare sig blind eller barnafrom bemärkelse.

Riktiga israelvänner sörjer, säger Cordelia Edvardson

måndag, september 21, 2009

Människovärde

”Har de inget människovärde alls?” Det var frågan som surrade i huvudet på Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter när han besökte romska läger i Kosovo. Marken i området är blyförgiftad och området utdömt som boplats. Utom för romer.

Om detta kan du läsa i Rädda Barnens tidning, som också innehåller en artikel om de romska lägren utanför Rom. Barackbyarna kan vara legala eller illegala. Den största skillnaden är att de lagliga har tillgång till vatten.
Grannar eller polis kan köra iväg de romska familjerna från den ena bostaden till den andra, så det blir nästan omöjligt för barnen att gå i skola. Sedan är samhället helt stängt för dem, förstås. Eftersom tiggeri och gatumusicerande undertrycks av myndigheterna tvingas många ungdomar försörja sig genom stöld, vilket i sin tur stärker italienarnas uppfattning om ”kriminella zigenare” som man inte vill ha i närheten.

Romerna är Europas underklass, missgynnade i alla sammanhang: utbildning, hälsa, arbete, boende och politisk representation, sammanfattar Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter. Bakom denna utstötning ligger ren rasism.

- - -

Intresserad av graffitti i Gaza? Se här bilder ur en ny bok av Mia Gröndahl. Människorna och livet i Gaza speglat i kommunikationen på väggar och murar. Färgstarkt, väsentligt.
Boken recenseras här.

onsdag, mars 25, 2009

Liv och litteratur

En god nyhet: Tamer-institutet som (med stöd av Diakonia) verkar för spridning av böcker till palestinska barn har fått Astrid Lindgren-priset!
På Rinkeby bokmässa mötte jag en gång Tamer-representanter. Sakligt och övertygande talade de för varje barns rätt till fantasi och upplevelser, till sitt inre rum. Idag, flera år senare, är situationen i Gaza så svår att böckerna dessutom får en terapeutisk effekt. För dem som får tag i dem.
Bilderna på söndersmulade bibliotek är tydliga, hånfulla.
Hur ordet blev till grus.
Många palestinska barn kan inte fortsätta sitt skolarbete, eftersom förpackningar med nya skolböcker inte släpps igenom de israeliska vägspärrarna. Moraliskt föredömlig krigföring, eller kulturmord?

Men den som säger att böcker inte är det viktigaste i krig har förstås rätt! Jag kände en gång en pojke som under belägringen av Sarajevo låg i en skrubb under källartrappan och läste Huckleberry Finn i ficklampsljus. Boken höll honom vid liv. Men det säger sig självt att ungen inte haft någon glädje av boken om han saknat lyse och en granattålig skrubb!

Litteratur kommer aldrig att stå överst på listan med det viktigaste. Livräddning kommer före. Men så länge vi lever är litteraturen viktig.


Ännu en välförtjänt belöning:
”Stoppa nazismen – aktivt ickevåld” får hundra tusen kronor i stipendium från stiftelsen Artister mot nazister. Föreningen (SNAIV) är de aktivister som i gula västar är tyst närvarande vid nazi-arrangemang i Storstockholm. Utan att provocera eller använda våld uttrycker de civilkurage och gott demokratiskt omdöme. Pengarna ska användas för att bygga upp ett rikstäckande nätverk för föreningen som hittills bara finns i Stockholm.

Ännu mer litteratur:
Du som vill ha ren estetik - se Magnus Berghs understreckare om fåglarna hos Proust. Otroligt vackert och genomtänkt, till och med lite roligt, om ett helt udda ämne. Med andra ord fullständigt onödigt - om det inte varit till så stor glädje.

måndag, mars 23, 2009

En tröja. Och moral, önskningar, sanning...

Flera bloggare har redan återgivit bilden från Haaretz. Men i sin osmaklighet (som Anna skriver) måste den helt enkelt spridas. Hela tidningsartikeln är för övrigt läsvärd.
Vinklingen mot den israeliska arméns högtstående moral förstår jag inte alls. För den som ligger underst betyder angriparens förhållande till abstrakta regelsystem mycket lite. Moralen är viktig i förhållande till världssamfundet, men den bygger inte upp mitt förstörda hus.

Och det är inte om arméns moral det illa beryktade fotot vittnar. Tröjans mordiska budskap är inte en logo utan har tagits fram av omdömeslöst fotfolk. Detta säger mer om den förråande miljön i ett stridande förband.

DN ger utrymme för att Amnesty, som respekterad fristående organisation, berättar om de krigsbrott de bevittnat i Gaza. Sen har vi Fred-i-Mellanösterns publicering av en brittisk artikel som berättar om friska lyckliga Gaza-bor som tröttnat på att inför media tvingas ljuga om sina skador när de i själva verket bara är tacksamma mot den israeliska armén som alltid varnat civilbefolkningen innan de precisionsbombat Hamas’ baser.
Denna besynnerliga enskildhet ska föreställa en motvikt till Amnestyrapporten! - eftersom Amnesty enligt bloggaren ”dansar efter Hamas’ pipa”...
Det tycks inte vara någon övre gräns för hur starkt önskningarna kan styra verklighetsuppfattningen.

onsdag, januari 14, 2009

Akut Gaza

Dethär är en reklamfri blogg. Det betyder att jag inte tjänar på det när jag gör reklam. Möjligen gör någon annan det, och isåfall välförtjänt:
Röda Korset driver insamlingen "Tio ambulanser till Gaza".
Sju ambulanser har beskjutits och tagits ur bruk, så skadade människor kan inte tas om hand i brist på transport. Läget är mycket kritiskt för civilbefolkningen. TV4-Gruppens medier står också bakom insamlingen.
De tio ambulanserna som är målet för insamlingen kostar tillsammans drygt 5 miljoner och kommer att skänkas till Röda Halvmånen i Gaza, arabvärldens motsvarighet och samarbetspartner till Röda korset och en av de viktigaste humanitära organisationerna i regionen.

Enklast:
Sms-a AKUT GAZA till 72900 så skänker du 50 kronor via din teleräkning!

tisdag, januari 13, 2009

Hatets krafter, you know who

Ber om ursäkt för en missuppfattning: det möte för Israel i Citykyrkan som jag nämnde ägde rum i söndags, inte om en vecka som jag trodde.

Möjligen var det också en missuppfattning att det var ett solidaritetsmöte för Israel. Enligt Hökmarks blogg var det ett möte mot "hatets krafter".
Hatets krafter är de terrorister som håller barn instängda på Gazaremsan så att de kan bli träffade när israeliska armén försvarsskjuter omkring sig.
I överförd bemärkelse är hatets krafter också exempelvis jag - alla vi som går ut på gatorna och protesterar. Enligt Hökmark är det så att vi utnyttjar kriget för att få en förevändning att gå ut och hata!

Hatets krafter måste isoleras, säger Hökmark. Vad han tänker ta sig till med svenska stadsgator framgår inte. Men det låter iallfall som om ännu fler barn behöver sitta fast i Gaza. Det innebär också att inga vapen får smugglas in till hatets krafter - däremot nämner han inte svensk vapenhandel med Israel.
Uttrycket hatets krafter är nytt exempel på kollektivisering och demonisering av palestinierna. Om han så tog till Lord Voldemort vore det en något mer rationell personifikation.

Som om ingenting blivit sagt föreslår han sen helt resonabelt vapenvila och öppna gränser.
Å de' va ju bra de'

lördag, januari 10, 2009

INTE TIGA

Att skriva både poesi och plakat är nog Majakovskij den ende som har klarat.

Gaza, ett av världens mest tättbefolkade områden, har i två år varit utsatt dels för blockad, dels för militära attacker. Idag lider folket brist på vatten och el – i stort sett allt som behövs för dagligt liv - medan de bombarderas från ovan.

Den israeliska armén har till och med lyckats pricka en musikskola. Det var lyckligtvis inga barn där, men byggnader och instrument förstördes. Och på grund av kriget tvingas den världsberömda judisk-arabiska Divanorkestern – Fredsorkestern – att ställa in sina konserter.

Se spillrorna av flöjter och fioler!
Feghet och förstörelselusta
en ren värld, en rensad värld, en begränsad värld
tondövt förintande

När inget som är vackert tillåts överleva är jag glad över den stora grupp kulturarbetare som höjer rösten i protest mot massakern i Gaza och mot Sveriges, EU:s och FN:s handfallenhet och passivitet.
”Stoppa massakern i Gaza, förhindra en total humanitär katastrof” – så vädjar författare och andra intellektuella. Hela inlägget finns här

De kan inte tiga. De vet att det är en konstnärlig uppgift att inte tiga.

Så jag knackar in en blogg till och en till, det som en blogg är till för.
Det daglia knackandet, hackspettens envishet.
Poesin väntar. Liksom barnen i Gaza behöver den både vatten och elektricitet.

torsdag, januari 08, 2009

För palestinierna!

Hela världen protesterar mot Israels blodiga attacker mot Gaza. I Stockholm har flera demonstrationer ordnats av olika organisationer, men nu på lördag är det dags för den stora samlingen.

Palestinierna har i decennier levt under ockupation. Nu utsätts de för ytterligare påfrestningar. De som klarat sig med livet i behåll lever i ”förtvivlan och skräck” enligt Röda korset som nu startar en insamling.
Genom aktiv solidariet kan vi kräva att den svenska regeringen börjar agera.

Möten, demonstrationer och manifestationer:

En ljusmanifestation hålls utanför israeliska ambassaden imorgon fredag kl 15. Det är en tyst manifestation då ljusen tänds för att hedra offren och visa vår avsky för massakern.

Lördag 10 januari:
Stockholm, Sergels torg kl 13
Göteborg, Götaplatsen kl 1430
Malmö, Gustav Adolfs torg kl 13
Uppsala, Slottsbacken kl 1230
Örebro, Stjärntorget kl 13
Västerås, Fiskartorget kl 13
Umeå, dagligen vid Rådhuset kl 12

För fler orter, se lokala flygblad eller Vänsterpartiets sammanställning
Nyheter om massakern i Gaza bl.a. i Flamman

Stoppa massakern i Gaza – bryt blockaden!
Sprid information till så många du kan, samla familj och vänner och gå ut tillsammans på lördag!

onsdag, januari 07, 2009

Terrorpoesi

Bloggkollegan Fiendeland tar upp Adornos yttrande, att det efter Auschwitz inte är möjligt (eller är barbariskt) att skriva poesi. Jag har sett båda citaten, vilka brukar tolkas som att Auschwitz har förstört livslusten och förvandlat poesins livsbejakelse till ett hån.

Men jag tror meningen går djupare än så. När förlusten är total, har likaså alla orden gått förlorade. Det finns inget att förstå, ty inga ord finns att förstå det med. Auschwitz är brottet på trådarna i verklighetens varp.

Sedan vände Kertesz på meningen: Efter Auschwitz kan man inte skriva poesi om någonting annat än det, detta som överskuggar allt, och han tillfogade att all litteratur i själva verket handlar om Auschwitz. Denna erfarenhet är för människan omöjlig att förbigå.

Själv vänder jag meningen igen: Efter Auschwitz är det inte möjligt att skriva någonting annat än poesi. I en uppriven verklighet där orden saknar mening återstår inget språk annat än skriket och viskningen. Vi måste börja om från början, med benbitarna, byggstenarna.

Eller var det så att filosofen Adorno tänkte sig poeten sittandes på askhögen rimmandes om små blommor? är det barbariskt - men fullt möjligt. Poeter är alltid en smula sinnesrubbade, och efter Auschwitz borde alla vara det, så att någon då måste säga de ord som inte sägs, till exempel att de förbannade blommorna åtminstone inte gjort något ont.

Poeten måste stundom visa barbari i ordets båda bemärkelser; skoningslöshet och främlingskap.
Därför skrives ännu poesi efter Auschwitz.

Det är de som inte skriver poesi som ingenting lärt. Hökarna, vedergällarna, världsförbättrare i fyrkantig bur. Fiendeland anknyter givietvis till dagens helvete i Gaza, och presenterar ett utdrag ur en dikt av Brecht.
Hela Brechts dikt om de onda tiderna återger Fiendeland här

söndag, januari 04, 2009

Gaza, Gaza, solidaritet!




Med mycket kort varsel samlas vi till stöd för Gaza. Det är svinkallt ute, men en av talarna påminner oss om hur palestinierna i har det i minusgrader men utan el och värme.

En skam för Israel, en skam för USA, en skam för EU och en skam för Sverige att vi låter de brutala övergreppen fortsätta, manar Dror Feiler, ordförande för European Jews for a just peace.
Tunisien, Marocko och Istanbul demonstrerar. I Stockholm är det lite kylslaget – men vi kommer att fortsätta.
Sluta köpa avocado. Bojkotta Israel!

fredag, januari 02, 2009

Från vänlighet till våld

Tänkte börja året i all vänlighet. Maria Abrahamsson har skrivit en utmärkt läsvärd kolumn med fullt av roliga nyord från Språkrådet! Och grattis till HAX som vann omröstningen om årets politiska blogg, grattis även till bloggkollegan Röda raketer som kom på 64:e plats. Det var ont om vänsterbloggar i täten. Politik och poesi var nominerad men det missade Bloggen Bent – så den kom aldrig med till röstning. C’est la vie – ständigt detta slarv.

Mindre överseende är jag mot Israel som betraktar förslaget till vapenvila som ”orealistiskt”. Tacka för det! Med den rigida vedergällningsprincip som israeliska staten anser riktig blir förstås varje humanitärt förslag svårrealiserbart.

Hittills är den bäste skribenten i ämne Gahrton i SvD. Utredande och klarsynt belyser han hur konflikten vinklats på olika sätt. Exempelvis påståendet att det skulle råda olika synsätt på våld i arabvärlden och i Israel. Gahrton konstaterar det isåfall skulle vara att ”arabiskt våld ofta är utslag av personlig förtvivlan, medan det israeliska övervåldet har karaktären av iskallt planerad teknikalitet”, varpå han resonerar sig fram till slutsatsen: Det är långt mer livsfarligt att vara palestin än israel, idag. Oavsett vad uppjagade israeler föreställer sig.

Inför sanktioner mot Israel, stoppa vapenexporten och skydda palestinska liv i Gaza!

måndag, december 29, 2008

Mellandagar med bombmattor

I Gaza köar invånarna för bröd och mjöl, i väntan på nästa bombanfall. Anfall som slår desto hårdare eftersom sjukhusen saknar läkemedel och annan utrustning. Genom blockaden har Gaza blivit ett överbefolkat ghetto.

Men den europeiska unionen har fortfarande frihandelsavtal med Israel och planerar att fördjupa samarbetet med staten.

Att som eu-medlem delta i utsvältningen av palestinsk civilbefolkning saknar totalt all anständighet!

Saknar anständighet, det gör självmordsbombningar också. Men hur kan någon vara förvånad över att hotet från Hamas växer? Bara den som själv är hök, tänker som en hök, räknar på vinsten i att visa muskler före valet. "Bomba dom tillbaka till stenåldern" - ja det var om Vietnam, men lyckades inte där heller.
Bombmattor har aldrig kuvat ett folk. De ökar bara desperationen.

Liksom Hans Linde lånar jag Björn Afzelius ord:

"Kom kättare, kom syndare, med svagheter och fel,
men som ändå vågar stå för vad ni är.
Jag biktar mej för er i natt, jag söker mej till er.
Jag vill alltid våga säga vad jag ser.
Jag är en man med brister men jag söker sanningen.
Och det är mer än man kan säg om hycklarna.
Så när bomberna faller över Palestinas barn,
i tältlägren i södra Libanon,
då står jag mitt i kyrkan och frågar hycklarna
vem Dom Utvalda skall bränna nästa gång."

Många har bloggat, bland dem Ung Vänster om hur vi kan protestera och visa vårt ogillande
Läs även Vänsterpartiets pressmeddelande